Att förra höstens sammanslagning av förlagen Schildts och Söderströms skulle uppmärksammas också på årets bokmässa var ingen överraskning. Under rubriken Ett år efter fusionen diskuterade författarna Monika Fagerholm, Mikaela Strömberg och Erik Wahlström den finlandssvenska litteraturens villkor med det nya förlagets chef Barbro Teir.
Det blev en intressant diskussion och lägesrapport, men den viktigaste slutsatsen var både självklar och något av ett antiklimax: Det är alldeles för tidigt att säga vilken inverkan fusionen haft på den finlandssvenska litteraturen. Det nya förlaget är inne i en process där rutiner fortfarande utarbetas och höstens utgivning består av böcker som ursprungligen antagits av de gamla förlagen.
– Jag tror att den här debatten borde föras om fem år, sade Monika Fagerholm som varit en av fusionens skarpaste och flitigaste kritiker.
Kritisk är hon fortfarande, men också försiktigt hoppfull.
– Förtroendet håller långsamt på att byggs upp igen. Jag är också glad att Barbro Teir pratar om det här med konst. Och jag är glad att tanken om att litteraturbegreppet behöver en marknadsmässig komponent nu är borta.
Många frågetecken kvarstår däremot enligt panelens författare. Hur kommer fusionen att påverka debutanternas situation? Och vad innebär produkttänkandet för branschen i stort?
– Den smala litteraturen är trängd. Vad vi behöver i den finlandssvenska litteraturen är dynamik, rörlighet, impulser utifrån – ett korsdrag. Min poäng är att vi fortsättningsvis saknar en levande kulturdebatt, förutom den som finns i specialtidskrifter, trots att kulturen borde finnas ute bland människorna. Det ena stora förlaget kan lätt bli en tegelsten och så finns ingenting omkring, säger Fagerholm.
Förlagschefen Barbro Teir är den som fått ta den offentliga debatten sedan det på högre nivå beslutats att fusionen måste bli av. På en direkt fråga från moderatorn Jeanette Björkqvist svarar hon att allt känns mycket bättre i dag än för ett år sedan.
– Vi är faktiskt fulla av framtidstro på förlaget. Men det kommer att dröja flera år innan vi når ett så kallat normaltillstånd … Det som man kan säga är att vi helt klart har identifierat problemet med debutanterna.
Att författare som refuseras av Schildts & Söderströms numera saknar alternativ går Teir däremot inte med på. Hon har bläddrat igenom det senaste årens finlandssvenska bokkataloger och konstaterar att mindre än hälften av de publicerade böckerna kommit ut på Schildts eller Söderströms
– Så det finns alternativ. Att man sedan vill komma ut på det största förlaget är en annan sak. Men det finns andra som kan reparera de misstag vi gör.
Förlagsfusionen är däremot bara en komponent i problembilden. Bland de övergripande trender som bekymrar Monika Fagerholm, lyfter hon fram ”marknadsföringsavdelningarnas” ökade inflytande över bokproduktionen.
– Det innebär ofta att man satsar på två eller tre titlar, så smalt skall det vara för att sälja. Zlatanboken är ett bra svenskt exempel – och Fifty Shades of Grey, låter det som litteratur mina vänner? Det här är en reell fara. Det finns de som säger att det som säljer är det som har litterär kvalitet. Och då är vi ute på farligt vatten, särskilt inom en liten kultur som i Svenskfinland.
Enligt Barbro Teir har fusionen ändå tvärtom gjort den litterära diskussionen på det nya förlaget livskraftigare än den tidigare var på Söderströms.
– Det finns fler perspektiv som bryts mot varandra på ett nytt sätt. Det är det litteratur handlar om. Vi kan inte säga hur många titlar vi ska ha av varje genre, men vi ska vara ett smältkärl, en plattform och ett nätverk för redaktörer, författare, kritiker, läsande allmänhet och gud vet vem som är med i diskussionen om vad som är god litteratur. Ur den diskussionen föds sedan valen – de är inte förutbestämda.
Fredrik Sonck
Foto: Janne Wass
