Begreppet bildning myntades av den tyske filosofen Johann Gottfried Herder strax efter medlet av 1750-talet och det kom till Sverige i slutet av 1700-talet. Det är format efter verbet bilda som betyder forma eller gestalta. Med bildning avses i denna framställning allmänbildning. Sven-Eric Liedman skriver att formations- och bildningsföreställningarna utgör en viktig och ständigt kontroversiell aspekt på den tidlösa frågan om hur långt människorna kan omforma sin verklighet och sig själva och i vilken utsträckning de måste anpassa sig efter en given natur.
En intressant personlighet i Sverige för 100 år sedan var Ellen Key (1849-1926). Hon har ett tredimensionellt bildningsbegrepp som innefattar hjärtats, förståndets och smakens bildning. Ellen Key var författare, pedagog, ateist och kvinnosakskämpe. Socialt kom hon ur den svenska överklassens högsta skikt. Hennes far var godsägare och politiker och hennes mor var grevinnan Sofia Posse.
Under 1870-talet startade Key en söndagsskola i Stockholm, som lades ned på 1880-talet. Därefter verkade hon som lärarinna och föreläsare för arbetarrörelsen. Hon utgav flera böcker som översattes till många utländska språk. Mest känd är hon för sitt verk Barnets århundrade, som behandlar skola och uppfostran. Hon var kraftigt påverkad av Rousseau. I boken Missbrukad kvinnokraft gick hon utifrån ett särartsfeministiskt perspektiv till angrepp mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter. Hon betonade kvinnans moderliga och erotiska natur.
Från och med år 1900 ägnade hon sig helt åt författarskap och tog ställning för arbetarrörelsen. Bland annat försvarade hon Hjalmar Branting, som fällts för hädelse. Key skrev en studie över Viktor Rydberg som ledde till att denne ånyo blev populär. Vidare riktade hon sig mot den kristna dogmbildningens supernaturalism, som nedsätter det jordiska livets värden, och trodde på människans förmåga att höja sig genom sin egen viljas makt. Hennes kulturoptimism har ett drag av religiös innerlighet och trosvisshet, som inte passade in i den kulturskepticism som bredde ut sig efter det första världskriget. Politiskt var hon i grunden konservativ, vilket framgår av att hon 1918 arbetade för att Sverige skulle sända vapen till de vita i Finland, så att de skulle kunna slå ned det röda upproret.
Den enklaste formen av hjärtats bildning är enligt Key moderskärleken. Den tar sig uttryck i att modern ser till att barnen hålls rena och hela och ser till att de får riklig, närande och smaklig kost samt lär dem att skilja mellan rätt och orätt. I denna uppfostran deltar naturligtvis även fadern.
Det finns emellertid många andra former av hjärtats bildning. Exempelvis stödjer man efter förmåga en vän med svagare ekonomi eller lyssnar på den som har det svårt och bistår med råd och dåd. Till hjärtats bildning hör också att kämpa mot orättvisor, förtryck och lidande, att ta parti för de svaga.
Att människor äger hjärtats bildning behöver emellertid inte innebära att de äger förståndets dito. Till förståndets bildning hör att kunna lösa problem och finna utvägar ur kinkiga situationer, eller att kunna analysera processer. Dit hör också att kunna analysera politiska och ekonomiska processer och kunna peka på en väg ut ur dem, d.v.s. att kunna se en smula in i framtiden. Förståndets bildning är att kunna analysera, för att tala med Kant.
Till Ellen Keys bildningsbegrepp hör också smakens bildning. Kant konstaterar att smaken tillhör den reflekterande omdömesförmågan. Därför kan den mycket väl diskuteras. Det finns visserligen människor som saknar verklig omdömesförmåga, men det är en brist i paritet med andra brister som en människa kan ha. Smaken är subjektiv men likväl gemensam för varje fullt utvecklat mänskligt subjekt. Från smaken måste man skilja rena tycken som vilken maträtt man föredrar. Det är en fråga om privata preferenser.
Det finns olika slags god smak och olika slags dålig. Fransmännen är kända för sin goda smak och diskuterar också vad som är dålig. Ett gott exempel på god smak finner man på bättre krogar och i hemmen. Förmågan att kunna laga god mat och lägga upp den fint på ett väldukat bord är en konst. Restaurangpersonal och husmödrar är konsthantverkare.
I Sverige tabubelägger man diskussionen om smaken genom satsen ”smaken är som baken, den är delad”. Det innebär, att utövare och intresserade av högkultur inte vågar hålla emot, när exempelvis sångare utan sångröst och skolning får stå på scen och spela in skivor trots att de sjunger som kråkor.
1960-talet var i Sverige ett årtionde då det höga skulle dras ned i smutsen. Radion bidrog med Radio Mosebacke, som på ett ytplan drev med den aristokratiska och högborgerliga kulturen. Andan i programmet var rent destruktiv. Kampen mot den aristokratiska kulturen hade inletts redan under 1950-talet med den liberale filosofiprofessorns i Uppsala, Ingemar Hedenius, kamp mot ordensväsendet.
Radio Mosebacke myntade uttrycket ”finkultur”. Det har spridit sig som en löpeld och har medfört att bildningsnivån har sänkts. Kraven på att alla måste kunna förstå och att alla måste få vara med har slutat med en katastrof. Skolor och universitet har tillbakabildats på den demokratiska arbetarrörelsens initiativ.
Ellen Key poängterar att för att kunna bli en bildad människa måste man ha anlag för bildning. Hon säger att sådana anlag finns överallt i folket, men kan inte tas tillvara av samhället. Däri har hon naturligtvis rätt, ty det som inte får utvecklas vissnar och dör. I Finland gäller detta i mindre utsträckning än i Sverige med sina dåliga skolor och universitet.
Ovanstående framställning är ej ett referat av vad Ellen Key skriver om bildning men det är inspirerat av detta.
Ulf Modin
