Joyce Johnsons biografi om författaren och exmannen Jack Kerouac erbjuder ett jordnära perspektiv, som får tidigare analyser att verka klumpiga och spekulativa, skriver Otto Ekman.
Jack Kerouac är arketypen av ett missförstått geni. En lysande begåvning som ägnade sitt liv åt sin konst och som gick längre än de flesta i detta. En författare som skoningslöst häcklades av det livrädda kritikeretablissemanget, och som höjdes till skyarna av en inte mindre destruktiv fanpöbel som ville tvinga in honom i en roll han aldrig själv kunde identifiera sig med.
Till saken hör att Kerouac kämpade mot sina inre demoner bäst han kunde men till sist gick under som en försupen skugga av sitt forna jag. Efter sin död kom han att höjas än högre till skyarna och med heder upptas i den allamerikanska kanon därifrån han exkluderades så länge det kunde ha betytt någonting för honom.
Författaren Joyce Johnson är Kerouacs exhustru, en av kvinnorna som kantade hans liv men som han aldrig förmådde ge allt han föresatt sig. Trots att hon säkert sargats lika hårt av hans alkoholdränkta hjärnspöken som de flesta andra som satte sina hjärtan i beatlegendens ostadiga händer, är tonen i hennes biografi The Voice is All – The lonely victory of Jack Kerouac ömsint och förstående. Det är en mångsidig och empatisk bild hon tecknar av den mytomspunne författaren.
Boken är en biografi som fokuserar på den litterära aspekten av Kerouacs liv. Johnson försöker pussla ihop ledtrådar ur hans barn- och ungdom för att ge läsaren en närmare inblick i hans utveckling som författare. Vi går hela vägen från debuten – den om begåvning skvallrande men annars inte så anmärkningsvärda Tom Wolfe-influerade krönikan The Town and the City – till de vilda, inspirerande och spontana störtfloder av ord som utgjort hans mest kända och älskade verk.
En immigrants barndom
Berättelsen om Jack Kerouac började då Gabrielle och Leo Kerouac, ett fransk-kanadensiskt immigrantpar, lämnade Quebecs magra potatisåkrar bakom sig för att söka lyckan i industrialismens förlovade land, USA. De anlände till textilindustristaden Lowell i Massachusetts, där Leo började arbeta på tryckeri medan Gabe stannade hemma och såg till barnen – syster Nin, lillebror Jack (kallad Ti Jean, ”lille John”) och storebror Gerard.
Storebrodern kom att prägla den unge Jacks barndom på flera sätt. Gerard Kerouac insjuknade och dog tidigt i reumatisk feber, och den skugga som denna tragedi kastade över familjen och Jacks tidiga barndom skulle komma att förfölja honom genom hela hans liv. I sina böcker beskriver Jack sin bror som ett helgon, en änglalik gosse som förlikar sig med sitt orättvisa öde genom en speciell koppling till Gud. Gabrielle Kerouac tog en djup katolsk tro med sig från Quebec och sonens död förstärkte religionens inflytande på hennes livssyn. Även Jack påverkades starkt av katolicismen i sin spiritualitet – i ett berömt citat från långt senare beskriver han sig själv som en ”galen katolsk mystiker”.
Kerouac valde själv att i sina minnen främst fokusera på familjens ömsesidiga respekt, saknad och sorg för brodern och deras beslutsamhet att gå vidare. Johnson demonstrerar däremot en av bokens mest anmärkningsvärda kvaliteter då hon använder sin personliga närhet till ämnet, för att gå in bakom kulisserna och presentera en egen, mindre idealistisk (men långt från respektlös) bild av det skedda. Johnson har en förmåga att lägga fram jordnära, resonabla och nyanserade teorier, stärkta av personliga erfarenheter ur författarens liv. De akademiker och levnadskrönikörer som före henne försökt sönderanalysera Kerouac verkar i jämförelse klumpiga och spekulativa.
