Martti Puukko samtalar med den ungerska oliktänkaren Göyrgy Konrad om Viktor Orbans Ungern, en enpartistat utan fungerande press, rättsväsende eller demokrati.

Den ungersk-judiske författaren György Konrad, född 1933, är en av Ungerns mest kända samtida författare. Under kommunisttiden kritiserade Konrad aktivt det dåvarande systemet. Till hans kändaste verk hör Besökaren, Trädgårdsfesten och Stenklockan. Han har även varit ordförande för internationella PEN.

Jag har träffat Konrad många gånger under årens lopp, den här gången besökte jag honom på hans sommarställe norr om Balatonsjön, en dag då väderprognoserna för Ungern och hela Centraleuropa talade om värmerekord.

Det är en tid sen vi träffades senast, ett par år blir det visst. Jag minns att vi talade om Ungerns tillstånd för ungefär tio år sen. Du var ganska optimistisk, men inte nu längre …

– Jag är inte optimistisk, men jag brukar säga att allting alltid är tillfälligt, precis som väderfenomen, de kommer och går. Misstagen samlades på hög och hjälpte premiärminister Viktor Orbans parti Fidesz till makten. Samtidigt hjälpte också felen i grundlagen partiet att få två tredjedelars majoritet i parlamentet. Också de underliga idéer och åsikter som samlats i Orbans huvud har varit med och skapat nuläget, han har enväldiga drag och tankar.

– Nu är det ju så, att vi här i Östeuropa inte har särskilt många alternativ. Vi kan antingen orientera oss mot väst eller mot öst. Det senare alternativet innebär en större diktatur, något slags enväldigt system.

Du har kallat Ungern för Orbanistan …

– Ja, det finns allt fler likheter mellan sovjetrepublikerna och Ungern. Atmosfären i landet är tryckande för tillfället. Oppositionen är svag. Premiärministern och regeringen jagar alla typer av oberoende aktörer, samt de personer som hade höga positioner innan Orbans parti fick majoritet. Ungerns nuvarande system bygger på personlig lojalitet, det är alltså fråga om lojalitet mot Viktor Orban. Om Orban av någon orsak skulle försvinna, skulle hans parti Fidesz inte klara av att upprätthålla den nuvarande administrationen, eftersom så mycket handlar om Viktor Orbans egen person. Ungern är nu en form av Führerstat, liksom Italien,Tyskland och kommunistländerna i tiderna.  I de kommunistiska länderna har man traditionellt avgudat ledarna, det har talats om ledarkult. Ungern har för tilfället ett enpartisystem som skuffar ut alla som inte är Orban-anhängare. Situationen i Ungern är inte sund för tillfället.

Ein Reich, ein Volk, ein Führer…

– Jo, men här finns inget Gestapo som fängslar folk.

Staten som sköld

Jag minns när Viktor Orban första gången var premiärminister. Situationen var lite annorlunda då, och du var inte själv heller så kritisk mot honom under den tiden. 

– Jo, då hade han inte gränslös makt. Gränslös makt skapar frestelser … Jag har känslan av att han känner något slags dragning till den kinesiska eller centralasiatiska modellen. Det verkar som om han gillar kombinationen av ett paternalistiskt styre med ekonomisk tillväxt.

Är Viktor Orban också en EU-kritisk person?

– Han gillar inte EU, eftersom EU är en auktoritet ovanför nationalstaterna. Inga nationalistiska egocentriska politiker gillar gränserna som EU har skapat, eftersom EU förminskar en nationalistiskt inriktad ledares makt och ego. Det finns ju det gamla uttrycket ”staten, det är jag”. Det blir problem då en person anser sig vara expert på alla områden. I EU finns det för tillfället två olika strömningar. Dels finns den som lyfter fram medlemsstaternas egen makt, dels en federalistisk strömning, som lyfter fram Europas roll, och dess anhängare vill öka integrationen mellan de nationella regeringarna. De vill ha strängare straff för dem som bryter mot de gemensamma reglerna. Den kampen är inte avgjord ännu.

Kan man alltså säga att Viktor Orban är nationalist?

