1,5K

Urban odling blir allt mer populärt: små takodlingar och gerillträdgårdar växer fram över hela världen. Det är inte bara frågan om en trevlig sysselsättning – forskning visar att den urbana odlingen bland kan ha en positiv effekt i kampen mot fattigdom och luftföroreningar, skriver Angela Oker-Blom, initiativtagare till Slow food-rörelsens takodling på Kabelfabriken i Helsingfors.

”Vi kan behärska naturen endast genom att lyda henne”, sade den engelska filosofen och statsmannen Francis Bacon profetiskt för 400 år sedan. I dag lever vi i ingenjörernas och teoretikernas tidevarv. Storföretag och regeringar sätter sällan miljöhänsyn högst på dagordningen, och människan fjärmas alltmer från naturen.

Samtidigt visar ny forskning att man genom att studera och följa naturens egna intrikata mekanismer kan utveckla nya metoder för att nå en hållbar utveckling. Anspråkslösa, små gröna växter kan vara effektiva vapen i kampen för en bestående framtid.

Odling i stadsmiljö är ingenting nytt. Ännu för ett par decennier sedan var det mera regel än undantag att stadsbor odlade grönsaker, bär och frukt för eget bruk. Under krigsåren utnyttjades parkerna i Helsingfors för matproduktion och koloniträdgårdarna uppstod ursprungligen som ett sätt för mindre bemedlade att utöka möjligheterna till en näringsrik kost. Så tidigt som i slutet av 1800-talet anlades trädgårdar i samband med folkskolorna och trädgårdsskötsel inkluderades i läroplanen för att råda bot på undernäringen. I Helsingfors hade folkskolelever odlingslotter i det som numera är Smedsparken. Det var först i och med livsmedelsindustrins inträde på arenan och supermarketarnas importvaror från alla världens hörn som kedjan mellan producent och konsument bröts.

Gerillaodling

Men att odla är en mänsklig drift. Man blir lycklig av att ha jord under naglarna och av att följa med naturens magiska växtkraft. På senare år har människor också blivit mera matmedvetna och väljer gärna närodlad och hälsosam mat i stället för plastförpackade samt lukt- och smaklösa produkter som skördats råa, fraktats långa avstånd och mognat på konstgjord väg.

Guerilla gardening – på svenska talar man om gerillaodling eller gröna gerillan – är en rörelse som startade i New York på 1970-talet. En grupp aktivister förvandlade ett övergivet markområde till en trädgård: Bowery-Houston Community Farm and Garden blev den första kommunala trädgården i New York. Senare ändrades namnet till Liz Christy Garden för att hedra minnet av dess grundare. Trädgården finns fortfarande på Manhattan och rörelsen har spridits i hela världen.

Helsingfors första gerillaodling tog fart när föreningen Dodo rf, inspirerad av sitt eget temaår  ”Städer och mat” 2009, ockuperade ett outnyttjat markområde vid de gamla lokstallarna i Böle. Odlingslådor byggdes längs järnvägsspåren och fylldes med grönsaksplantor och ätliga växter. Entusiasmen och ivern för att odla livsmedel i stadsmiljö och de goda resultaten gav Dodo Helsingfors stads miljöpris 2011. Biträdande stadsdirektör Pekka Sauri utsåg vinnaren med motiveringen: ”Dodo rf har varit en föregångare i Finland inom främjandet av stadsodling och väckt debatt om bättre utnyttjande av stadsrummet. Organisationen har visat att stadsodling kan vara en del av förändringen inom matproduktionen i riktning mot en mer decentraliserad produktion med lägre koldioxidutsläpp”.

Mer än en trend

Brinnande intresse, gröna fingrar och stora visioner kan skapa underverk. Keskos pris för pionjärarbete för hållbar utveckling och sponsring från mullföretaget Biolan gav Dodo medlen att göra en storsatsning. Området på bangården hyrdes av staden och det så kallade svängbordet (som tidigare användes för att styra loken in i spiltorna) blev en idealisk plats för ett växthus. Dodos entusiastiska medlemmar byggde ”Kääntöpöytä – Svängbordet” i talkoanda och skapade samtidigt en av designårets verkliga dundersuccéer. Att själv odla sin egen mat i stadsmiljö är ingen övergående trend. Verksamheten har fått fast grogrund och växer från år till år. Urban odling är en förändrande kraft att räkna med.

