2,K

Göran Therborns bok Världen – En Inledning är en odyssé genom globaliseringen, men till skillnad från många andra böcker i samma genre ingen dystopi, skriver Joacim Blomqvist.

Som bland annat professor emeritus i sociologi vid det prestigefyllda universitetet i Cambridge har Göran Therborn sällat sig till det fåtal svenska intellektuella som har internationell ryktbarhet. Han har också gett ut en rad titlar på förlaget Verso, den kanske främsta förläggaren av avantgardistisk samhällslitteratur i världen. Nu har Göran Therborns bok The World: A Beginner´s guide getts ut på svensk med titeln Världen – En inledning (Liber).

Global- och civilisationsteorier är fascinerande och Therborns bok utgör inget undantag. Precis som titeln utlovar bjuds läsaren på en halsbrytande färd genom en orättvis värld. Med en samtidig start i bland annat de siniska, indiska och västasiatiska kultursfärerna, är det bara att hänga med. Spänn fast säkerhetsbältet för resan sker i ultraljushastighet. Man färdas horisontellt och vertikalt, upp och ned, ned och upp. Det handlar om: Globalisering, modernism, geografi, ekonomi, historia, krig och fred.

Det hela sker på en didaktiskt hög nivå. Therborn är lärd så det räcker och blir över och missar inte många aspekter av det mänskliga. I DN skrev Stefan Jonsson att boken ”visar klart, elegant och koncist hur alla liv på jorden flätas samman”. I det har han tvivelsutan rätt.

I Världen – En inledning bjuds vi med andra ord på en världsomspännande odyssé som rör sig längs de stora globaliseringsvågorna, med början i den som ägde rum mellan år 300 och 700 och skapade de nuvarande världsreligionerna, samt civilisationernas avgränsningar.

Övriga globaliseringsvågor är:

• Kolonialismen som resulterade i europeisk överhöghet över oceanerna, från 1500-talet till början av 1700-talet.

• Världskriget nummer 0, som utkämpades mellan Frankrike och England under ett drygt halvsekel med start i mitten av 1700-talet, med resultatet att England föddes som europeisk supermakt.

• Imperialismen, samt utvecklingens och underutvecklingens födelse 1830-1918.

• Den globaliserade politiken 1919/1941/1947-1989.

Den sjätte vågen

Den nu aktuella sjätte globaliseringsvågen började 1990 och pågår alltjämt. Den präglas av en McDonaldisering och ökad internationalisering av kapitalismen. I ett kapitel om kapitalet och det globala kasinot beskriver Therborn det spekulativa kapitalflödet: på en enda dag i april 2007 uppgick omsättningen på valutamarknaden till 3 200 miljarder amerikanska dollar. Det var mera än Kinas nationalinkomst samma år. Derivatmarknaden som bara ett par tusen banker handlar på ”uppgick samma år till 677 biljoner amerikanska dollar, cirka tolv gånger alla människors inkomster”.

Men denna senaste globaliseringsvåg är inte enbart av ondo: i framtiden kommer den nuvarande globaliseringen även att kommas i håg som perioden som förde människorna samman och gjorde oss intresserade av gemensamma projekt som mänskliga rättigheter och globala miljöfrågor.

Therborns berättelse om världen är dialektisk, även om hans slutsatser aldrig blir entydiga. Moderniteten är problematisk, liksom globaliseringsvågorna varit det, liksom människolivet per se alltid varit det.

Ingen domedag

Om man jämför Världen – En inledning med andra civilisationsteorier så faller tankarna med viss automatik på Theodor Adorno och Max Horkheimers klassiker Upplysningens dialektik, framför allt för att Therborn delar en socialistisk grundsyn och dialektik med dem. Men där Adorno och Horkheimer i allt väsentligt var så svartsynta att min kopia av boken sannfärdigt bär inskriptionen ”över den fullständigt upplysta världen strålar samtidigt katastrofens segertecken”, så saknas sådana domedagsprognoser hos Therborn.

Adorno och Horkheimers pessimism tillhör en annan tid. Upplysningens dialektik skrevs i yttersta förtvivlan under författarnas landsflykt i USA 1944 – den skrevs då världen ännu exploderade. Världens undergång verkade obönhörligt närma sig; nazismen, stalinismen, plastkulturen och totalitarismen höjde sina segertecken. Therborns bok är skriven i en tid då världen kan ta vilken väg som helst.

Ingen dystopi

Den västerländska hegemonins undergång är förstås given hos Therborn – liksom hos de flesta andra seriösa kommentatorer. Men där exempelvis Immanuel Wallerstein, som älskar att datumbestämma världens undergång, säger att han inte vet något om de krafter som tar över efter kapitalismens undergång, tillåter sig Therborn att extrapolera efter nya synliga tendenser.

Särskild vikt lägger han vid teorierna om att de kultursfärer som nu ligger i tredje världen snart kommer att ta täten i utvecklingen – även om han inte förefaller lika säker som andra på att det blir Kina som anför utvecklingen av det moderna.

Therborn menar emellertid att det globala civilsamhället kommer att växa: ”att granska och kritisera de statliga aktörerna”. Samtidigt kommer den kulturella modernismen att koncentreras och enligt Therborn är det främst de asiatiska ländernas utvecklingssträvanden, flankerade av de afrikanska och latinamerikanska, som bär modernismen vidare. Han menar att det nya århundradets modernism kommer att bli mera sofistikerad och miljömedveten än de tidigare.

På det viset står kanske Therborn närmare Nietzsche, Oswald Spengler och von Wright: Civilisationernas historia är mera organisk än dialektisk. Världen tänker inte gå under, istället får vi nog se den återuppstå i en ny, annorlunda skepnad. Den ungdom som under World Social Forum dansat till melodin En annan värld är möjlig är varken vilseledd eller naiv. Den är det nya århundradets hopp, eftersom en annan värld behövs. I det sista ansluter han sig återigen till Wallerstein som producerar metervis med texter på detta tema.

Det faktum att Therborn inte är så dystopisk är en lättnad för studenten av nutida filosofi och civilisationsteori.

Joacim Blomqvist

Göran Therborn: Världen – En inledning. Liber, 2012. Översättning: Sten Andersson och Gunnar Sandin.