Häromveckan meddelade gruppen Finnish Defence League (FDL) att de tänker delta i Tammerfors Pride. Så som namnet antyder är FDL en förgrening av den engelska islamofoba och anti-jihadistiska organisationen English Defence League (EDL).
English Defence League grundades i Londonförorten Luton 2010. Från att ha varit en anspråkslös stadsdelsgrupp, har EDL idag vuxit till ett stort om än löst organiserat nätverk med starka kopplingar till fotbollshuliganism. Under två år har EDL skapat rubriker genom demonstrationer som ofta urartat i våldsamma konflikter med motdemonstranter och polis. Dessutom har EDL-aktivister organiserat ett flertal attacker mot olika religiösa grupper (främst muslimer), fackföreningar och den brittiska
Occupy-rörelsen. Under kravallerna i London 2011 agerade EDL:s medlemmar som rasistiskt medborgargarde i vissa stadsdelar.
Det kan kännas märkligt att FDL med rötter i en sådan rörelse skulle delta på Tammerfors Pride. Men precis som FDL:s hela koncept, så är även intresset för Pride-demonstrationer och HBT-frågor en importvara. Redan 2010 väckte English Defence League förvirring genom att skapa en egen HBT-sektion och år 2011 ställdes East End Pride in efter att en av arrangörerna kopplats till EDL i brittisk media.
Jasbir Puar, professor i genusvetenskap och författare till boken Terrorist Assemblages – Homonationalism in Queer Times, tog sig an frågan om EDL:s HBT-intressen i en krönika i The Guardian 2010. Till skillnad från andra skribenter var Puar föga förvånad över EDL:s regnbågspolitik. Med avstamp i kritiken mot liberal feminism granskar Puar kopplingen mellan liberal homokamp och nationalism.
”Liberal feminism har länge anklagats för att den behöver den förtryckta etniska kvinnan för att upprätthålla sin egen befrielseagenda”, skriver Puar.
Enligt Puar blev frågan ”Hur bra behandlar ni era kvinnor?” en central måttstock för att avgöra i vilken mån ett koloniserat land var färdigt för självstyre.
Medan ”kvinnosaksfrågan” knappast försvunnit, har den enligt Puar nu kompletterats med ”homosexualitetsfrågan”. Idag används frågan ”Hur bra behandlar ni era homosexuella?” för att avgöra i vilken mån ett land anpassat sig västerländska, universella definitioner på civilisation.
Tanken om det liberala Europa fungerar speciellt hos den islamofoba extremhögern allt oftare som myten om den ursprungliga nationen, vars förfall måste försvaras mot yttre fiender (den islamistiska demografiska invasionen) och konspiratörer på insidan (kulturmarxister). Enligt en studie utförd av tankesmedjan Demos oroar sig EDL:s anhängare visserligen för ökad invandring och islamitisk extremism, men samtidigt hyser de en stark tro på både demokrati och liberala fri- och rättigheter.
Medan flera nyfascistiska grupper ser homosexualitet och andra sexuella relationer utanför heteronormen som ett hot mot nationens interna sammanhållning och reproduktiva förmåga – eller som ett uttryck för kulturmarxism – så representerar EDL en ny generation av högerextremism. För dem är bögen som lever enligt heteronormen med giftermål och barn inte bara acceptabel utan ett uttryck för den storsinta västerländska toleransen. Den här synpunkten är inte begränsad till EDL, utan tvärtom menar Puar att hatet mot muslimer i största allmänhet ”håller på att bli en genväg till nationell tillhörighet”.
EDL:s HBT-sektion visar att berättelsen om västerländsk tolerans möter genklang även hos vissa HBT-personer. Medan liberal homokamp uppnått viktiga segrar för fler rättigheter och fullvärdigt medborgarskap har nya former av utanförskap skapats. En (förvisso viktig) rättighetsaktivism trasslar sig lätt ihop med sådan ”nationell empowerment” som främst fungerar för ”vita medelklassbögar och -flator.”
I Puars tolkning har liberal självgodhet alltså öppnat bakdörren för högerextrema grupper, som allt oftare för liberala fri- och rättigheter på sin agenda. Så som Puar antyder är den här formen av liberalism allt annat än inklusiv. Snarare handlar det om ett slags ”etnokratisk liberalism”, för att citera fascismforskaren Roger Griffin. Liberala värderingar och ideal blir slagträn som riktas mot en föreställd intolerans hos olika etniska och religiösa Andra. Sexuella relationer utanför heteronormen blir sammankopplade med vithet, medelklass och tvåsamhet, medan till exempel homosexuella, konfessionella muslimer osynliggörs (precis som olika ”osedliga” och ”queera” sexuella relationer).
Men det är inte bara den flagranta rasismen som ger skäl att ställa sig avvaktande till FDL:s intresse för Pride. Det må finnas en hel del passionerade demokrater bland EDL:s anhängare, men likafullt är flera bland både EDL:s organisatörer och medlemmar utan tvivel fascister – ett faktum som både den antifascistiska tidskriften Searchlight och den EDL-kritiska webbsidan EDL News kartlagt noga.
Även inom FDL innehar övertygade fascister positioner i organisationens ledning. Kari Halkola, Division Leader (även i Finland är alla titlar i organisationen på engelska) för FDL i Jyväskylä, är ett gott exempel på överlappningen mellan olika nynazistiska grupper och den islamofoba extremhögern. Läckta dokument från 2011 visar att Halkola också sökt medlemskap i den nynazistiska gruppen Finska motståndsrörelsen, systergrupp till den våldsamma nynazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen (SMR). Det var Finska motståndsrörelsens medlemmar som utförde en våldsam pepparsprayattack mot Helsingfors Pride 2010 medan Svenska motståndsrörelsen 2005 agerade språkrör för personerna som vandaliserade HBT-restaurangen Torget under Stockholm Pride.
Fallet Halkola understryker det självklara: att tolerera FDL:s närvaro på finska Pride-evenemang skulle inte bara vara en oerhört rasistisk gest utan också en skriande orättvisa för alla de HBT-personer som blivit offer för högerextremistiskt våld i allmänhet och under Pride 2010 i synnerhet. Det inser nog också Pride-arrangörerna. Frågan blir då hur FDL skall uteslutas ur Pride utan att gruppen lyckas martyrförklara sig själv.
Mikael Brunila
är redaktionsmedlem i
nättidskriften Laitos.
2 kommentarer
[…] sommar har Defence League-grupperna börjat mobilisera runt prideparader, finska Finnish Defence League har meddelat att de vill delta i Tampere Pride som hålls den 19-22 juli. Genom pinkwashing tvättar dessa […]
[…] som genuint europeiska gentemot de farliga ”andra” – muslimerna. Eller som Mikael Brunila formulerar det i den finlandssvenska tidskriften Ny […]