Nästa sommar koncentreras Dodos verksamhet till ”Kääntöpöytä” som blir stadens centrum för urban odling. Växthuset, med tillhörande kafé, fungerar som en mötesplats för invånare och odlingsintresserade. Här kan intresserade få rådgivning och utbildning. Växthuset kan utnyttjas som seminarieutrymme och för olika tillställningar och sammankomster. I växthuset föder man upp plantor som sedan säljs eller placeras ut i Dodos egna odlingsbänkar.

Dodo rf fokuserar på globala miljöproblem, men anser att lösningarna hittas i vardagen och tror på medborgarnas förmåga att själva vara en del av lösningen . Föreningens motto är: ”Vi löser miljöproblemen i staden”.

Målet är att påverka utvecklingen av stadsmiljön och att motivera människor att ta ställning i sina egna liv. Dodos strävan att vara en plattform för samhällelig förändring genom att påverka människor har tre grundläggande teser:

• Handling, som inspirerar till experiment.

• Utbildning, som leder till nytänkande och insikter.

• Nätverk, för att sprida information och föra samman människogrupper.

När folkrörelser skapar sociala beställningar som leder till politiska beslut och lagstiftning finns effektiva förutsättningar för bestående förändring.

Fattigdom

Också FN understryker betydelsen av urban odling. Jordbruk i städerna är en nödvändighet i kampen mot hunger, anser till exempel FAO (Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation) som leder FN:s och det internationella samfundets arbete för att bekämpa fattigdom och svält.

I rapporten Fighting Poverty and Hunger – What role for urban agriculture? ger FAO en överblick av stadsodlingens sociala, ekonomiska, politiska och hälsoeffekter. Rapporten publicerades 2010 och visar att hushåll som odlar själva äter bättre, mångsidigare och 30 procent mer än de som inte odlar. Dessutom resulterade det större urvalet av grönsaker, frukt och kött i ett högre energiupptag. Slutsatsen är att politiker i stället för att förbjuda odling i städerna borde inrikta sig på att utveckla markanvändningsrätten. Det finns med andra ord både sociala, ekonomiska och miljömässiga argument för att integrera odlingsaktivitet i stadsplaneringen runt om i världen.

Den tanken vinner allt större understöd. Under ett seminarium om urban matproduktion i Detroit påpekade till exempel Oren Hesterman, ordförande för Fair Food Network i USA, att vi befinner oss mitt i ett brutet näringssystem. Sättet att producera mat måste omstruktureras enligt principerna för rättvisa och diversitet på ett ekonomiskt och ekologiskt okränkbart och ändamålsenligt sätt. Tillgången till hälsosam mat måste vara en fundamental rätt för alla, inte endast för de rika.

Odla på tak

Att utnyttja tak för urban odling vinner allt mera terräng i världen och småningom även hos oss. Helsingfors Universitet har pågående forskningsprojekt om nyttigheten av och lämpliga växter för takodling. Restauragen Savoy har gjort pionjärarbete med att odla växter för användning i köket samt med en anknuten biodling. Sommaren 2012 dök flera nya takodlingar upp, bland annat vid Fortums huvudkontor och Miljövetenskapliga institutionen i Vik. Slow Food Helsinki, som grundades 2011, anlade som ett av sina första större projekt en experimentell odling med ätliga växter på Kabelfabrikens tak, åtta våningar ovanför marken. Slow Food-rörelsen betonar närmat och arbetar för att odlare och konsumenter skall nå varandra.

Intresset att själv producera mat är utan tvekan stort. Invånarna har stått i kö för de en kvadratmeter stora odlingssäckarna i Fiskehamnen och Slakteriet i Sörnäs, och matandelslagen har blivit en framgång. Ett av de mest lyckade är Hertonäs matandelslag där ett stort antal hushåll hyrt en åker och trädgårdsmästare. Man kan själv delta i arbetet och skörden delas bland medlemmarna. Dodo har fungerat som rådgivare för flera av projekten.

