Morden i Hyvinge har igen riktat blickarna mot de finländska unga männens välmående. Orsakerna till att en 18-årig man en sen kväll fick för sig att hämta pappans gevär och meja ner folk på måfå har ältats och vridits i alla medier. Än är det vapenlagen som fått bära hundhuvudet, än internet.

Som förklaring på att unga män utför vansinnesdåd av det här slaget, publicerade Helsingin Sanomat häromveckan en lång artikel där experter på psykologi och psykiatri fick förklara vilka typer av sociala och psykologiska problem ett liv på internet kan föra med sig. Med en mun lade experterna ut texten om hur internet skapar en illusion av social samvaro. I takt med att internetsamvaron blir större, minskar också folks uppfattade behov av ”verkliga” vänskapsförhållanden och därigenom också deras sociala färdigheter och verklighetsuppfattning. Vidare är det en seglivad myt att folk som är djupt involverade i så kallade MMORPG-spel, eller onlinerollspel, skulle vara mer benägna att ta till vapen i verkliga livet.

Att unga i dag sysslar en hel del med så kallade first person shooters, eller spel där man skjuter människor och monster ur rollfigurens synvinkel, har säkert någon betydelse för att våldsbenägna, sjuka och socialt hämmade personer får impulsen att ta till just skjutvapen. Men att göra det här till hela förklaringen är alldeles för enkelt. Barn har i alla tider lekt skurk och hjälte, cowboy och indian, skjutit med slangbella och knallpistoler.

Vidare stämmer helt enkelt beskrivningen av den ensamma internetaddikten inte in på Hyvingemördaren. Det finns inget som tyder på att han tillbringat ovanligt mycket tid på internet. Arten av hans sociala umgänge är det svårt att som utomstående avgöra, men bara det faktum att han under mordkvällen umgicks med en grupp vänner eller bekanta tyder på att han hade ett mer eller mindre aktivt sådant.

Svenska Yles nätverksanalys av mördarens Facebookprofil visar att han inte heller verkar ha haft några kontakter till radikala grupper på internet. I stället visar analysen att hans kontaktnät så gott som uteslutande bestod av personer som var bosatta i Hyvinge, d.v.s. personer han träffade också i verkliga livet. Det finns alltså inte någon ideologiskt färgad baktanke med inspiration från demagoger på nätet.

I stället visade Hyvingeskytten intresse för vinterkriget, jakt och speciellt den finländska krypskytten Simo Häyhä. Intresset för vapen och krig tog sig uttryck i alldeles verkliga, och dessutom sociala, former, i och med att han sysslade med airsoft som hobby, en variant av paintball, som torde vara mer bekant för allmänheten. Det är alltså fråga om en lagsport som för det mesta utförs ute i naturen.

Såväl i fråga om vapenlagar, som internet och våldsspel finns vissa nycklar till förebyggandet av framtida skottdåd. Men de verkliga orsakerna till tragedierna finns att söka annorstädes. De finns att söka i ett samhälle som för en ung människa ter sig allt mer tävlingsinriktat och kallt. I ett samhälle där vi långsamt frångår den socialdemokratiska principen om att de svaga och sjuka ska hjälpas, och där i stället de utslagna skuldbeläggs och ytterligare pressas ner. Vi får leta efter svaren i ett finländskt samhälle där den gängse maskulina normen är att mannen tar till spriten, kniven och bössan för att reda ut sina problem, snarare än att tala om dem eller söka hjälp. Att Hyvingeskytten var borta från skolan i ett halvt år på grund av psykisk sjukdom och att han varit intagen för psykiatrisk vård är vidare tecken på att det är fråga om en ung man med komplexa och djupt gående problem, som varken har med vapenlagar eller internet att göra. Den typen av problem kan endast bekämpas i ett samhälle där tröskeln till stödfunktionerna är låga, där vården är tillgänglig för alla och där framför allt den offentliga sjuk- och socialvården får de resurser den behöver.

Janne Wass

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.