Serietecknaren Sara Granér är in i märgen förbannad på den senkapitalistiska likgiltigheten, skriver Ylva Larsdotter.
Så var det december igen, och runt omkring oss pågår köpfesten. Denna månadslånga orgie i konsumtion, vars mål sägs vara att skapa en lugn och stämningsfull jul, gör mig allt mattare och tommare för varje år. Därför är det en ren lisa för själen och humöret att läsa serietecknaren Sara Granérs tredje seriealbum All I want for Christmas is planekonomi.
Granérs grovkorniga serieteckningar är inte bara varmt efterlängtade – de är absolut essentiella eftersom de visar att om den borgerliga politiken fortsätter i den här takten kommer snart bara små smulor av den svenska välfärden att återstå.
Granér slog igenom med Det är bara lite AIDS för några år sedan. Med sin speciella serieteknik, där hon blandar det fluffigt gulliga med det obscena, lät hon groteska djur- och människoliknade figurer med överdimensionerade huvuden i grälla färger ge uttryck för de rådande nyliberala vindarna i svensk politik.
Nu är de brokiga och färgstarka fabeldjuren tillbaka. Den här gången är humorn mer tillspetsad och det finns en vrede mot ett samhälle ”där vi allt mer tappat förmågan att ta hand om varandra”. Med ett vässat språk, slipade argument och intelligent humor nagelfar hon det senkapitalistiska systemet och vad den borgerliga regeringen gjort med Sverige. Ofta lutar budskapet mot det absurda och äckliga, till exempel hipsterparet som på ultraljudsundersökning klagar på fostrets bristande originalitet. Att läsa Granér är att få ett läkande skratt när man som bäst behöver det.
Satir på hög nivå
Granér är in i märgen förbannad och djupt frustrerad – på klassklyftor, konsumtionshets, utförsäljning av allmännyttan, krig, exploatering. Men framförallt på likgiltighet. Likgiltighet i ett samhälle som tycker det är viktigare att det produceras små rosa ägghållare i silikon för att sänka ner i kokande vatten än att ta hand om dem som behöver hjälp på riktigt.
Budskapet hos Granér är följande: Kapitalismen är orättvis – den leder till att några få blir rika och mäktiga, medan de allra flesta blir fattiga och maktlösa. Dessutom är den inte är ekologiskt hållbar. Som bekant efterfestar vi nu på jordens resurser. Att kapitalismen är självdestruktiv visade redan Marx. Granérs planekonomiska julklappsdröm levererar emellertid inget marxistiskt teoribygge. Istället för Kapitalet använder Granér Magdalena Ribbing och Isabella Löwengrips förverkliga-dina-drömmar-tänkande i sina analyser. Genom att koppla ihop två skilda områden avslöjas också språkets makt, på ett både skrämmande och roligt sätt. Det här är satir på hög nivå och i samma anda som t.ex. Roy Andersson arbetar. Så här kan det låta: ”Varsågod, nu är det upp till dig om du vill se risskålen som halvtom eller halvfull” säger den kavajklädde kapitalisten till ett svältande barn. En bögnalle får ett ”jag tolererar dig 4-ever”-kort av sin pojkvän på alla hjärtans dag.
Förbjuden tanke
Granér vill se lite sunt förnuft och mänsklig värdighet i ett samhälle där läxhjälp just blivit avdragsgill och där Sverigedemokraterna vinner allt fler sympatisörer. Detta medan antalet hemlösa, fattiga och arbetslösa ökar. Med hennes egna ord: ”Man stannar inte kvar på jobbet och layoutar reklamblad med unika rea-erbjudanden på GPS-fartvarnare och anmäler sig till en mindfulnesskurs i stresshantering för att klara livspusslet. MAN BETER SIG INTE PÅ DET SÄTTET”
Som titeln visar för Granér fram en näst intill förbjuden politisk tanke i dagens Sverige – åtminstone ska man inte tala högt om den. Införandet av en reglerad ekonomi skulle antagligen innebära slutet för överkonsumtion, ökade sociala och ekonomiska klyftor. Det är en julklapp värd att drömma om.
Ylva Larsdotter
Sara Granér: All I want for Christmas is Planekonomi. Galago, 2012.
