Intagandet av en plats skapar demokratiskt utrymme. Björn Wallén inledde sitt filosoficafé med att visa en färsk bild på en husvagn från det återinstallerade Occupy Helsinki-lägret.

Björn Wallén är rektor för Svenska studiecentralen och talade om bildning och demokratiutrymme som kritiska verktyg mot megalomanin under Folkets Bildningsförbunds filosoficafé i Åbo den 6 maj. Filosoficafét hölls traditionsenligt vid Restaurang Skolan.

Med bilden av husvagnen från Occupy Helsinki-lägret utanför Kiasma ville han illustrera den avgörande betydelse själva intagandet av en plats har för att skapa det sorts utrymme som är demokratins själva förutsättning. Utan offentliga platser där vi kan göra våra röster hörda finns heller ingen deltagande demokrati att tala om. Wallén skisserade snabbt upp en kort historisk överblick av husockupationer i Finland och konstaterade att 2000-talet sett en ny generation av husockupanter jämfört med dem som genomförde ”Vanhan valtaus” och ockupationen av Lepakko.

Nyligen fick Oranssi r.f., som sysslat med just husockupationer, statens pris för ungdomsarbete och i en undersökning från 2007 visade det sig att den allmänna opinionen är rätt positiv till husockupationer. Wallén citerade också kulturminister Paavo Arhinmäki som sagt att han ser på husockupationer som ett ”utmärkt sätt att bedriva politik.” Är det så husockupationer blivit rumsrena, har de likt punken blivit mainstream, frågade Wallén.

Platsbaserad politik

Wallén var däremot inte ute efter att utreda huruvida husockupationer blivit mainstreampolitik, utan var snarare intresserad av hur en specifik plats kräver ett visst tillvägagångssätt för att en demokratisk politik skall kunna bedrivas. Här kom Wallén in på begreppet ”platsbaserad politik” som Svenska studiecentralen, speciellt genom Peter Backas engagemang, varit en pionjär att initiera diskussioner om, i synnerhet i förhållande till frågor om landsbygdens utveckling i relation till en alltmer centraliserad och toppstyrd politik.

Wallén förde en längre diskussion om själva begreppet genom att citera teoretiker som Fabrizio Barca och David Harvey. Begreppet är långtifrån enkelt, men kan kanske grovt summeras som politik som utgår från den särskilda platsens behov, vilket i sin tur förstås kommer att bero lika mycket på platsens specifika befolkning som det ekonomiska och geografiska sammanhang platsen befinner sig i. Wallén framhävde dock att en avgörande aspekt av idén om en platsbaserad politik är att den byggs upp från gräsrotsnivå i lokalsamhället. Här gav Wallén den aktuella kommunreformen som ett gott exempel på det motsatta: den utgår främst från behovet av att skapa övergripande systemlösningar och inte från de olika platsernas behov av konkreta saker som t.ex. utbildning och hälsovård.

Walléns inledning sporrade till en livlig diskussion under filosoficafét. Ett centralt spår i den var frågor om hur en platsbaserad politik skall kunna motverka den utarmning av platser, speciellt glesbebyggda sådana, som drivs av en ekonomisk logik och terminologi som alltid kallar det småskaliga ”ineffektivt”. En annan, men till denna relaterad, fråga som dryftades var utrymmet för demokrati överhuvudtaget inom den ekonomiska politiken. Diskussionen tog många olika vändningar, men en som Wallén själv uppmärksammade var de positiva mönster som ändå kan ses. Med den legitimitetsförlust som efter finanskrisen drabbat mycket av det ekonomiska styret ökar också den allmänna tilltron till förnyelse inom medborgarrörelsernas aktiviteter. För att organisera lokalsamhället också i ekonomiska angelägenheter tas nya idéer på större allvar: initiativ till tidsbanker och mikrolån fungerar här som talande exempel.

En facilitatorroll

Efter filosoficafét passade jag på att ställa Wallén en fråga som nästan kändes obligatorisk med tanke på hans långa och gedigna engagemang inom finlandssvensk folkbildning:

Vilken roll ser du att folkbildningen har för den platsbaserade politik du talat om?

– Vi skall ha en facilitatorroll. Vilket betyder att vi, till exempel genom utbildning, skall möjliggöra att det platsbaserade tankesättet kan uppstå. För detta måste vi också ha kontakt till de lokala aktivisterna i olika regioner. Det handlar om att möjliggöra det demokratiska samtalet på ort och ställe, och därefter låta dem definiera sina egna behov. Tyvärr är diskussionen i dessa frågor outvecklad i Finland. Men vi jobbar på det. Googla ”platsbaserad politik” och den första träffen går till våra sidor.

Jonas Ahlskog

verksamhetsledare för Folkets
Bildningsförbund r.f. som är
filosoficaféts arrangör.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.