Lag och ordning i Somalia

av Janne Wass

Efter 20 år av politiskt kaos har Somalia nu (nästan) fått en ny grundlag. På papper är det ett stort steg framåt, men det finns en risk att reformerna också stannar på pappret.

– Detta är en historisk dag för det somaliska samhället och för vårt land, i dag markerar slutet på piratismen och terrorismen.

Med de orden avslutade Somalias premiärminister Abdiwali Mohamed Ali författningsförsamlingens över en vecka långa möte i onsdags förra veckan. Då hade 96 procent av de närvarande delegaterna röstat ja till den nya grundlagen, en grundlag som med tanke på att den är baserad på sharialag ter sig överraskande liberal och modern. Den nya grundlagen tillåter bland annat abort om moderns liv är i fara, konstaterar att äktenskap inte kan ingås utan både mannens och kvinnans samtycke, samt förbjuder könsstympning av kvinnor och barnarbete. Grundlagen garanterar också alla medborgares rätt till rent dricksvatten, mat och gratis hälsovård.

Finlands utvecklings- och biståndsminister Heidi Hautala berömmer i en kolumn i publikationen Afrikas Horn demokratisträvandena i landet. Enligt henne ligger nu makten hos stamledarna, som har möjlighet att skapa nationell enighet. Hautala är ju väl insatt i internationella frågor, och påpekar eftertänksamt att landet trots allt behöver all hjälp och allt stöd det kan få från det internationella samfundet för att lyckas i sina strävanden.

För även om den nya grundlagen – eller ska vi säga utkastet till en provisorisk grundlag – är ett symboliskt mycket viktigt steg, finns det risk för att den skapar fler problem än den löser. Bland annat lyckas den inte ge något svar på två av de mest inflammerade frågorna inom somalisk politik, nämligen vilken ställning autonoma områden som Puntland och Somaliland ska ha, eller hur de ekonomiska åliggandena ska fördelas på landsomfattande och regional nivå. Det är dessutom en grundlag som de mer hårdnackade islamisterna aldrig kommer att omfatta.

Legitimitetsproblem

Många somaliska och övriga afrikanska kommentatorer har också uttryckt en skepsis över den nya grundlagen, dess innehåll, hela författningsprocessen och till och med över behovet av en grundlag. Kolumnisten Abdul Ghelleh frågar sig i Hiraad varför det just nu är så viktigt med en grundlag i ett land som klarat sig utan dylik sedan det blev självständigt på sextiotalet. ”Kan man äta en grundlag?” funderar han, och påminner om att det inte finns en fungerande statsapparat för att implementera sagda lag. Ghelleh har visserligen en tendens att i sina skriverier ibland förfalla till konspirationsteorier, men hans fråga är berättigad. Vad tjänar egentligen denna grundlag till i det långa loppet?

Redan tillkomsten av grundlagen är problematisk, sett så att säga ur ett grundlagsperspektiv. En demokratisk grundlag borde ju få folkets godkännande och stadfästas av ett demokratiskt valt parlament. Något sådant finns inte i Somalia. I stället har grundlagsfördraget godkänts av en samling stamäldste, som åtminstone enligt FN och den styrande interimsregeringen representerar hela spektret av det somaliska folket, men i praktiken har valts av den FN- och USA-stödda övergångsregeringen. Bland annat Somaliland har vägrat att ta del arbetet, och ställer sig således symboliskt ovanför den somaliska lagens makt (Somaliland anser sig sedan 1991 vara en självständig stat) och föga överraskande har den islamistiska terroristorganisationen al-Shabaab fördömt hela processen. Intressant är också att av de 875 delegaterna i författningsförsamlingen fanns endast 645 kvar då omröstningen gjordes, och av dem röstade 13 emot och 11 blankt. Hela grundlagsprocessen har styrts av utomstående aktörer, som på ett stormöte i London krävt att Somalia den 20 augusti ska ha en grundlag, ett grundlagsenligt valt parlament och en ny president. Det var alltså med nöd och näppe som man lyckades fullfölja det första kravet inom utsatt tid. Ett folkvalt parlament är ändå en utopi i det här skedet.

