Bland toppolitikerna i Sverige råder närmast en konsensus om att sexköpslagen varit en framgång. Men enligt ny forskning har lagen gjort att sexarbetarna känner sig sårbara och upplever att de trakasseras av myndigheterna.
Då Jay Levi intervjuade en socialarbetare vid Stockholms prostitutionsenhet under arbetet med sin doktorsavhandling om hur den svenska sexköpslagen fungerar möttes han av problemet som enligt honom genomsyrat hela debatten: ingen lyssnar på sexarbetarna själva. Vägkosten han fick var att man måste förhålla sig kritisk då man intervjuar sexarbetare, de spelar en roll och till den hör att de ska vara kåta och glada. ”För vem skulle vilja köpa en ledsen hora?”
Levy berättade om sin avhandling, som just nu granskas vid universitetet i Cambridge, på ett seminarium i Riksdagens tillbyggnad i Helsingfores. Arrangörer var riksdagsledamoten Anna Kontula (VF), sexarbetarnas stödförening Pro-tukipiste och Vänsterunga. Kontula sade att hon ville ordna seminariet just på grund av att hon upplever att forskare som på riktigt arbetat med sexarbetare på fältet, och speciellt sexarbetarna själva, inte fått komma till tals. Hon säger att många påstådda fakta om sexköpslagens positiva inverkan egentligen bara är antaganden och att man därför bör granska statistiken kritiskt.
– Jag har följt med debatten om prostitution i över tio år och under den tiden har flera människor som ivrigt förespråkat en kriminalisering av sexköp omvärderat sin ståndpunkt. Även den internationella debatten har gått över från att behandla prostitution som våld mot kvinnor till att tala om sexarbetarnas autonomi och mänskliga rättigheter.
Skydda offer
Tidigare samma dag ordnades ett seminarium på Justitieministeriet med rubriken ”Sexköp som ett brott och fenomen”, men där rådde andra tongångar. Sveriges justitiekansler Anna Skarhed sade att sexköpslagen från 1999, som kriminaliserade alla former av sexköp, verkar ha varit en framgång. Hon säger att man ville avskräcka presumtiva sexköpare och göra det mindre attraktivt att etablera omfattande prostitutionsverksamhet i Sverige. Skarhed visar på att gatuprostitutionen halverats och att även allmänhetens attityder till prostitutionen hårdnat.
I Finland har sexköpslagen en anhängare i justitieminister Anna-Maja Henriksson (Sfp). På samma seminarium sade hon att den nuvarande lagstiftningen om sexköp i Finland inte tillräckligt väl skyddar offer för människohandel och koppleri. Därför borde vi överväga den svenska modellen. Den nuvarande lagstiftningen säger att det är förbjudet att köpa sex av offer för människohandel och koppleri, men enligt justitieministern har brist på bevis gjort att många domar uteblivit. En allmän kriminalisering av sexköp skulle enligt Henriksson göra det lättare att få fast brottslingar.
Helsingin Sanomats ledare den 9 november är inne på samma linje. Där hävdas att den påstådda frivilligheten i sexförsäljningen alltid är relativ och att en omfattande studie från 2010 visar att hotbilderna om att den svenska sexköpslagen skulle leda till ökat våld inte har besannats. Enligt ledaren skulle en kriminalisering ge en signal om att Finland tar uppgiften att motarbeta exploatering och brottslighet på allvar.
Det här går stick i stäv med Pro-tukipistes uppfattning om vad en kriminalisering skulle leda till. Enligt föreningens officiella ståndpunkt är det ohållbart att använda brottslagen för sådana ställningstaganden om de äventyrar utsatta människors rättigheter och säkerhet.
Dessvärre skulle kriminaliseringen inte, till skillnad från vad Henriksson hoppas på, skydda offer för människohandel och koppleri. Enligt föreningen skulle prostitutionen inte försvinna om sexköp blir olagligt, istället skulle verksamheten i ännu större grad gå under jorden vilket ytterligare försvårar utredningen av den brottslighet sexarbetarna utsätts för. Det finns heller inga pålitliga bevis för att kriminaliseringen av sexköp skulle ha minskat människohandeln.
Stämplar sexarbetarna
Den studie Helsingin Sanomat skriver om samt påståendet om att sexköpslagen skulle ha varit en framgång kritiseras av både Levy och Pye Jakobsson, grundaren av sexarbetarnas intresseorganisation Rose Alliance och projektchef för organisationen Hiv-Sweden.
