kommer. Man kan också se över sina konsumtionsmängder, säger Reeta Partanen vid Föreningen för främjande av Rättvisemärkt i Finland.
På Restaurangdagen lördagen den 19 maj i Helsingfors bjöd organisationen Eetti på rättvist producerad brunch på Norra Hesperiagatan i Tölö. Jag träffade Reeta Partanen från Föreningen för främjande av rättvisemärkt i Finland för att diskutera rättvis produktion och konsumtion. Partanen arbetade tidigare för Eetti, eller Reilun kaupan puolesta som det kallades då, en frivilligorganisation för främjandet av rättvis handel. Nu för tiden arbetar hon för Föreningen för rättvisemärkt i Finland, vars uppgift är att bevaka att rättvisemärkta produkter verkligen uppfyller de krav som ställs för att de ska räknas som rättvisa.
– Det är ovanligt att företag rätt och slätt fuskar med märkningen, men många producenter av till exempel frukt och kaffe har tagit fram egna rättvisemärken för sina produkter där kriterierna är lösare och bevakningen partisk eftersom rättvisa är något som säljer.
Grannens potatisland
Partanen är själv dotter till en mathandlare, och intresset för rättvis handel är en förlängning av hennes långvariga intresse för mat och matlagning.
– Det var i gymnasiet som jag började intressera mig för varifrån alla produkterna vi använde kom. Samtidigt började ett nytt intresse för de här frågorna födas i samhället, det kom dokumentärer och spreds mer information om varuproduktionen i fattiga länder. Egentligen kan man inte tala om något plötsligt uppvaknande från min sida, jag började bara gradvis ta reda på och intressera mig mer och mer.
– Den största orsaken till mitt intresse var insikten om hur lite av det som vi konsumerar i vårt dagliga liv sist och slutligen kommer från grannens potatisland. Här i Finland talar vi mycket om landsbygdens problem, EU:s jordbruksstöd och statens jordbrukspolitik. Varför tänker man inte på samma sätt om den politik som har att göra med kaffet vi dricker varje morgon? Hur har den bonde som odlat kaffet mått?
Inte bara mat
Rättvis handel sträcker sig inte bara till mat- och konsumtionsvaror.
– Till exempel bomullsproduktionen är i många fall problematisk fast man kanske inte tänker på den lika ofta som kaffe- eller bananodling. En annan speciell produkt som nu för tiden går att köpa rättvist, fast inte ännu i Finland, är guld. I England finns däremot rättvisemärkta smycken till salu.
Partanen ser också optimistiskt på den rättvisa handelns framtid i Finland, trots ekonomiskt svårare tider. I takt med att informationssamhället utvecklas blir det lättare att skaffa sig kunskap om hur man konsumerar och justera sina val. Enligt studier utförda av föreningen prioriterar de människor som konsumerar rättvist att lägga några extra euro på en rättvisemärkt produkt kan (en skillnad som för övrigt krymper år för år) framför andra utgifter i stället för att köpa billigare, mindre etiskt producerade varor då pengarna tryter.
– En studerande jag talade med uttryckte det bra. Då jag frågade hur han hade råd att konsumera rättvist trots sin snåla budget sa han att orsaken till varför man inte har råd att konsumera rättvisemärkt kaffe i stora mängder kanske är att det inte är meningen att man häller det i sig som det skulle växa på ens egen bakgård. Att välja etiskt kan också vara en genväg för att se över sin konsumtion ur andra vinklar.
Otto Ekman
