”Gymnasieprogrammen som ger högsta lönen” lovade den ena svenska kvällstidningen upplysa sina läsare om inför årets första veckoslut. Jag höll just att avsluta Fredrik Långs fjolårsroman Av vad är lycka: En Krösusroman och löpsedeln väckte både obehag och en viss skadeglädje över att inte vara svensk. Finlands PISA-stolthet och fixering vid gymnasiernas studentexamensresultat har gjort att kopplingen mellan utbildning och inkomster inte framställs i riktigt lika vulgära ordalag. Hos oss nöjer sig kvälls- och andra medier med att basunera ut vilka skolor som når de bästa examensresultaten.
Men kopplingen mellan utbildning och lön är i sig naturligtvis lika reell i Finland som i Sverige och de avgörande valen görs i allt högre grad redan i gymnasiet. Man behövde inte köpa kvällstidningen för att kunna gissa sig till att de gymnasieprogram som meriterar för studier i medicin, juridik, teknologi och ekonomi ger den högsta lönen. Också hos oss vittnar gymnasielärare om att ekonomiskt kärva tider och en allt osäkrare arbetsmarknad gjort att allt fler elever väljer sina kurser utgående ifrån vad de upplever som säkra kort med tanke på sitt framtida levebröd. Föga överraskande så är det bland annat de valbara kurserna i filosofi som blir lidande av sådana prioriteringar.
Fredrik Långs roman är en satirisk uppgörelse med tanken att pengar i sig kan skapa lycka. Men Lång, som också tidigare intresserat sig för penningekonomins filosofiska och historiska betydelser, moraliserar inte. Speciellt via karaktären Nanna, som efter en äventyrlig och frihetsdyrkande ungdom väljer att bli den mäktiga Atyllos bihustru, visar Lång stor förståelse för strävan efter en ekonomiskt och socialt tryggad tillvaro. Pengar skapar inte lycka, men bristen på pengar kan i allra högsta grad skapa olycka.
De ekonomiskt osäkra framtidsutsikterna gör att humaniora, efter några decennier av viss social utjämning, igen i allt högre grad blir ett livsval för dem som har råd att satsa på osäkra kort. Bara de som är uppvuxna med vissheten om att det där med pengar nog fixar sig på något sätt vågar göra äventyrliga val. En sådan utveckling gör att också skönlitteraturen riskerar att te sig allt mer elitistisk.
Långs Av vad är lycka har ett mångfacetterat förhållande till den humanistiska bildningstraditionen. Dels är boken en klassisk bildningsroman: en berättelse om hur protagonisten kommer till någon slags insikt om sitt liv och dess mening – eller brist på mening. Dels delar romanen med sig av historisk och filosofisk bildning. Men här finns också ett skikt som förutsätter en hel del bakgrundskunskaper. Romanen innehåller rikligt med filosofiska tankegångar och talesätt som är lösgjorda från sina ursprungliga historiska sammanhang, underfundigt tolkade och placerade i en ny kontext.
Min favorit är passagen där huvudpersonen Eutykios tänker: ”När ingen frågar mig vet jag vad kärlek är, men om någon frågar mig vet jag det inte” (s. 140). Ack så sant. Man kan mycket väl förstå tanken också utan att märka att Lång parafraserar Augustinus utsaga om tiden, men samtidigt finns här en filosofisk räckvidd, som förutsätter att man läser stycket som en rolig och insiktsfull Augustinustolkning. Placerad i skallen på en efesier som levde nästan tusen år före Augustinus. Långs roman har många skikt som man kan njuta av också utan att vara filosofihistoriker, men den hör till en genre som kan frodas bara i en värld där gymnasieval inte enbart styrs av högsta lönen.
Martina Reuter
är filosof
