I den nyss avslutade utställningen Drömmar i Helsingfors i stadshusets Virka-galleri ingick den dokumentära videoinstallationen Städarens röst. Konstnären Martta Tuomaala hade samlat åtta städare, en del anonymiserade, andra inte, som berättade om en vardag som är fylld av omgivningens undvikande blickar, usla arbetstider och hånfulla kommentarer från andra yrkesgrupper. En av städarna berättade om sina nattskift för två år sedan som inhyrd städare på Stockmanns varuhus i Helsingfors.
– Efter arbetspasset vid midnatt måste vi alltid gå ut via varuhusets säkerhetsvakter som alltid gick igenom våra ägodelar, väskor och allt granskades. Vi var den enda arbetstagargruppen som måste genomgå kontrollen. Det är nog den konstigaste saken jag stött på i det finländska arbetslivet. Jag hade aldrig trott att jag skulle erfara något sådant, sade städaren på videofilmen i en av galleriets monitorer.
På servicefacket PAM säger städarnas avtalschef Hannu Sironen att lagen förbjuder en allmän granskning av anställdas privata ägodelar, såsom väskor.
– Särskilt om granskningen riktas mot bara en yrkesgrupp ser det nog ut som tydlig diskriminering, säger Hannu Sironen.
Sironen tillägger att det händer att butiker och varuhus utför granskningar, men då måste de gälla alla yrkesgrupper på lika villkor. Framför allt måste arbetsgivaren informera tydligt och i förväg om syftet med de sporadiska stickprovskampanjerna.
– Alla anställda känner inte till att det är fullt möjligt att vägra gå med på kontroller, bara polisen har enligt lagen rätt att utföra kontroller och då endast om det finns en tydlig misstanke.
På Stockmann uppger man att personalen med jämna mellanrum får gå igenom en säkerhetskontroll där slumpvist utvalda anställda får redogöra för om de kan uppvisa kvitto på eventuella varor från varuhuset. Kontrollerna, som görs för att motverka svinn, kan göras både på varuhusets egna anställda och inhyrd personal. På Stockmann tillbakavisar man uppgiften om att städarna alltid måste genomgå kontroller.
Marcus Floman
