Elif Shafaks Heder är en tragisk familjeberättelse som ger oss en inblick i hedersmord som är verklighet ännu i dag.
Heder skildrar en turkisk invandrarfamiljs liv i 1970-talets London. Romanen börjar i en kurdisk gränsby i efterkrigstidens Turkiet. Berättelsen om familjen förflyttas till Istanbul och sedan till Abu Dhabi och sjuttiotalets London där den turkiska familjens ungdomar slåss mellan två världar: öst och väst.
Berättaren är Esma som bor i det moderna London; nu vuxen, gift och mor till två barn. Esma skall hämta sin bror Iskender från Shrewsburyfängelset. I det första kapitlet får man nys om ett hemskt dåd som begåtts inom familjen, ett mord. ”Han är min bror. Han är en mördare.”
Esma är ett av barnen till den döda – modern. Moderns död, som vi inte får veta så mycket om under bokens första hälft, är som en röd tråd genom berättelsen. Förutom Esma följer berättelsen andra personer i familjen, de äldre och de yngre, vars iakttagelser och åsikter om det ”vågade och omoraliska” levnadssättet i väst kommer fram. Brodern Iskender som sedan slutet av sjuttiotalet sitter i Shrewsburyfängelset i London berättar sin berättelse i brev han skriver i fängelset. ”Det var då som jag förstod att det som farbror Tariq berättat om min mor stämde. Det var då jag kom på att jag skulle köpa en kniv.”
Heder är en berättelse om galenskapen att mörda för att skydda en familj. En berättelse om brott och straff, om kvinnors vilja att överleva och se framåt trots det hemska de upplevt. Och det är Esmas berättelse som står i centrum: Hur hon i ett mer liberalt land stolt växer upp, gifter sig och får barn som hon älskar. Hur Esma ändå hela tiden bär hemligheten inom sig, för att skydda sin familj, skydda den hon älskade som barn.
”Det är en familjetradition att hölja sanningen i slöjor, begrava den djupt i en stillastående vardag, så att den efter ett tag inte kan nås, inte ens med fantasin.”
Det finns hemligheter i denna berättelse. Hemligheter och vändningar som läsaren först mot slutet får ta del av. Det är frågorna om mordet och om hemligheterna som för berättelsen framåt, ända till slutet.
Heder är framförallt en protestroman mot de hemska brott mot kvinnor som familjer och släkter gör sig skyldiga till i många länder, generation efter generation. Det handlar om lojalitet och försoning.
Elif Shafak målar upp en realistisk bild av hur människan som är uppväxt i en annan kultur reagerar på de förändringar och de förluster hon upplever.
Daniel Lindblom
Elif Shafak: Heder
Översättning: Peter Samuelsson
Förlaget 2244, 2012
