Kanske är det här den märkligaste bok jag hittills har recenserat. Det är fråga om en liten sak (måtten är ca. 11×12 cm) på ett fyrtiotal sidor. På förlagets webbsida kan vi läsa att boken är utgiven med anledning av Møllebyen litteraturfestival i fjol och att den är publicerad av House of Foundation som är ett konstnärskollektiv och litteraturhus i staden Moss i Norge.

Vad handlar boken då om? Den kryptiska titeln, Glossarium över förgätna fejder, är på sätt och vis rätt suggestiv men ger inte så många ledtrådar om vad det kan handla om. Vi får dessutom i en fotnot veta att ”titeln överensstämmer dåligt med verket. Det rör sig snarare om en encyklopedi över vrede.” Innehållet i denna encyklopedi kan t.ex. se ut så här: ”Hitler, Adolf. Diktator, agitator. Galen av hat mot judarna”, ”Ibsen, Henrik. Författare. Blev arg på Strindberg och på Norge och Strindberg blev arg på Ibsen och på Sverige” och ”Jag. Desertör. Arg på världshistorien.”

Själva encyklopedin är lustigt nog enbart fem sidor lång. Största delen av Stella Parlands bok består av en biografisk skiss över (den fiktiva) författaren Simerick Slender. Det hela är rörigt, men lekfullt och väldigt roligt. Parlands bruk av fotnoter, litterära krumbukter och metafiktiva lekar får mig att tänka att Jorge Luis Borges kunde ha skrivit något liknande om han hade haft en gnutta mer humor i sitt berättande. Ja, som bok är Glossarium över förgätna fejder en svart liten pärla.

Vi får veta att Simerick Slender har levt ett kort, sjukt och intensivt liv i Centraleuropa under de första årtiondena av 1900-talet. I den biografiska skiss som är stommen i hela boken kastas vi in i ett Europa som vi känner igen från t.ex. Thomas Manns romaner eller Rainer Maria Rilkes litteratur. Kort sagt är det det mytomspunna Europa som var den litterära modernismens hjärta och puls.

Parland har redan tidigare flirtat med litterära udda fåglar som dadaism, och har i sina böcker (t.ex. i pekboken Gnatto Pakpak) gjort litteraturen till den veritabla lek som vissa anser att den är tänkt att vara. Men hon är ju på inga vis den första i Svenskfinland att göra detta. Redan på 1920-talet skrev bl.a. Gunnar Björling i dadaistiska förtecken. (Ett björlingskt ord som man gott och väl skulle ha kunna ta för Stella Parlands eget är ”spilivinkelpipa”, taget ur Björlings dikt Universalistisk dada-individualism.)

Om man tänker sig litteratur som ett linjediagram där ena axeln kallas för läsbarhet/underhållning och den andra för innovation/avant-garde kommer Glossarium att ha ett aningen lägre värde på den tidigare nämnda axeln och betydligt högre på den senare.

Mathias Rosenlund

Stella Parland: Glossarium över förgätna fejder. H//O//F, 2011

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.