925

I många år ansågs Malawi vara en afrikansk mönsterelev. Under president Bingu wa Mutharikas andra mandatperiod uppdagades dock många missförhållanden och i höstas rapporterade lokal media att landet var inne i den värsta krisen på över 20 år. Nu inger presidentbytet hopp om bättre tider.

Då vi träffar gatuförsäljaren Happiness är han ledsen. Det hantverk han försöker sälja i hemstaden
Nkhata Bay har dålig åtgång då turistströmmen avtagit under den senaste tiden. Samtidigt har priserna på många förnödenheter stigit.

– Vissa dagar är det omöjligt att få tag på bröd, andra dagar strider folk om läskleveranser, berättar han.

Detta var i höstas. Malawi hade då drabbats av akut brist på många importerade varor och den svarta marknaden frodades. Utanför bensinstationerna slingrade sig långa köer i väntan på nästa bensinleverans. På Facebook grundades gruppen Malawi Fuel Watch, där medlemmarna tipsade varandra om var man kunde få tag på bensin. Sjukhusen varnade för brist på läkemedel och i butikerna gapade många hyllor tomma.

Presidenten och krisen

Orsakerna till krisen var många, men den som kritiken främst riktades mot var president Bingu wa Mutharika. Hans första mandatperiod kantades av framgångar, och Malawis BNP växte med 9 procent så sent som 2008. Hans starka ledarskap hyllades, och biståndspengarna rullade in. Våren 2011 fick biståndet dock ett abrupt slut på grund av en diplomatisk kris i relationen till den största biståndsgivaren Storbritannien.

Också Happiness anser att wa Mutharika var skyldig till den svåra situationen i landet.

– Problemen är president wa Mutharikas fel. Efter att han blev återvald 2009 slutade han bry sig om de vanliga malawiernas välbefinnande.

Såväl biståndsgivare som lokala människorättsorganisationer kritiserade presidenten och hans parti för att köra igenom lagstiftning som ytterligare centraliserade makten. För ett knappt år sedan godkände parlamentet ett kontroversiellt lagpaket som bland annat ökade polisens befogenheter. Demonstrationerna mot förändringarna slogs våldsamt ned av polisen och 19 demonstranter dog.

Kritiken mot wa Mutharika blev allt mera högljudd under hösten, och i de lokala tidningarna jämfördes landet med Zimbabwe och wa Mutharika med den av omvärlden avskydda presidenten Robert Mugabe. I oktober välkomnade wa Mutharika den sudanska presidenten Omar al Bashir på besök i landet, vilket ytterligare spädde på jämförelserna. Al Bashir är efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen ICC, men den malawiska ledningen valde att inte arrestera honom, vilket den enligt ICC:s stadga hade varit skyldig att göra.

Den malawiska våren

Redan under hösten 2011 cirkulerade rykten om att president Bingu wa Mutharika var sjuk, men dessa dementerades av regeringen. I april ställdes situationen i landet dock på ända efter att presidenten avled av en hjärtattack. Efter några dramatiska dagar då wa Mutharikas anhängare försökte tillskansa sig makten meddelade arméns befälhavare Henry Odillo att armén tänker se till att maktskiftet går konstitutionsenligt till. Det innebar att vicepresident Joyce Banda, en 61-årig före detta kvinnorättskämpe, skrev historia och blev den första kvinnliga presidenten i södra Afrika.

Banda satte snabbt igång med arbetet för att få Malawi på fötter igen. Föregångaren wa Mutharikas mest impopulära beslut skrotades och flera makthavare som förknippades med hans administration fick avgå. En ny regering utsågs, och den gamla polischefen samt den gamla centralbankchefen avskedades. Bandas beslut att göra sig av med företrädarens lyxbilsflotta och flygplan var också populära i hemlandet.

Efter Bandas tillträde verkar även en återupplivning av relationerna till de gamla biståndsgivarländerna ha kommit högt upp på agendan. Det här har inneburit att Banda i vissa frågor fått göra linjedragningar som inte är lika odelat populära i hemlandet som förändringarna inom administrationen. I maj meddelade Banda att hon tänker avkriminalisera homosexualitet, vilket alla i det djupt religiösa landet inte är glada över. Därutöver verkar den Afrikanska Unionens planerade möte i Malawi inte bli av efter att Banda sagt att Omar al Bashir den här gången arresteras ifall han kommer. Det globala nord hurrar, men på hemmaplan väcker detta en del protester.

Ekonomiska
krisen akut

Två månader efter Bandas tillträde är de ekonomiska utmaningarna i landet alltjämt omfattande. Biståndsgivare har visserligen reagerat positivt på Bandas reformer och IMF har beviljat ett nödlån efter att Banda devalverade landets valuta, men Malawis ekonomi står på vinglande ben.

Den ekonomiska krisen har förvärrats av att landets viktigaste exportprodukt, tobaken, förra säsongen inte inbringade in lika mycket utländsk valuta som tidigare år. Jämfört med 2010 minskade inkomsterna med mer än 100 miljoner dollar år 2011. Det här har lett till valutabrist som bland annat har orsakat den akuta bristen på bränsle som landet lidit av. Facebookgruppen Malawi Fuel Watch är fortfarande aktiv och har fler än 9 000 medlemmar som delar information om var bensin för ögonblicket finns tillgängligt. Bristen på bensin betyder å sin sida höjda transportkostnader som i sin tur betyder att priserna stiger på de flesta varor.

De flesta analytiker är eniga om att det stora importberoendet gör landets ekonomi väldigt sårbar. Förädlingsindustrin i Malawi är närmast obefintlig. Landet exporterar timmer, men importerar tandpetare. Tobaksblad, tropiska frukter och bomull går till export, men istället importeras cigaretter, fruktjuice och textilprodukter.

Den närmaste tiden kommer att visa om Joyce Bandas ledarskap kan innebära en förändring som för Malawi ur krisen.

text&foto Markus Varjonen & Lotta Staffans