– Orbanismens officiella ideologi är en sorts framgångsrik blandning av nationalistisk och socialistisk demagogi. Alldeles i början av sin maktperiod klubbade Orban igenom lagar som kallades för det lagliga förenhetligandet av Ungern. Det betydde att ungrare som bodde utanför landet gavs dubbelt medborgerskap och rösträtt. Det här gällde också de ungerska minoriteter som efter världskriget blivit utanför Ungerns gränser. Problemet ur Ungerns synvinkel var att givandet av rösträtten var ett politiskt drag. Problemet ur Europas synvinkel var att frågan inte diskuterades med våra grannländer.

– Ideologiskt var Orbans nationalism inte förknippad med landområden, och då menar jag att grannländerna inte krävdes att avstå från mark. Hans nationalism är problematisk därför att den under den senaste tiden har vänt sig mot EU. Han har sagt att att EU fungerar som en kolonialmakt. Det var också ett av slagorden under en stöddemonstration för Orban. Under demonstrationen den 15 mars i år deklarerades att Ungern inte tänker bli en koloni. Det var hans svar på EU:s demokratikrav. I EU är man nu oroliga för Ungerns demokratiunderskott och rättstatens och mediernas situation. När EU har kritiserat Viktor Orban och hans regering, har Orban själv på ungerska översatt det till att EU kritiserar Ungerns folk. Det är hans sätt att sköta saker och ting. Han placerar den ungerska staten framför sig själv som en sköld, eller snarare som gisslan. Orban är nationalistisk. Hans politiska motiv är att förena den ungerska högerfalangen under ett parti och det verkar som om han tycker att han bara kan göra det under nationalistisk flagg.

Lag för självcensur

Den ungerska medielagen har fått hård kritik. 

– Ungerns medielag saknar motstycke i Europa, så det är alltså inte någon slump att Ungerns regering försöker försvara den genom att så att säga dela upp den i mindre delar. Regeringen påstår att olika delar av lagen har motsvarigheter på olika håll i Europa, så att en del är likadan som i ett land och en annan del som i ett annat land.

– Ungerns medielag placerar digital media under en pyramidlik medieadministration. Det här gäller hela pressen, tv:n, radion och onlinepressen. Den administrationen styrs av en person som utses av Viktor Orban. Den har ansvar både för sändningsfrekvenserna och mediefriheten. Det är oerhört. I Ungern ger lagen en ensam person som utnämnts av Viktor Orban makt att besluta över sändningsfrekvenser! Enligt lagen väljs den här personen också automatiskt till ordförande för det så kallade medierådet, som övervakar yttrandefrihet. I medierådet sitter fem ledamöter ur Fidesz. Alla andra partiers kandidater petades bort redan före utnämningsskedet. Det har aldrig skett förut. Det är personer som utnämnts av ett enda parti som beslutar om mediaföretagares liv och död och om vem licenser beviljas till, samt om möjliga straff för mediernas innehåll.

– Ungern tvingades efter påtryckningar från EU att förmildra av lagen, men ändringarna har inte styrkts ännu. Regeringen måste slå fast dem inom slutet av maj. Vi får se hur det går. Jag ser inte väldigt ljust på det, eftersom regeringen har två tredjedelars majoritet i parlamentet och kan göra vilka ändringar den vill i grundlagen, helt utan diskussion. När grundlagsutskottet har sagt att något går emot grundlagen, har man helt enkelt ändrat grundlagen. Det har också betytt slutet för det demokratiska rättssystemet.

Protesterar inte de ungerska journalisterna?

– Den ungerska medielagen stipulerar otroligt höga böter för brott. Mediepåverkarna har tvingats skriva på avtal med ett enpartistyrt medieråd. Vad jag vet finns det bara två länder som har en likadan medielag som Ungern, det är Azerbajdzjan och Kazakstan. I Irland försökte man införa en likadan lag, men då revolterade journalisterna. I Ungern råder censur. Nu vill medieägarna vara regeringen och medierådet till lags, eftersom det kan ta bort licensen från vem som helst som har fått en varning. Själv kallar jag lagen för en självcensurlag. Det är alltså inte direkt censur, med undantag för de så kallade offentliga medierna, förstås. Man ska också komma ihåg att det offentliga mediefältet helt har förändrats, och nu ligger under en enda administration. De offentliga medierna får inte själva välja vad de berättar i nyheterna, utan man visar den bild som regeringen vill visa. Runt tusen högklassiga journalister har fått sparken och medierna har blivit språkrör för regeringens propaganda.