Tragedins konsekvenser
Fram träder bilden av en familj på kollapsens rand. Leo dränkte sina sorger i alkohol och hasardspel som försatte familjeekonomin i krängningar. Gabe dränkte sig i Bibeln och skyllde kanske omedvetet Gerards död på lille Jack, provocerad av hans barnsliga oförmåga att förstå och respektera konceptet döden. Familjen tvingades flytta från sin bekväma bostad, vilket blev början på en lång period av halvrotlöshet då Leos destruktiva vanor sände dem på en klassresa neråt.
Jacks tidigare lyckliga barndom tog en mörk vändning. Stressen som genomsyrade familjen påverkade honom undermedvetet och han plågades av mardrömmar och skrämmande tvångstankar. Kanske såddes redan nu fröet till hans livslånga olycka. Lyckligtvis avtog denna första våg av ångest något då Jack vande sig vid en tillvaro utan sin närmaste lekkamrat. Han konstaterade: ”för första gången upptäcker [jag] att jag lever och kan göra saker på egen hand.” Ändå tillbringade han många nätter skakande i sin säng, drabbad av svåra mardrömmar i vilka hans storebrors stränga ande återkom från de döda som för att skuldbelägga honom för att han ännu var vid liv.
Grannskapen i Centralville, den trevligaste och mest civiliserade av Lowells fransk-kanadensiska stadsdelar, blev Jacks nya värld och skådeplatsen för lekar och äventyr som senare skulle komma att fiktionaliseras i romanen Doctor Sax. Jack beskrivs som en pojke med förbluffande livlig fantasi och en förmåga att helt absorberas av de invecklade scenarier han tänker ut i sina lekar. Så småningom kom tiden då han skulle börja skolan – en sträng katolsk institution driven av nunnor, där de religiösa ritualerna präntades in ännu starkare i hans unga sinne. Kerouac spekulerade själv i efterhand att upplevelsen av bikten, som eleverna förväntades göra ofta och grundligt, lade grunden till hans målsättning att i sitt skrivande vara så ärlig som möjligt, avslöja allting sannfärdigt in i minsta detalj.
Familjen flyttade runt då hyra efter hyra blev för dyr. Trots att Leo fortsatte att arbeta hårt tvingade hans dyra vanor Gabe att ta anställning för att få pengarna att räcka till. De högfärdiga Kerouacs tvingades flytta till ruffiga invandrargrannskap. Då Jack blev äldre och fick nya vänner ur lägre samhällsklasser konfronterades han med sina föräldrars franskkatolska konservatism, rasism och antisemitism. Trots att han övervann denna trångsynthet i sitt personliga umgänge blev hatet kvar i hans undermedvetna för att långt senare återkomma i alkoholdränkta tirader mot ”judekritikeretablissemanget” under de svårare stunderna i hans litterära karriär.
Manlig vänskap i fokus
Bokens första del fokuserar mycket på Jacks vänskap med Sebastian Sampas. Han var en ung grekisk poet som kom att bli Jacks bäste vän, men som under andra världskriget stupade i slaget vid Anzio. Deras turbulenta och enligt somliga stundvis sexuellt laddade vänskap gjorde ett djupt intryck på Jack, liksom Sebastians tragiskt tidiga bortgång. Sampas var en impulsiv och storvulen romantiker vars yviga later och passion utgjorde en kontrast till Jacks stillsammare och mer melankoliska habitus. Denna kontrast kom att upprepas i Jacks vänskap med Allen Ginsberg och senare i en lite annorlunda form med Neal Cassady. Johnson är ofta inne på de varierande formerna av manliga vänskapsförhållanden i Kerouacs liv, liksom hans problematiska kvinnosyn och relationsmisslyckanden. Dock är hon inte lika fascinerad som tidigare analytiker av hans tveeggade och konfliktfyllda sexualitet.
Flytten till New York
Då Jack började i high school började han även spela amerikansk fotboll, och utvecklade snabbt en sådan skicklighet att han erbjöds ett spelstipendium på Columbiauniversitetet. Trots att karriären som back till sist gick i stöpet på grund av en sprucken tibia och konstanta gräl med chefstränaren Lou Little, utgjorde den stereotypa grobiansporten ironiskt nog Kerouacs ingång till det intellektuella New Yorkuniversum som kom att utgöra grogrunden för hans författarskap. Det är på universitetet han träffar Allen Ginsberg och Lucien Carr som i sin tur presenterar honom för bland annat William S. Burroughs.
