Kaisa Tammi-Moilanen, direktör för Vanaja öppna fängelse arbetar målmedvetet för att stärka kvinnliga fångars självförtroende. Foto: Clara Henriksdotter
Man måste stärka kvinnornas självkänsla, få dem att känna att de är värda något, annars är det svårt att erbjuda någon som helst utbildning. Det poängterar Kaisa Tammi-Moilanen, direktör för Vanaja öppna fängelse.
Under de tjugo år som Kaisa Tammi-Moilanen har jobbat med kvinnor i fängelse har hon haft en utmärkt möjlighet att skapa sig en bild av kvinnliga interners bakgrund och verklighet, men det är inte alla inom Brottspåföljdsmyndigheten som tycker om hennes åsikter. Då hon i höstas talade vid de nordiska fängelseundervisningsdagarna i Tavastehus inledde hon sitt anförande med att varna för att hon i Finland anses vara kontroversiell. Det tyckte antagligen ändå inte konferensens nordiska gäster som applåderade vilt efter hennes anförande.
– När man talar om en intern talar man alltid om en kille, normen är att en fånge är en man eftersom de flesta brott i västvärlden begås av män, medan partnern, kvinnan finns hemma, utanför fängelset, säger Tammi-Moilanen.
Även om antalet kvinnor i finländska fängelser har ökat med nästan det dubbla på femton år är de få (cirka 240 eller lite under 7 procent av internerna) och på många andra sätt en minoritet i fängelserna.
– Kvinnor som sitter i fängelse är en mycket liten minoritet också bland kvinnor, de vet att de är en speciell sorts kvinnor, men ute i samhället utgör kvinnorna ju hälften av invånarna så det är självklart att de borde ha samma rättigheter som män har i fängelser.
Felaktig bild i medierna
Tammi-Moilanen säger att hon blir mycket upprörd över alla de felaktigheter och fördomar om kvinnliga fångar som tutas ut i medierna, bland annat påståendet att kvinnor blir allt mer kriminella medan antalet kvinnor som begår brott de facto har minskat en aning under de fyra senaste åren.
– Det värsta är att höra påståenden om att det är den ökade jämställdheten som leder till att kvinnor begår flera brott och dricker mera alkohol. Det är en missuppfattning från början till slut. De kvinnor som sitter i våra fängelser har inte fått åtnjuta några av de rättigheter som kvinnor i samhället borde ha.
De siffror som Tammi-Moilanen presenterar talar sitt tydliga språk. Kvinnorna som sitter i fängelse har sämre skolbakgrund än männen och över hälften av de kvinnliga internerna har blivit utsatta för grov misshandel.
– Kvinnor är mycket mera traumatiserade än män, de har flera sjukdomar och är i större behov av medicin, men medierna beskriver dessa kvinnor som förskräckliga, farliga, såna som vi bör vara på vår vakt mot. Det jag saknar är en seriös diskussion kring vad vi borde göra för att hjälpa dem, säger Tammi-Moilanen.
Styrda av skam
Tammi-Moilanen betonar att hon är psykolog till sin utbildning och därför mån om att ta upp de psykologiska aspekterna av kvinnliga fångars liv.
– För några veckor sedan fick vi en ny kvinnlig fånge, Eve, från det slutna fängelset i Åbo. Hon berättade om hur paradisiskt det var på en klinik utanför fängelset som hon besökte för undersökningar eftersom man befarade att hon hade cancer. Hon berättade att hon blev behandlad som en prinsessa, omringad av mjuka soffor och folk som frågade om hon ville ha något att dricka. Sedan visade det sig att hon inte hade cancer och då skämdes hon för att hon inte hade levt upp till förväntningarna, hade behandlats så väl ”utan orsak”. Den här berättelsen beskriver i hur hög grad de kvinnliga fångarna styrs av känslor av skam. Skuldkänslor går att åtgärda, men skam sitter djupare. Skammen över att vara en dålig mamma, skammen finns alltid hos dem. Det jag säger nu betyder inte att män inte har svåra känslor, till exempel första resans fångar har det alltid svårt, men som jag ser det är det just kvinnornas känsla av att vara värdelösa och stå utanför samhället som är den allra största frågan som det borde talas mycket mera om.
