Ytterligare en liten idealisttidskrift har sett dagens ljus. Denna gång är det författarna Malin Kivelä och Hannele Mikaela Taivassalo som är de skyldiga. Resultatet av deras arbete är Plump, något de själva kallar ett litterärt fanzine. Det korta förordet är ett brandtal för litteraturen som fristående konstform, de till och med kallar tidskriften för en pamflett mot det ansträngda konstklimatet och kommersialismen. Det första (och kanske enda?) numret har rubriken Anteckningar, drömmar, och innehåller också en samling drömlika noveller och till synes lösryckta anteckningar kring det litterärt skapande arbetet.

Jag ställer mig lite kluven till projektet. Utgångspunkten är lätt att applådera. Jag gillar anslaget, det här är en tidskrift där texten är i centrum. Formatet är A5, till ca 95 procent består produkten av svart text på vitt skrivmaskinspapper, bortsett från två illustrationer av Terese Bast, samt några fotografier från New York av Malin Kivelä. Tonen anslås också av att rubriktexterna är skrivna med skrivmaskinsefterliknande typsnitt. Vidare gillar jag att texter får rum att breda ut sig, ta plats, vara just så små eller stora, påträngande eller tillbakadragna, som de vill. Att de inte måste pressas in i förutbestämda mallar eller mått.

Å andra sidan inser jag efter att ha läst igenom alstren två gånger att det är Catharina Gripenbergs och Henning H Bergsvågs texter som mest tilltalar mig, ger mig nånting. Och det beror just på att de har en struktur, en tanke, ett mål. Gripenberg skriver visserligen surrealistiska drömbilder, men de är fantasieggande och tätt sammanhållna, små strama klumpar av energi. Mest utrymme tas upp av Malin Kiveläs snapshot-aktiga resedagboksanteckningar från en fem dagars vistelse i New York, tydligen en del av ett researchprojekt. I texten finns pärlor, men i de 25 sidorna av korta beskrivningar av platser och människor riskerar de att försvinna i mängden. Mikaela Strömberg-Schalin publicerar korta utkast från en uppväxtroman, blickar ur ett liv i Ryssland – intressanta, men också de en aning lösryckta i sammanganget. Hannele Mikaela Taivassalos anteckningar är symptomatiska för Plump. Anteckningarna är samlade ”på bussar & hotell & i natten” och behandlar i stort funderingar kring arbetet med två olika romaner, och den skapande processen som helhet. Det är på ett plan ett intressant privilegium att få inblick i en hyllad författares högst personliga anteckningar och det kan vara skoj att begrunda de små vardagsfilosofiska funderingarna. Men allt detta skiljer sig inte nämnvärt från vad man kan läsa i dag på otaliga dagboksbloggar, både finlandssvenska och internationella.

Frågan är vad redaktörerna i slutändan vill uppnå med denna pamflett, detta manifest. En fingervisning ges kanske av de kortkorta intervjuer med en handfull författare som tillfrågas om vad de vill läsa/skriva och vad de vill ha ut av litteraturen. Dessa är ändå så få att de i egentligen inte tillför så mycket.

Vad är detta? En samling essäer och noveller? En politisk pamflett? Överblivet hoprafs från bottnen av författarnas skrivbordslådor? En filosofisk begrundan? Den är alldeles trevlig att läsa, men om den ska ha nån form av kulturpolitiskt budskap, känns det nog som om den predikar för de redan frälsta.

Janne Wass

Plump Nr 1/2012 (april-maj). Redaktörer: Malin Kivelä och Hannele Mikaela Taivassalo.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.