Antologin Queera läsningar öppnar upp för kritiska perspektiv inom litteraturvetenskapen, skriver Anna von Bonsdorff.

Retande, spretande, svårgripbart. Det här med queer är inte så lätt att precisera, särskilt inte då själva begreppet saknar en entydig definition. Queerteorin har sedan några decennier tillbaka fått en etablerad ställning inom genusvetenskapen, med bland annat Judith Butler som något av en förgrundsfigur. Med hjälp av ett queert perspektiv är tanken kort sagt att ifrågasätta heteronormativitet, könsroller och samhälleliga normer, att undersöka identitetsskapande och bedriva dekonstruerande analyser.

Då queerperspektivet kombineras med litteraturvetenskap öppnar det upp möjligheter till annorlunda, utvidgande och alternativa läsningar. Kombinationen av litteraturvetenskapliga metoder och ett queert analysperspektiv gör det möjligt att exempelvis granska berättarstrukturer, tal och maktförhållanden i texter för att undersöka hur olika normer både formar vår litteratursyn och påverkar våra läsningar. Att läsa queert handlar alltså om att läsa utifrån vida perspektiv, att leta efter sprickor, luckor och motsättningar i texten, att uppmärksamma det osagda minst lika mycket som det sagda, att granska vad som tas för givet, att uppmärksamma anakronismer och ordval. Och så vidare.

Logisk uppbyggnad

En bra bild av vilken mångfald och vilka möjligheter som uppstår genom kombinationen av queera perspektiv och litteraturvetenskap ger den nyutkomna antologin Queera läsningar. Litteraturvetenskap möter queerteori, redigerad av Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén. I antologin medverkar skribenter från Finland, Sverige och Danmark. Antologin bjuder på ett brett och variationsrikt innehåll som delats upp utgående från fem huvudteman: läsandet, historia, arkiv, genre och skrivandet. Uppbyggnaden är logiskt sammanhängande och i varje del av antologin diskuteras det ifrågavarande temat i förhållande till queera perspektiv. Texter av etablerade författare som Karen Blixen, August Strindberg och D. H. Lawrence granskas och förslag till nya läsningar framförs. Det queera får möta andra teoretiska perspektiv så som Deleuze och ekokritik. Och genom historiska och arkivrelaterade perspektiv får läsaren ta del av hur exempelvis kön och sexualitet konstruerats under olika tidsperioder, hur nutiden gärna applicerar sina rådande uppfattningar på det förflutna, samt vilken historia som varit tillåten att berätta.

Queer historia

I de tre artiklarna i antologins första del får läsaren en välkommen introduktion till hur det queera läsandet kan tänkas gå till, hur man läser queert och vad man bör hålla utkik efter i texten. Då tyngdpunkten flyttas till historien granskar Claudia Lindén i sin intressanta artikel ”Är historien alltid redan queer? Karen Blixens lek med gotiken” en av Blixens historiska noveller och diskuterar den i relation till tid. Lindén visar hur de uppfattningar om normer och kön som var rådande under Blixens samtid även kan spåras i novellen, trots att dess handling utspelas mot en historisk bakgrund, i ett annat århundrade.

I samband med temat arkiv lyfter Dag Heede i sin mångfacetterade artikel ”Lili: En projektionsyta. Transkönet i memoarer, fiktion, konst och teori” fram den danska målaren Einar Wegener, som gjorde en könskorrigering och blev Lili Elbe i början av 30-talet. Heede visar hur transkönet gestaltats och presenterats genom att diskutera både vad Elbe själv skrivit om temat och hur det som är relaterat till transkönet uttrycks i det arkiverade material som berör Elbe.

Mångsidig bok

Antologins fjärde del som kretsar kring temat genre känns alldeles särskilt aktuell då både vampyr- och barnbokslitteraturen som båda ligger i tiden (läs populärkultur respektive frågor kring könsneutralitet) behandlas i var sin artikel. I ”Vampyrens makeover. Tystnad som normbrott i vampyrfiktion” diskuterar Mia Franck vampyren som gränsöverskridande litterär gestalt. Mia Österlunds artikel ”Queerfeministisk bilderboksanalys. Exemplet Lindenbaum” visar å sin sida hur berättelser om normbrytande barn kan läsas queert, med utgångspunkt i Pija Lindenbaums bilderboksvärld.

I antologins sista del som kretsar kring skrivandet träder Maria Margareta Österholms avslutande artikel ”Skrubben. Skrivandets skeva utrymmen” fram som en riktig pärla som ger antologin en värdig avslutning. Här får läsaren ta del av en text som frångår det akademiska skrivandets form och som i stället stämmer upp i en slags livlig diskussion mellan skribent och diverse litterära gestalter; så kallade ”skeva flickor” som bland annat står att finna i Monika Fagerholms romaner.

Queera läsningar är ett berikande tillskott inom det litteraturvetenskapliga fältet. Tack vare sin mångsidighet lämpar sig antologin ytterst väl både för litteratur-, genus-, och andra -vetare, men likväl för den som helt enkelt är nyfiken och önskar stifta närmare bekantaskap med ämnet. Antologin öppnar upp, inspirerar och kommer med förslag till nya läsningar som rent av kan bli roligare, men som även möjliggör vidare kritiska perspektiv.

 

Anna von Bonsdorff 

 

Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén (red.): Queera läsningar. Litteraturvetenskap möter queerteori. Rosenlarv förlag, 2012.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.