Hela paketet med
Speciellt för kvinnliga interner är också att de sällan kommer ensamma till fängelset. De har nästan alltid någon annan familjemedlem, partner (som kanske sitter i ett annat fängelse), barn, föräldrar eller anhöriga som de känner att de har ansvar för och som de bekymrar sig för.
– Jag påstår inte att det alltid är den bästa lösningen att en kvinna får träffa sina barn, men så kallat avbrutet moderskap, att få bevis på att man är en dålig mor, är för många kvinnor så traumatiskt att de aldrig kommer över det. I fängelsevärlden råder det en uppfattning om att tio kvinnor är svårare att ta hand om än hundra män, för de gråter, skriker och bär sig illa åt, men med tanke på allt de bär med sig tycker jag inte alls att deras beteende är överraskande.
Tillräckligt mycket värd
Förändrade attityder mot kvinnliga fångar ligger alltså högt på Tammi-Moilanens önskelista, men hon har också många rent praktiska förslag på hur kvinnornas situation kunde förbättras och där kommer undervisningen in. Den sexualupplysning som förhoppningsvis ges i grundskolan verkar ha gått dessa kvinnor helt förbi.
– De måste få lära sig familjeplanering, att skydda sig.
Med kvinnliga fångar är det också helt speciella frågor som aktualiseras såsom graviditet, missfall, abort och förlossningar.
– Det är viktigt att personalen kan hantera de här mycket känsliga livsfrågorna.
En orsak till att kvinnor blir hemlösa är att de måste välja mellan våld och hemlöshet.
– Jag har lånat en devis från ett skönhetsbrand, ”Because I’m worth it” med tillägget ”enough”. En kvinna borde alltså få känna att hon är värd ett hem, bättre relationer, att inte vara i ett våldsamt förhållande. I mitt drömland borde kvinnor i fängelse få lära sig om kvinnors rättigheter, delta i feministiska grupper och framför allt ha rätt till en trygg omgivning i fängelset eftersom de är så utsatta redan när de kommer dit.
Att personalen får rätt slags utbildning och inte beter sig sexistiskt är också avgörande.
– När jag rekryterar är jag mycket noga med att kolla människornas attityder. Chauvinistiskt beteende och sexistiska vitsar är inte tillåtna hos oss, det är faktiskt ett statligt fängelses skyldighet att skydda kvinnorna mot sånt. Vi ska behandla dem könsspecifikt, acceptera att de är – kvinnor.
Kreativa processer helar
Att jobba okonventionellt och kreativt är enligt Tammi-Moilanen ett utmärkt sätt att ge människor i fängelse ett starkare självförtroende. I Vanaja har man gjort två teateruppsättningar i samarbete med professionella teaterarbetare.
– Märk väl, detta gör jag inte för att få uppmärksamhet i medierna utan för att kvinnorna genom det professionella konstnärliga arbetet lär sig att vara en del av en längre process, de lär sig kanske att komma över sin skam och vara stolta över sig själva. När de väl har börjat känna sig lite säkrare, och fått en gnutta självkänsla, ja då kan utbildningen som förbereder dem för ett liv utanför fängelset sättas in.
Kvinnliga fångar:
6% har avlagt studentexamen
50% har blivit så grovt misshandlade att de fått medicinsk vård
66% rapporterar att de aldrig har haft säker sex.
70%
• har ingen yrkesutbildning
• har fått någon form av psykiatrisk vård innan de hamnat i fängelse
• har upplevt familjevåld, d.v.s. blivit slagna av en partner i flera år.
Clara Henriksdotter
De femtonde nordiska fängelseundervisningsdagarna ordnades av Brottspåföljdsverket RISE i Finland med finansiering från Nordiska ministerrådet. Dagarna ordnas vartannat år i ett nordiskt land.
http://www.nordvux.net/
