Behovet att arbeta och anstränga sig är knappast medfött men väl förmågan. Däremot vet nästan alla arbetslösa, att utan arbete kan man inte leva ett värdigt liv, skriver Ulf Modin
Pausen är en själens läkare. Det är en insikt som lönearbetande mänskor tidigare var ense om. Men sedan flera år tillbaka uppmuntrar de välståndsbringande krafterna arbete så intensivt och livligt, att lönearbetande mänskor förstått att pausen är obehövlig. Varje räknenisse från en handelshögskola kan bevisa det lätt som en plätt. Det medför helt naturligt att glädjen i arbetet när lönarbetaren kommer hem snabbt övergår i glädjen i sömnen.
Icke-lönarbetande mänskor finner dock fortfarande en glädje i pausen, just därför att de anser att den stärker dem fysiskt och psykiskt. De kan i bästa fall ta en promenad under arbetsdagen eller åtminstone koka en kopp kaffe. När man inte längre tänker på vad man har för händer är det åtminstone för dem som arbetar med huvudet dags att återgå till arbetet. Att sedan se det lyckade resultatet av sitt självvalda arbete – tyvärr dock inte alltid i form av en tjockare plånbok – skänker en oerhörd tillfredsställelse, som tyvärr brukar föregås av stor själslig pina. Denna tillfredsställelse varar inte länge, men den bakomliggande mödan är ett gift man blir beroende av. Ett behov av mer arbete uppstår.
Frågan är dock om behovet av arbete är medfött eller förvärvat? De vi vet om primitiva folk, exempelvis stenåldersmänskor och naturfolk, säger dock att det är tvivelaktigt om mänskan har ett medfött behov av att arbeta.
Adam och Eva hade, innan de fördrevs ur paradiset och blev tvungna att tjäna sitt bröd i sitt anletes svett, levt vegeterande, vilket också verkar vara det normala och önskvärda tillståndet bland mänskor som gynnats av sin omgivning med riklig och lättillgänglig föda. Enligt undersökningar av boplatser efter jägarfolk i Sverige hade dessa också rikligt med fritid. När de indianer som levde i utkanten av prärien fick hästar förkortades männens arbetstid, och de tillbringade istället dagarna med att röka, leka och idrotta. När européerna koloniserade Afrika och Latinamerika märkte de att mänskorna där inte behövde arbeta mycket för sitt uppehälle. Det var naturligtvis en besvikelse för krämarna, men de fann på råd: Om man beskattade infödingarna blev de tvungna att arbeta och kunde luras att konsumera sådant de inte behövde för den lilla slant de fick av sitt arbete. Ett annat knep var att göra dem beroende av ett gift, exempelvis tobak, som man först delade ut gratis men vid lämplig tidpunkt övergick till att ta betalt för.
Behovet av att arbeta och anstränga sig är sålunda inte medfött, men väl förmågan. Däremot vet fortfarande nästan alla arbetslösa att utan arbete (vilket ingalunda behöver vara lönearbete) kan man inte leva ett värdigt liv. Det innebär naturligtvis ändå inte att lönearbetet innebär historiens slut, eftersom det om inte annat förslavar tanken. De flestas försörjning är avhängig av lönearbete och det finns i dag många som gärna intar ens plats. Det får till en början menlig inverkan på mänskors tankeförmåga och attityder.
Brist på anställningstrygghet påverkar i synnerhet också mångas förmåga att tänka sig bättre förhållanden, eftersom tanken om den materialiseras leder till en konflikt som många inte vågar ta. På motsvarande sätt klarar de flesta fortfarande inte av arbetslösheten, därför att det förvärvade behovet av arbete är ett gift som de inte kan vara utan. Den påtvingade sysslolösheten bryter ned den arbetslöse moraliskt och psykiskt – oftare än de där uppe vill medge dör han av inre stress. Rökare utan tobak blir galna.
Ibland talar ledande politiker om att de inte kan få bort arbetslösheten; det beror på att mänskorna vet om att det verkligen är så. Frågan kommer dock allt mer sällan upp – om man tror att det går det att tiga ihjäl en obehaglig fråga så gör man det. I stället försöker politiker så gott de kan hålla folket på gott humör med att föra fram tredje klassens frågor.
Folket önskar sig bröd, arbete och värdighet. Lösningen bör grundas på en strävan att avskaffa bidragssysystemet, men först måste alla få arbete. Också lönearbete är betydligt bättre än arbetslöshet.
Ulf Modin
