Chris Rocks karaktär är den enda som är trovärdig i Julie Delpys nya romcom, skriver Zinaida Lindén.
I Richard Linklaters tudelade filmberättelse Bara en natt/ Bara en dag umgicks fransyskan Julie Delpy romantiskt med amerikanen Ethan Hawke.
Nu har Delpy blivit klar med sin egen tudelade relationshistoria: efter hennes regidebut Två dagar i Paris (2007) kommer uppföljaren Två dagar i New York. Till skillnad från Linklater involverar Delpy hela familjer i storyn, men det intima tonfallet och känslan av kontinuitet består. I Två dagar i Paris tog hennes rollfigur Marion sin amerikanske pojkvän Jack (Adam Goldberg) till Paris. Där mötte han Marions föräldrar och exflammor och utsattes för kulturkrockar som luktade mobbning. Sedan dess har Marion och Jack fått en son, men gjort slut.
Två dagar i New York bjuder på en fin, trovärdig scen i början, då Marion inleder sin relation med den empatiske radioprataren Mingus (Chris Rock). Också han har ett barn från ett tidigare förhållande. Paret flyttar ihop och uppfostrar sina barn tillsammans. Marion är fotokonstnär och ska snart ha en stor utställning. Därför blir det släktbesök på Manhattan: hennes pappa (Albert Delpy) som nyss blivit änkling, hennes knasiga syster Rose (Alexia Landeau), Roses enerverande pojkvän Manu (Alexandre Nahon).
Pandemonium är ordet. Parets trånga lägenhet blir skådeplats för systrarnas neurotiska uppgörelser, språkförbistring (Marions pappa kan inte engelska), problem med grannarna. Bortsett från barnen är Mingus den ende amerikanen här. Vissa tokigheter (bl. a. systrarnas försök att mäta penisen på Marions lille son) slipper han se, men annars får han stå ut med mycket: ett hamambesök med sin svärfar, Manus snack om ”coola mörka killar”, Roses nakenchock.
Delpy har blivit jämförd med Woody Allen, men denna film är mera Mitt stora feta grekiska bröllop. Inget sofistikerat här. Dessutom är nästan alla skämt under bältet. Hur roligt är med en eltandborste som figurerar i en sexscen bakom en vägg?
I Delpys familjekrönika Le Skylab fanns en politisk dimension. Här saknar jag den. Marions pappa är född i Saigon och minns några vietnamesiska ord, Mingus brukar prata med ett porträtt av Barack Obama, men det är ungefär allt. I stället satsar Delpy på rätt patetiska saker: i samband med sin utställning försöker Marion sälja sin själ – som köps av Vincent Gallo.
Delpys varumärke är spontan, ostrukturerad, myllrande filmberättelse. Till skillnad från filmer där Julia Roberts inte kan få en dejt försöker Två dagar i New York skildra riktiga människor. Ändå är de franska karaktärerna inklusive Marion överdrivna på gränsen till det löjliga. Mingus är den enda som känns övertygande.
Zinaida Lindén
Två dagar i New York. Regi: Julie Delpy. Manus: Julie Delpy, Alexia Landeau, Alexandre Nahon. Foto: Lubomir Bakchev. I rollerna: Julie Delpy, Chris Rock, Albert Delpy, Alexia Landeau.
