Inslag av magi och märkliga varelser har blivit allt mer frekvent förekommande inom populärkulturen under de senaste åren, med allt från vampyrboom till den populära TV-serien Game of Thrones. Men det är inte bara den globala underhållningsindustrin som producerar fantasy av olika slag. Även i Norden skapas det fantasyberättelser, om än för mindre mottagarskaror.

Den svenska illustratören och serietecknaren Peter Bergtings fantasytrilogi Legenden om Morwhayle riktar sig alldeles särskilt till en ung publik. Seriens första del Häxmästaren utkom 2011 och nu är del två, Demonprinsessan, aktuell. Förutom själva Morwhayletrilogin skriver Bergting även noveller och en serieberättelse som anknyter till trilogin och som utspelas i samma magiska värld. Bergtings illustratörbakgrund framkommer även i böckerna, som är försedda med ett antal teckningar och kartor.

Fart och fläng råder i den värld som Bergting skapat och försett med påhittade, i vissa fall rent av krångliga namn på platser och personer. Bergtings värld saknar naturligtvis en rak motsvarighet i verkligheten och består av en blandning av gammalt och nytt, vilket ger ett fräscht och något överraskande intryck eftersom den skiljer sig något från den slags medeltida värld som fantasyberättelser ofta utspelas i. Bergtings värld är befolkad av allehanda varelser som hör fantasy till, som troll, älvor, varulvar och som kronan på verket en talande drake. Dessutom förekommer det gott om humoristiska inslag, till exempel namnförväxlingar och en varelse som är en blandning av människa och hund men som trots det är allergisk mot hästar.

Demonprinsessan är en fortsättning på Häxmästaren, där de två syskonen Malda och Arteil står i händelsernas centrum. Medan Malda är den av syskonen som besitter magiska krafter och uppvisar skrupelfri potential får Arteil stå för mer försiktiga och ödmjuka egenskaper. Nu gäller det för dem att hjälpas åt för att förhindra en makthungrig magiker från att öppna upp en gammal, förseglad källa med magisk kraft. Eftersom kraften är för mäktig för att kontrolleras riskerar den att förgöra hela världen. Naturligtvis har syskonen bara ett begränsat antal dagar på sig för att röja undan den bok som innehåller formlerna med vars hjälp magin släpps fri. Kort sagt, Demonprinsessan innehåller riktigt klassiska komponenter i form av två unga aspirerande hjältar med uppdraget att rädda världen från undergång. Bergting känner sin genre och följer den med inslag av bland annat magiska svärd som man inte riktigt kan lita på och magi som behärskas och utövas med hjälp av formler.

Det märks att Morwhayle-trilogin är riktad till yngre läsare, framför allt för att Bergting hela tiden låter berättelsen rusa framåt, ibland så att det lutar åt det naiva hållet. De litterära gestalternas personliga utveckling får man läsa in mellan raderna, även om rätt stora och allvarliga frågor också tangeras, till exempel svåra föräldrarelationer, vänskap som kan svikas och återupptas samt frågan om vem som egentligen är god respektive ond. Lyckligtvis är detta ingen självklarhet i Bergtings värld och han lämnar många lösa trådar inför trilogins avslutande del.

Anna von Bonsdorff

Peter Bergting: Legenden om Morwhayle. Demonprinsessan. Bokförlaget Semic, 2012.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.