En intimare musikupplevelse

av Oskar Skogberg

Vinylskivan är en liten men livskraftig nischprodukt som under vissa förutsättningar också kan vara lönsam, anser Jukka Sarapää som graverar acetatskivor i Kabelfabriken. På tio sålda sjutumssinglar kan en artist tjäna mer än på tusentals Spotify-nedladdningar.

Påståendet om att världen har krympt gäller även för sfären kring musik på vinyl. När en utländsk dj vill överföra låtar från digital form till vinyl finns det en möjlighet att han kontaktar företaget Timmion Records i Kabelfabriken i Helsingfors. När Ny Tid träffar Sami Kantelinen och Jukka Sarapää – som äger Timmion tillsammans med Didier Selin – i företagets lokaliteter i ex-fabrikens källare står en brittisk soul-funk dj:s cd i tur. Den innehåller fyra låtar som ska överföras på två sjutumsskivor, det klassiska formatet för singelskivor under vinyleran.

– I de brittiska arkiven finns otaliga inspelningar på så kallade acetatskivor som aldrig officiellt getts ut. En viktig del av soul-funk-kulturen på klubbarna är att dj:arna spelar intressant musik som de hittat i arkiven. Men acetatskivorna håller endast ett begränsat antal spelningar och den unika ursprungsskivan kan inte användas på klubben. Men dj:n kan spela av den en gång, banda in den på cd och skicka den till oss. Vi gör en ”användarkopia”, förklarar Sami.

Timmion Records uppstod kring bandet The Soul Investigators under slutet av 1990-talet. I ensemblen spelar Sami bas och Jukka trummor, medan Didier har hand om både gitarr och studioteknik. Företagets lokal består av ett spelrum med instrument och förstärkare, ett kontrollrum, ett kontor (som samtidigt verkar fungera som lager för färdiga vinylskivor) och ett fjärde rum för kronjuvelen: en graveringsmaskin av märket Neumann. Den har graverat referens- och masterskivor allt sedan slutet av 1970-talet i åtminstone Hollywood, Nashville och London.

– I serviceboken finns det text även på holländska så antagligen har den också varit i Nederländerna i något skede, säger Jukka.

År 2009 fraktades maskinens tre delar till Kabelfabriken. Datorenheten, förstärkaren och själva graveringsmodulen är alla i storleksklassen av ett större kylskåp. Till en början graverade Timmion skivor endast för eget bruk, men i dag består kunderna av såväl små som stora inhemska och utländska skivbolag och artister. Det senaste året var kring 80 procent av Timmions kunder finländska.

 

Seglivat format

Jukka har kört in låtarna från cd:n till datorn och granskat ljudnivåerna. Han placerar en blank acetatskiva på skivtallriken – efter att han ställt in rotationshastighet, spårdjup och spårmellanrum på graveringsmaskinens röda led-bildskärm kan graveringen börja. Gas från en heliumflaska kyl ner graveringsnålen och en sugutrustning avlägsnar lacket som lossnar under processen. Det hela låter lite som en dammsugare. Graveringsenheten rör sig över skivan och den kraftiga nålen skär in spåren. De ska vara nära varandra men får aldrig korsa.

Det är en svindlande tanke att vinylskivan, baserad på teknologi som utvecklades för långt över hundra år sedan, fortfarande kan göra sig gällande. Under sin väg genom årtiondena har grammofonskivan segrat i, eller åtminstone överlevt, flera formatbataljer innan den i och med ”den digitala revolutionen” ställdes inför sin dittills största utmaning från och med slutet av 1980-talet.

Kraftigt decimerad i betydelse och hånad av de digitala formatens konnässörer nådde grammofonskivan trots allt det nya årtusendet. Det förde så småningom med sig återupprättelse och även en kanske oväntad uppgång i popularitet. Den svarta plastplattan kommer aldrig mera att bli det dominerande musikformatet men har i sina bägge inkarnationer – som singel på 7 tum och longplay på 12 – trots allt en trogen publik. Vinylskivan må vara en nischprodukt, men lever inte enbart inom obskyra musikgenrer. Också artister som kan placeras i mappen ”mainstream” ger i allt större grad ut sina alster även på vinyl.

