I januari 2011 hittades den ugandiska människorättskämpen David Kato svårt misshandlad i sitt hem och han dog på vägen till sjukhuset av sina skador. Några veckor tidigare hade han vunnit en rättegång mot en tidning som publicerade bilder på ”landets 100 främsta homosexuella” – och uppmanade allmänheten att döda dem. Kato föll offer för den allt aggressivare inställningen till homosexuella, som kommer sig av det lagförslag som fördes fram i Ugandas parlament år 2009. Motionen ligger nu igen på bordet. Parlamentets talman Rebecca Kadaga har svurit att lagen ska godkännas innan jul.

Lagförslaget, känt som ”Kill the Gays bill”, förespråkade i sin ursprungliga form dödsstraff för ”grov homosexualitet”. De homosexuella handlingarna blir ”grova” om personen som utför dem är HIV-positiv, förälder, en offentlig person, är i besittning av rusmedel eller har sex med en person av samma kön under 18 år, och listan fortsätter. Vidare kräver lagförslaget att alla personer, företag och organisationer som känner till att homosexuella handlingar utförts, ska rapportera dem till myndigheterna inom 24 timmar, eller riskera upp till tre års fängelsestraff. Motionens upphovsman, parlamentsledamoten David Bahati har sedermera lovat att klausulen om dödsstraff ska omvandlas till livstid i fängelse, efter en internationell proteststorm. Med tanke på de undermåliga förhållandena i ugandiska fängelser, ä÷r ändå livstids- och dödsstraff i praktiken samma sak.

I 38 av Afrikas 54 länder är homosexuella handlingar olagliga. Söder om Sahara är det endast Sydafrika som garanterar sexuella minoriteters rättigheter. Den aggressiva inställningen till homosexuella har i många fall förklarats med konservativa kristna samfunds påkostade och synliga missionsarbete i de subsahariska länderna. I Uganda är runt 85 procent av befolkningen kristen och de största kyrkorna är den katolska och den anglikanska. Speciellt amerikanska anglikanska ledare har fört omfattande anti-homosexuella kampanjer i landet.

Det ugandiska lagförslaget kommer från en enskild parlamentsledamot och har inte gått via regeringen, vilket skulle vara den normala tågordningen. Enligt ett officiellt uttalande har förslaget inte regeringens stöd. På grund av det breda folkliga stödet, befaras det ändå att lagen klubbas igenom om den tas upp till omröstning. Den största orsaken till att det inte gått framåt antas vara att president Yoweri Museweni inte har ställt sig bakom det. Museweni har visserligen inte gjort sig känd som en försvarare av homosexuellas rättigheter, men han hör den internationella kritiken. Kanske är han också som gammal politisk räv mindre villig än hetlevrade parlamentsledamöter att riskera att utvecklingsstöden till ett av Afrikas fattigaste länder dras in, diplomatiska förbindelser bryts och utländska konton fryses.

Vissa aktivister har ändå uppmanat utländska medier och organisationer att inte lyfta upp frågan. Homosexualitet ses allmänt som en västerländsk åkomma, och att västmedier rasar mot förslaget bara stärker dess ställning. Tanken på att medier på detta sätt skulle ignorera människorättsförbrytelser för att delta i ett diplomatiskt spel känns ändå väldigt främmande.

Om det nu verkligen är så att parlamentet besluter sig för att rösta om lagen före jul, blir tiden dessutom knapp för de ugandiska aktivisterna att svänga opinionen på egen hand. Det verkar finnas ett klart motstånd mot lagen inom den högsta politiska ledningen – ett motstånd som kanske snarare baserar sig på ekonomiska och diplomatiska realiteter än moraliska betänkligheter. President Museweni kan som en sista utväg lägga in sitt veto mot lagen, och det uppskattar många analytiker att han kommer att göra om det internationella trycket är tillräckligt stort. Sverige finns bland de länder som inte bara öppet fördömt lagmotionen, utan också hotat att dra in sitt utvecklingsstöd. Är det dags för utrikesminister Tuomioja och resten av EU att göra samma sak?

Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.