John Irving har gjort det igen. Än en gång har den amerikanska författaren lyckats skriva en omfångsrik och engagerande roman som sträcker sig över nästan ett helt människoliv. I en människa är berättelsen om Billy och hans närstående och inleds i den lilla orten First Sister i Vermont. I det konservativa 50-talsklimatet får Billy kämpa hårt för att komma tillrätta med sin bisexualitet, då det är något som man inte tillåts tala om och då han själv saknar de rätta orden för vad han känner.

Irvings berättelse om Billy och hans familj ställer framför allt Billys uppväxt och ungdomsår i fokus, men inkluderar även hans vuxna liv på fler orter i USA och resor till Europa. Samt hans förälskelser. Billy växer upp hos sin mor och sina morföräldrar, i en familj där kvinnorna styr och männen hunsas. Vad hans biologiska far beträffar osar det förtegen familjehemlighet kring personen.

Då Billy som 13-åring får följa med sin nya styvfar Richard till stadsbiblioteket för att få ett eget lånekort sätter berättelsen igång på allvar. Två viktiga saker inträffar. Billy möter bibliotekarien miss Frost som han genast faller för. Det kommer att bli en långvarig förälskelse. Och så får han upp ögonen för romanläsning. Billy blir en flitig biblioteksbesökare och litteraturen får fungera som en möjlighet till identifikation för honom.

Eftersom Billy saknar ord för sina passioner använder han uttrycket att förälska sig i ”fel” person, och den typen av förälskelser är något som han letar efter i romanerna han läser; tecken på att det finns andra som är som han. Billys omgivning är dock inte av det mest toleranta slaget och i pojkskolan Favorite River där han går skickas alla som plågas av så kallade avvikande begär till skolans gamla hjärnskrynklare för att bli ”botade”. Därtill lider Billy av talsvårigheter. Det finns vissa ord som han inte kan uttala rätt, vilket hänger ihop med osäkerhet kring den sexuella identiteten.

Men under den strängt konservativa ytan präglas hela orten First Sister av spänningar och komplexitet. Det finns undertoner av sexuell ambivalens i sättet på vilket berättelsens personer skildras. En del kvinnor beskrivs med maskulina drag och en del mäns feminina sidor fångas, så att man som läsare inte kan vara fullständigt säker på vad flera av romankaraktärerna egentligen är. Teater och rollväxling gör sitt därtill.

I First Sister spelas det nämligen teater så det står härligt till. Stadens lilla amatörteater, First Sister Players, får en symbolisk frihetsbetydelse då det är det enda sociala rummet där män och kvinnor tillåts växla roller och på det viset tänja på de sociala konventionerna. Den som nyttjar detta till max är Billys morfar Harry, som allra helst gestaltar kvinnoroller på scenen. Teater och roller fungerar som ett genomgående tema i romanen, det feminina, det maskulina och det androgyna kastas om, och Irving åskådliggör hur en liten detalj ofta kan ändra på helhetsintrycket. En oförglömlig figur är dessutom teaterregissören Nils Borkman, en djupt depressiv norsk Ibsenälskare.

I I en människa är det den gamla Billy som i egenskap av författare berättar om sitt liv. Vad ungdomsåren beträffar balanserar berättandet mellan utvecklingsroman och bekännelser, för att sedan, ju äldre Billy blir, få en mer minnescentrerad ton. Romanen gör emellanåt kronologiska hopp och vissa perioder av Billys liv har utelämnats. Vad som däremot fått särskild plats är bland annat en studieperiod i Wien, en stad som Irving beskriver levande och ingående och som även förekomer i andra av hans romaner så som Hotell New Hampshire och Släpp björnarna loss. En viktig period som också tilldelats utrymme i romanen är 80-talets aidsepidemi. Liksom Jonas Gardell i Torka aldrig tårar utan handskar beskriver epidemins utbrott och spridning i Stockholmsmiljö redogör Irving för hur USA och i synnerhet New York drabbas och hur den vuxna Billy ser vän efter vän tyna bort.

Irving har skrivit en tjock roman som griper tag om en, men den lider en aning av upprepningar då samma sak ofta berättas flera gånger eftersom vissa personer och anekdoter helt enkelt tycks höra samman. Det kan ursäktas. För I en människa skulle framför allt kunna kallas för en queerroman, ett ode till tolerans, där de litterära gestalterna trots omgivningens ibland fördömande uttalanden aldrig behöver underkasta sig stämplar och kategoriseringar från författarens sida.

 

Anna von Bonsdorff

John Irving: I en människa
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Wahlström & Widstrand, 2012


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.