Stolt ickedemokrati

Finns det ingen som protesterar?

– Jo, men regeringen bryr sig inte om protester. Alla professionella journalistförbund, förutom regeringens eget, alla medieexperter och runt 95 procent av alla internationellt kända intellektuella har protesterat mot den nuvarande utvecklingen, men den här regeringen bryr sig helt enkelt inte om protester. Regeringen vill stanna på sin farliga utstakade väg av nationalism och populism. Enligt mig är det fråga om en klassisk populistisk majoritetsregering, som kan understöda frågor som är helt motsatta varandra, så länge de kan behålla sitt stöd från majoriteten av medborgarna. Det är fråga om en regering som är stolt över att den inte är liberalistisk-demokratisk. Den rådande medieadministrationen tystar ner alla protester.

Statsminister Viktor Orban är ändå rätt populär här. Beror det på hans massiva mediestöd?

– Mediecentraliseringen spelar nog sin roll. Jag skulle säga att medierna inte skulle ha så stor betydelse, om det offentliga samhället hade andra starka aktörer. Men i det förra valet sveptes i praktiken alla andra partier än Fidesz av kartan, då parlamentsreglerna förändrades. Och de kan inte grunda egna undersökande kommittéer eller vända sig till grundlagsdomstolen. Online-medierna är ännu ganska fria och deras betydelse har också ökat under de senaste två åren. De tryckta medierna är väldigt sårbara, men så är det ju överlag i Europa. Situationen liknar i mycket den i Ryssland. I båda länderna fungerar den offentliga televisionen som propagandaspråkrör, medan de kommersiella kanalerna inte erbjuder politisk information. I Ungern finns en fri radiokanal, som heter Klubradio, och en oavhängig tv-kanal, ATV, som alltså inte syns i alla hem. Nu har medierådet tagit frekvensrättigheterna av Klubradio och kanalen kämpar för sin existens i rätten. Alla andra privata radio- och tv-kanaler är otroligt kommersiella och underhållningsinriktade.

Landet i järngrepp

Har du stött på ens en liknande situation i något annat EU-land?

– Det här har inte något motstycke i Europa. Nu förverkligar regeringen ett så kallat 9-9-9-system. Regeringen utnämner personer för nio års mandat till den offentliga administrationen, som till rättsväsendet. De kan bara avsättas om något annat parlament beslutar så med två tredjedelars majoritet. I praktiken betyder det att de här personerna har sina utnämningar livet ut.

– Okej, Ungern är i Europa, och regeringen kan inte handla alldeles som under kommunisttiden. Men den stora faran är att de beslut som görs nu bara kan upphävas genom att upphäva de lagar som den här regeringen lämnar efter sig, men det är inte lätt.

–Viktor Orban har själv i en tidningsintervju sagt att han drar upp spelreglerna för fyrtio år framåt.

Hur skulle du beskriva Orban som person?

– Han är mycket begåvad och mycket aggressiv. Han har inte sysslat med något annat än politik i hela sitt liv och han leder en regering som består av jurister.

Ungerns ekonomiska situation är ju inte speciellt god. Behöver inte Viktor Orban EU?

– Jag tror inte att han vill att Ungern går ut ur EU. Däremot anser jag att det är mycket farligt att han verkar tro att han kan improvisera också inom ekonomin gång efter annan. Han verkar tror att Europas ekonomi snart svänger till det bättre, och att Ungern, som ekonomiskt bara är en förlängning av Tyskland, kommer att klara sig på något sätt. En utomstående observatör kunde fråga sig om Ungern har stora olje- eller gasreserver då landet kan upprätthålla sin nuvarande form av dekmokrati. Det har Ungern inte, och därför är Orbans politik farlig också ur en ekonomisk synvinkel.

Martti Puukko
Översättning Janne Wass & Otto Ekman

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.