Universitetsstudierna tappade snart sin charm i jämförelse med det nya spännande liv som plötsligt erbjöds. Tillsammans med sina nyfunna kamrater gjorde han stan, söp, slogs och vandrade längs gatorna på berusade äventyr sökande efter den ”nya visionen”, ett litterärt uttryck som gängets inspiratör och ledare Carr lånat av Arthur Rimbaud.
En av bokens höjdpunkter är Johnsons utförliga och intressanta skildring av händelserna som ledde fram till mordet på David Kammerer. Kammerer var en äldre familjebekant till Lucien Carr och hade förälskat sig våldsamt i den unge mannen. Hela Kammerers liv var ägnat åt en obesvarad, maniskt tvångsmässig kärlek till Carr. Den senare, som smickrades av uppmärksamheten tillräckligt för att övervinna sin homofobiska motvilja, växlade mellan att uppmuntra och avslå Kammerer på ett sätt som till sist drev den olycklige mannen till vansinne. Enligt Carr själv försökte Kammerer till slut en natt våldföra sig på honom, varpå Carr i självförsvar knivhögg honom till döds.
Lamslagen av skräck och skuld sökte Carr sedan skydd hos sina vänner. Först försökte de hjälpa honom att undanröja bevisen – bland annat en scoutkniv och ett blodigt cigarettpaket – men senare övertalade honom att överlämna sig till polisen. Mordet rubricerades som ett ”hedersmord” och Carr fick ett begränsat fängelsestraff av ett rättssystem som på femtiotalet förhöll sig positivare till dråpare än till ”homofiler”. Kerouac undvek att arresteras för undanhållande av bevismaterial då han gifte sig med sin flickvän Edie Parker vars rika familj betalade hans borgen.
Historien har skildrats på olika sätt av olika inblandade och har även gett upphov till en synnerligen läsvärd roman skriven av Kerouac och Burroughs, And the hippos were all boiled in their tanks. Johnson ger den trovärdigaste analysen av händelseförloppet genom att ta in fakta och detaljer som tidigare berättare utelämnat. Hon tecknar en mindre smickrande men desto mänskligare bild av Lucien Carr, beskriver hans barnsliga narcissism och manipulativa brist på empati, men också hans egen sexuella kluvenhet och rädsla för en oförstående omvärld. Den slutgiltiga skulden för tragedin tilldelas lika mycket en ömsom naiv och ömsom hatfylld samhällsattityd, som Luciens ungdomliga oförstånd och Kammerers sjukliga besatthet.
Plågade själar
Sista delen av romanen handlar delvis om hur Jack träffar den legendariske Neal Cassady och om några av de resor som skulle komma att utgöra handlingen i hans mest kända roman. Men än mer handlar den om Jacks inre demoner, frammanade av ett dumdristigt råsupande som sakta övergår i rasande alkoholism. Driven av sina drömmar och sin osvikliga arbetsmoral producerar han sin första roman – som prisas av kritikerna men säljer dåligt.
Hans oförmåga att hålla ett fast arbete, hans beroende av sin överbeskyddande mor och misslyckade förhållanden med andra kvinnor driver ner honom i en spiral av missbruk. Endast ibland avbryts den av intensiva perioder av påtvingad konvalescens och maniskt skrivande.
Johnson väljer ändå att som namnet antyder avsluta romanen med en sista seger. On the Road färdigställs, ett mytomspunnet manuskript på hoptejpat papper, och utkommer. Läsaren tar farväl av författaren innan han hunnit kasta sig handlöst ned från den topp han äntligen nått. Boken berör som få biografier lyckas beröra och lämnar en skakad av en så pass intim inblick i ett så trasigt men ändå välsignat livsöde.
Otto Ekman
Joyce Johnson: The Voice is all – The lonely victory of Jack Kerouac. Viking, 2012.