– Utvärderingen av sexköpslagen blev hårt kritiserad på grund av bristande metodologi, men vi måste minnas att målet inte var att utreda konsekvenserna utan att se hur lagen kunde effektiveras, säger Jakobsson.
Levy säger att det inte finns några som helst bevis på att prostitutionen som helhet skulle ha minskat i Sverige tack vare sexköpslagen.
– En del försäkrar ändå att det skett en allmän minskning av prostitutionen. Men sådana påståenden bygger på antagandet att antalet gatuprostituerade korrelerar med det totala antalet prostituerade. Detta är felaktigt då majoriteten av prostitutionen i Sverige sker via internet. Och att pålitligt bestämma storleken på en grupp som blivit allt mer kriminaliserad och som i allt större grad gått under jorden är mycket svårt.
Jakobsson säger att politikerna i Norge, där en liknande lagstiftning infördes 2009, är mer kritiska än kollegerna i Sverige och att en utvärdering där ger oroväckande resultat.
– Den undersökningen visar att prostitutionen har blivit köparnas marknad och att de ”goda” kunderna skrämts bort medan de farliga stannat kvar. Sexarbetare upplever att de blivit kriminaliserade och att de kontrolleras av myndigheterna. Fler sexarbetare arbetar ensamma och färre sexarbetare vågar be om hjälp då de utsatts för våld. Trakasserierna och diskrimineringen från resten av samhället har ökat och kriminella individer utnyttjar sexarbetarnas mer utsatta ställning. Så om det här uppfattas som en framgång och något som ska spridas till övriga länder så är jag ganska orolig.
Levy säger att den svenska sexköpslagen trots att den inte förbjuder säljandet utan bara köpandet ändå gjort sexarbetarnas verksamhet farligare. Han nämner snabba förhandlingar på gatan med köpare som är rädda för att åka fast. Det ökar riskerna för att sexarbetarna ska åka iväg med otrevliga eller farliga kunder.
Köpare väljer oftare att söka sextjänster via internet och då de är oroliga för att bli spårade av polisen vill de inte ge ut information med vilken de kan identifieras. Det leder till att sexarbetare som är i stort behov av pengar tvingas åka till anonyma kunder.
– En informant sade att hon aldrig blivit våldtagen före 1999 men att det efter det hänt otaliga gånger.
En del sexarbetare upplever ändå att sexköpslagen varit positiv såtillvida att de kan hota besvärliga kunder med den. Och trots att lagen lett till lägre priser på gatorna har priserna för sextjänster inomhus stigit.
– En informant som flyttat från Östeuropa sade att hon valde Sverige eftersom sexförsäljning där är så lukrativt. Det tycker jag att är ironiskt, att sexköpslagen gjort Sverige mer lockande för ett segment av sexarbetare medan den gjort arbetet farligare för andra, säger Levy.
Bristande stödåtgärder
I stället för en kriminalisering av sexköp förordar Pro-tukipiste en förbättring av utsatta människors situation bland annat genom att sänka tröskeln till social- och hälsovårdstjänster. Jay Levy säger att det här verkar ha misslyckats i Sverige. Då man vill utrota prostitutionen anses det vara fel att ta till åtgärder för att göra sexarbetarnas arbete säkrare.
– Köpt sex uppfattas som ett våldsbrott så tillhandahållandet av kondomer ses som att man delar ut redskap med vilka brott begås. Prostitutionsenheterna delar endast ut kondomer på sina kontor och de är bara öppna under dagtid. Det här trots att Socialstyrelsen anser att både sexarbetare och deras kunder är en riskgrupp gällande HIV. I Malmö gav man ut en guide för säkrare sex, men den möttes med allmänt fördömande. Om man berättar hur man kan sälja sex säkrare lockas människor att pröva på prostitution, påstods det.
Sexarbetare rapporterar även att de förlorat rätten till sina barn och att de blivit trakasserade av polis och socialarbetare samt har problem med skatte- och immigrationsmyndigheterna. Levy säger att polisen kan kontakta sexarbetares hyresvärdar, vilket leder till att de blir vräkta. Det är även känt att polisen kontaktar hotell där sexarbetare fungerat. De blir utslängda och får inte komma tillbaka.
– Inger Segelström som initierade sexköpslagen har sagt att när hon träffar människor från olika delar av världen säger hon ”det var så här vi löste situationen”. Men att situationen skulle vara ”löst” tycker jag att man ska förhålla sig skeptisk till.
text & foto Oskar Skogberg
