I skrivande stund pågår ett rättsfall i Spanien som hotar att omkullkasta hela principen om asylförfarande inom den europeiska unionen. Den ryska oppositionsaktivisten Pjotr ”Pit” Silajev hotas att överlämnas till Ryssland på basis av en via Interpol utfärdad arresteringsorder från ryska myndigheter. Silajev har beviljats asyl i Finland och befann sig i Granada på semesterresa då han greps av spanska myndigheter. Läs mer om fallet i Freja Högbacks artikel på nästa sida i den här tidningen.
De ryska myndigheternas godtycke angående oppositionsaktivister har lyfts upp i rubrikerna under det gångna året främst på grund av de mediesexiga aktivisterna i Pussy Riot. En av de tre fängslade medlemmarna släpptes tidigare i höstas, men två kvinnor sitter fortfarande inburade av den bisarra anledningen att de framförde en 45 sekunder lång protestsång i Moskvas mest prestigefyllda katedral. Fallet Silajev har väckt en viss uppmärksamhet i Finland på grund av att han har beviljats asyl här och numera är bosatt i Tammerfors. Men detta är naturligtvis endast toppen av isberget, vilket bland annat den finländska aktivisten Antti Rautiainen vittnar om i sin bok Maailman suurin ja viilein, som gavs ut på Into tidigare i år. Rautiainen är också välbekant med fallet i fråga, eftersom han bland annat översatt boken Eksodus, som Silajev skrev under pseudonymen DJ Stalingrad.
När jag intervjuade Rautiainen strax efter att Silajev gripits i Spanien, trodde han fortfarande att den ryska aktivisten skulle tillåtas resa tillbaka till Finland. Enligt honom var det otänkbart att ett EU-land skulle bryta mot de gemensamma reglerna angående asylförfarande inom unionen. Det här är nämligen en mycket tydligt utskriven EU-regel: en person som beviljats asyl inom EU kan inte av ett annat EU-land utlämnas från unionen. Denna enkla regel ser nu det spanska rättsväsendet ut att strunta i.
Pjotr Silajev uttrycker själv i artikeln intill en rädsla för att utsättas för tortyr och våld om han överlämnas till de ryska myndigheterna. Oron är inte obefogad, det finns flera vittnesmål om den ryska polisens övergrepp på oppositionsaktivister. Andra aktivister och journalister som gripits i samband med den demonstration som Silajev deltog i har utsatts för, om inte regelrätt tortyr, så åtminstone hot om tortyr.
Den spanska specialdomstolens förfarande i fallet är under all kritik: domstolen har valt att strunta i det faktum att Silajev har beviljats asyl i ett annat EU-land, de dokument som finländska myndigheter har tillhandahållit har inte beaktats i rättegången. Rätten har alltså egenhändigt beslutat att omvärdera Silajevs de facto juridiska status inom EU. Lika nedslående är Finlands och EU:s svar på detta justitiemord. De finländska myndigheterna slår ut med händerna och pekar på att rättsprocessen är en intern spansk affär och från officiellt EU-håll har det hittills varit knäpptyst.
Ett beslut av den spanska domstolen att överlämna Silajev till Ryssland skulle fungera som ett prejudikat – ett prejudikat som i grunden skulle rasera de gemensamma europeiska överenskommelserna om behandlingen av personer som beviljats asyl inom EU. Finländska myndigheter kan visserligen inte ensamma påverka domstolsbeslut i Spanien, men det skulle nu krävas en aktiv lobbyverksamhet inom EU, samt offentliga uttalanden från regeringens sida. Om unionens politiker och tjänstemän väljer att stå på sidan om och handfallet iaktta denna människorättsförbrytelse av ett eget medlemsland, borde någon å det snaraste återta Nobelkommitténs beslut att förära EU med fredspriset.
Janne Wass
