Foto: Niclas HolmqvistYva Larsdotter har hittat andningshål i den småskaliga, men högklassiga svenska mässan.

Jag sitter på bussen från Vanda flygplats som ska ta mig till Kurvi och Berghäll. Bussen skumpar fram och i sedvanlig ordning försöker jag balansera mina väskor bland turister och Vandabor.

Jag tänker på närhet och avstånd, på periferi och centrum, på ögonfärger. Dagen innan hade årets upplaga av Textmässan för oberoende bokförlag och tidskrifter gått av stapeln på Nürnberghuset i Stockholm. Omkring fyrtio bok – och tidskriftsförlag fanns på plats  i ”poesins, kärlekens och den fria tankens tecken.”

Denna alternativa bokmässa, en slags mini-Roskilde för litteraturälskare som tröttnat på en centraliserad bokmarknad, ordnades för elfte gången i rad under ledning av bokförlaget Vertigos frontman Carl-Michael Edenborg.  Den är ingen nyhet att bauta-aktörerna på bokmarknaden mest vill kränga böcker till vilket pris som helst, oftast på bekostnad av just litterär kvalitet. Numera är det de smarta små bokförlagen och tidskrifterna som ger ut de mest spännande och kvalitativa texterna. Ja, som bär upp den avancerade utgivningen i Sverige och dito i Finland. Textmässan är en oas, ett andningshål där litteraturen, texten och berättelserna är i fokus. På de bullriga firmafesterna  i Göteborg och Helsingfors (d.v.s. städernas bokmässor) ges sällan utrymme för skratt och möten. Istället går man omkring sockerhög av äckligt bjudgodis nedtyngd av gratisbroschyrer i fula tygkassar. Jag brukar mest bli trött i fötterna och less på hela spektaklet.

På Textmässan glänser förlag som Modernista, Rosenlarv, Makadam och tidskriften Karavan för att nämna några. Jag noterade att Tidskriftscentralen, som presenterar finlandssvenska tidskrifter om humaniora, politik och samhällsfrågor dessvärre inte var på plats i år.  Det är också tydligt var centrum i Sverige är. De flesta av utställarna kommer från  Stockholmsområdet eller södra delen av Sverige.

Jag stannade till vid Ink förlag, som bland annat ger ut  historikern Rasmus Fleischers dubbelbok Boken & Biblioteket, där han skärskådar utmaningarna som det tryckta ordet står inför. I Biblioteket konstaterar Fleischer att biblioteken i digistaliseringens tidevarv åsidosatt sin kanske allra viktigaste uppgift: att ge plats för skapandet av nya allmänheter. Något för varje bibliotekarie som tar sitt yrke på allvar att tänka på. Fleischer kommer för övrigt att föreläsa om just böckernas och bibliotekens roll i ett digitaliserat medielandskap på Finlands svenska biblioteksförenings årsmöte som hålls på Kulturkontakt Nord i augusti.

Jag hann också med två intressanta föredrag, ett om arbetet med den nyutkomna antologin Könspolitiska texter (Makadam förlag). Under rubriken Tankens födelse i munnen lyssnade jag på en vältalig och underhållande Horace Engdahl om hans översättning av den tyska dramatikern Heinrich von Kleist. På den lummiga innergården till  Nürnberghuset böljade samtalen genom skuggiga dalar upp till glimmande höjder. Jag får känslan av gårdsfest.

Kritikern Jonas Thente konstaterar att ”de här förlagen ger ut böcker, introducerar och re-introducerar författare för att de älskar dem. För att de måste, för att de borde, för att dela glädjen. Kärleken spiller över på designen och gör Textmässan till en konstnärlig utställning också.” På Textmässan får litteraturen leva i sin egen rätt och också visa att den kan vara viktigare än nästan allt annat och ibland större än själva livet. Lyssna på  Ernst-Hugo Järegård när han läser högt ur Skräckens labyrinter av H. P. Lovecraft, så tror jag ni förstår vad jag menar. För vad har egentligen en Blondinbella att säga oss? Framförallt undrar jag vad hon vill mig.

Jag återvänder till ett Helsingfors i ett delirium av rusiga vappenfirare och jubel i buskarna. Vid Sörnäs metrostation möter jag en något berusad kvinna. Med fast och hög stämma sjunger hon Satumaa. Var och en på blir salig på sitt vis, så måste det få vara och alla har vi vårt sagoland. Centrum och periferi existerar inte. Allt är flöde. Hon tystnar plötsligt och ler nöjt. Hennes ögon är alldeles havsalgsgröna.

Ylva Larsdotter


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.