Toronto visar vägen

”Framtiden kommer att bli grön, eller kommer inte alls” är ett uttryck som myntades av Sir Jonathon Porritt, Tony Blairs ”gröna guru” och en av de främsta förespråkarna för gröna värden i England.

En färsk utredning, vars resultat publicerats i American Chemical Societys tidningen Environmental Science & Technology, visar att gröna växter minskar luftföroreningar i städerna avsevärt mera än man tidigare antagit. Träd, buskar och grönväxter har nämligen förmågan att sänka halterna av de två värsta luftförorenarna; luftburna partiklar och kvävedioxid. Utredningen drar slutsatsen att man genom strategisk utplantering av gräs, murgröna och andra växter i så kallade urbana kanjoner kan reducera antalet luftburna partiklar med upp till 40 procent och halten kvävedioxid med upp till 60 procent på gatunivå, vilket är åtta gånger mer än vad man tidigare trott.

I år blir Toronto den första staden i världen som i lagstiftningen kräver gröna tak. Levande tak med härdiga växter filtrerar värmen på sommaren, vilket leder till mindre krav på nedkylning, och fungerar som energisparande värmeisolering på vintern. Alla bostads-, affärs- och allmänna byggnader som är större än 2 000 kvadratmeter måste ha tak som är gröna till mellan 20 och 60 procent. Liknande beslut, men i mindre omfattning, har fattats i Chicago och New York.

I Kina har man gått ännu längre och bygger för tillfället en hel ekologisk stad på ett ödelagt markområde: Tianjin i nordöstra Kina är en gemensam satsning av regeringarna i Beijing, Singapore och den privata sektorn. Projektet skall bli en modell för framtida utveckling i världen. Man använder sig av den bästa tillgängliga teknologin för att förverkliga visionen om en ekologiskt hållbar stad med 350 000 invånare. Energibehovet minimeras och landytan som krävs är endast 20 procent av land­ytan för en konventionell stad.

Artificiella löv

Också inom energiforskningen står växterna i fokus. Världens mest effektiva sätt att förvandla solljus till energi – fotosyntesen – har existerat i miljarder år och forskningen i alternativa energiformer har i årtionden försökt efterlikna processen – omvandlingen av solljus, koldioxid och vatten till syre och användbart bränsle.

Daniel Nocera är professor vid Massachusetts Institute of Technology, nyutnämnd professor vid Harvard, kemist och humanitetsförkämpe. Han har fokuserat sitt arbete på att utveckla billiga energiformer för världens fattiga och länge varit övertygad om att kemin i gröna växter är det ställe där vi ska söka svaren på civilisationens långsiktiga energiproblem. Upptäckten av kobolt som katalyt ledde till att Nocera och hans team 2011 kunde presentera en metod de utvecklat och kallar Artificial Leaf – Det Artificiella Lövet.

Apparaten, som inte är större än ett spelkort, kan nedsänkt i vatten, likt ett levande löv förvandla solenergi till kemiskt bränsle, som i sin tur kan förvaras och senare användas som energikälla.

En möjlig framtida tillämpning av uppfinningen är att utrusta hustak med solfångarsystem som utnyttjar solljus för att producera väte och syre, som förvaras i behållare för att sedan matas till energiceller när elektricitet behövs. Varje hus blir sitt eget kraftverk. Ett avtal har redan slutits med Indiska Tatagroups om att utveckla en kommersiell tillämpning av metoden.

Att Noceras koboltbaserade katalyt var en betydande upptäckt, säger också den engelska biokemisten James Barber, professor vid Imperial College i London. Han har räknat ut att om artificiella fotosyntessystem kan utnyttja 10 procent av den solenergi som träffar dem, skulle de endast behöva täcka 0,16 procent av Jordens yta för att tillfredsställa den globala energikonsumtionen på 20 terawatt man beräknar att behövs år 2030.

“Universum har inget behov att verka i perfekt harmoni med människan”, säger författaren, astronomen, astrofysikern och kosmologen Carl Sagan. Däremot ligger det i högsta grad i människans intresse att leva i perfekt harmoni med universum.

 

Angela Oker-Blom