Testamentet skildrar en familjeuppgörelse med bröderna Christian och Henrik i Centrum.

Arv tar ofta fram det sämsta i människor, så även hos familjen Steffensen. Ramen för den danska dokumentären Testamentet är en arvsfejd men filmen tecknar samtidigt huvudpersonen Henriks sällsamma och svåra uppväxt med tragikomikens medel.

Både Henrik och Christian befinner sig på ett sluttande plan av arbetslöshet, överskuldsättning, alkohol- och drogmissbruk, även om den äldre Christian hunnit glida betydligt längre ner. Deras far misstänker att moster Petra vill föra bröderna bakom ljuset och det visar sig att han har rätt. Han försöker även vända broder mot broder vilket han inte lyckas med men de inre spänningarna mellan Henrik och Christian gör slutligen jobbet för honom.

Brödernas uppväxt kan grovt sammanfattas i för mycket frihet och för lite omsorg, samt med deras mors död som ett fortfarande oläkt sår. Familjen Steffensens lyckligare dagar, liksom de många tragiska, återges med hjälp av brödernas diskussioner samt med bilder ur familjealbum och hemvideor. Fadern, en levnadsglad men oansvarig typ, ses supa tillsammans med sina tonåriga söner och då Henrik var 17 år bar det av på sexsemester till Thailand. Enligt Henrik och Christian själva har deras vuxna liv präglats av väntan på morfars guld. ”Om jag inte hade vetat att jag kommer att ärva skulle jag ha gjort något med mitt liv” anser Henrik. Det här temat av självbedrägeri (i varierande grad) och komplexa människorelationer är betydligt intressantare än ramberättelsen om arvet och är dokumentärens starkaste behållning.

Testamentet är visuellt snygg och påminner till handlingen närmast om en dokusåpa. Kameraarbetet stöder intrigens olika stämningar. Stundom ger det tekniska utförandet ett lite hemlagat intryck men det snarare ökar än minskar filmens charm. Testamentet innehåller många påhittiga lösningar, till exempel fungerar Henriks hampaodling som en mätare över tiden och hans diskussion med Jehovas vittnen är obetalbar. Även de minnsesvärda citaten är många: ”Jag har knullat horor och betett mig som ett svin. Min pappa borde vara stolt över mig” är kanske ändå det som tar priset.

Mot slutet genomgår Henrik en metamorfos med hjälp av hårdrock, kors och eld. Han lägger ner rättsprocesserna, säger sig vara tillfreds med allt och konstaterar att man inte blir lycklig av pengar man inte själv förtjänat. Med tanke på vad som sedan händer går filmen här väldigt nära gränsen till skenheligt hyckleri men tack vare de intressanta livshistorierna och människorelationerna som målas upp landar Testamentet slutligen med bägge fötterna på rätt sida.

Oskar Skogberg

Testamentet
Danmark, 2012
Regi: Christian Sønderby Jepsen.
Visas på Docpoint-festivalen, lö 26.1. klockan 21, Kinopalatsi, Helsingfors.