Somaliland nämns överhuvudtaget inte i det 88 sidor långa dokumentet, och eftersom varken Somalia eller något annat land har godkänt dess självständighet, är den konflikten fortfarande öppen. Grannen Puntland är ett område med stort självstyre, som ändå inte har utropat sig självständigt. Dess ställning inom Somalia förblir oklart, men den nya grundlagen förespråkar en stark federalism, vilket enligt Mohamed Uluso på nyhetssidan Maareg riskerar att ge upphov till att allt fler regioner väljer att bryta sig loss och bilda autonoma delstater. Eftersom vidden av självstyret inte klart definieras i grundlagen, är risken för konflikter stor.

Våld dominerar

Det allra största problemet är ändå avsaknaden av demokrati och fred i Somalia. Trots den till synes varma enigheten under författningsmötet, kvarstår flera konflikter mellan de olika klanerna i landet, för att inte tala om de gamla krigsherrarna som ännu inte har försvunnit någonstans. al-Qaida-organisationen al-Shabaab kontrollerar fortfarande delar av centrala Somalia och så sent som under omröstningen om grundlagen, försökte två självmordsbombare slå till i huvudstaden Mogadishu. Piraterna som härjar vid kusten är ytterligare ett bevis på centralregeringens maktlöshet och den relativa stabilitet som skapats i Mogadishu är till stor del ett resultat av Afrikanska Unionens trupper, främst från Uganda och Burundi. Paradoxalt nog är det utbrytarstaten Somaliland som har den bäst fungerande demokratin i landet, och det är också den fredligaste delen av Somalia.

Den nya grundlagen är alltså nu godkänd av författningsförsamlingen. För att träda i kraft måste den godkännas av det nya parlamentet, som ännu inte är valt. Också då kommer den främst att vara en provisorisk grundlag, eftersom det nya parlamentet inte kommer att väljas, utan snarare tillsättas, på grund av att fria folkval i Somalia inte är möjliga under den rådande situationen. Enligt väldigt optimistiska regeringskällor ska det somaliska folket få rösta om lagen ”inom fyra års tid”. Så här uttrycker sig analytikern Abdirahid Hashi i Christian Science Monitor:

– I fråga om en sann, bra och demokratisk regering för Somalia, är (grundlagen) inte ens närapå tillräcklig. I praktiken betyder den att en interimsregering ger över makten till en annan, det blir en övergång från en övergång.

Optimism

Man kan alltså liksom Abdullah Ghelleh fråga sig om alla de miljoner dollar och euros som satsats på den nya grundlagen har tjänat något syfte alls. Men å andra sidan påpekar också Hashi att det är ett stort steg mot demokrati, och någonstans måste väl det första steget tas. Hur det somaliska styret, som nyligen i en FN-rapport anklagades för utbredd korruption, kommer att förvalta detta steg, återstår att se. Att presidenten är en före detta islamistisk krigare, som i praktiken tillsatts av USA för att (misslyckat) försöka blidka al-Shabaab är beskrivande för det politiska kaoset i landet. Men åtminstone har godkännandet av grundlagen applåderats av de internationella organisationerna och verkar åtminstone nu innan dammet lagt sig accepteras av det sittande parlamentet. Finlands somaliska förbund skriver på sin webbsida att ljusare tider randas. Enligt den anonyma skribenten kan man till och med tala om att en era går mot sitt slut i och med den nya grundlagen, förbättringarna av kvinnornas situation och framför allt det innestående presidentvalet: ”Somaliernas största farhågor har åtminstone för stunden skingrats, eftersom de inte tror att landet än en gång kommer att glida in i ett maktvakuum”.

Janne Wass

Källor: BBC, ABC, Christian Science Monitor, TIME, Al Jazeera, Global Post, YLE, Helsingin Sanomat, Mareeg, Hiraad, Svenska Dagbladet, AP, Reuters, Afrikas Horn, Africa News, Suomen somali.

Lämna en kommentar