 

”Svart magi”

I graveringsverkstaden på Kabelfabriken är den första sidan av singelskivan färdig. På Timmion graverar man med normal hastighet, i detta fall alltså 45 varv per minut, på acetatlackskivor. En del audiofiler anser ändå att vinylmusikens nirvana kan nås först då skivorna är graverade med halv hastighet, direkt på en metallmasterskiva. Jukka vill inte nödvändigtvis skriva under de så kallade direct metal mastering-metodernas förträfflighet.

– Att gravera med halv hastighet är mer skonsamt för graveringshuvudet. Men de vi använder tål bra full hastighet så jag ser ingen nytta med att sänka den. Vi har också lyssnat på direktgraverade skivor. Trots vissa fördelar medför metoden även nya utmaningar, säger han.

– Gravering är lite av svart magi, säger Sami och syftar på alla myter och trosföreställningar som omger verksamheten.

Att överföra musik från en digital cd till en analog vinyl är inte helt enkelt. Jukka säger att en cd-skiva kan ha ett bredare ljudspektrum än vad som är möjligt att gravera på en skiva. Men med en limiter kan man hålla frekvenserna inom önskade gränser.

– På den tiden då musiken gjordes enbart med riktiga instrument var graveringen enklare. Då man nuförtiden med en dator kan få till stånd praktiskt taget vilka ljud som helst blir utmaningen större. Men med rätt metoder får man all slags musik graverad, säger Jukka.

Han berättar att det då de köpte graveringsmaskinen ingick en utbildning i avtalet. En skotsk graverarveteran, som tidigare arbetat på skivbolaget Decca, reste till Finland och gav dem ovärderlig hjälp på vägen. Trots det fick man i början kassera fyrtio procent av graveringarna. I dag är man nere i en procent.

Sami säger att The Soul Investigators gett ut sina skivor på vinyl allt sedan 1998. På den tiden fick de anlita andra graverare och de var inte alltid nöjda med resultatet. Ur det här missnöjet föddes så småningom idén att själva börja gravera. Då de fick höra att en Neumann-maskin var till salu så slog de till.

– Neumann brukar kallas graveringsmaskinernas Mercedes-Bentz, säger Sami.

Timmio Records graverar både så kallade referens- och masterskivor. Skillnaden är att man satsar mer på masterskivorna eftersom de används i massproduktionen av vinylskivor. Referensskivor, som det alltså rör sig om i det aktuella fallet med den brittiska dj:n, avspelas däremot som sådana.

– Acetatskivorna slits snabbare än riktiga vinylskivor men kan ändå spelas hundratals gånger, vilket räcker bra för en dj, säger Sami.

Masterskivorna graveras på acetat av extra hög kvalitet, utan minsta ojämnheter eller luftbubblor. Då de är klara från Timmion skickas de till en fabrik för serieduplicering. Först bygger man genom elektrolys upp ett lager av koppar eller zink på acetatskivan. Sedan lösgörs metallagret från acetaten och används som form då man pressar vinylskivor av en het vinylplastmassa.

– Vi har kontakter till en fabrik i Tyskland, och då många av de små skivbolagen beställer hela tillverkningsprocessen via oss görs serieproduktionen där. Men för en del skivbolag gör vi masterskivan medan de sköter massproduktionen genom sina egna samarbetspartners. Det är trots allt masterskivan som avgör hur bra en vinylskiva låter, förklarar Sami.

 

”Finns kvar efter cd:n”

Ilkka ”Emu” Lehtinen på skivbutiken Digelius vid Femkanten i Helsingfors har varit i branschen i 43 år. Han har upplevt vinylskivans glansdagar, fall och nya uppgång. Han verkar ha fullt upp med skivförsäljningen men lovar ta emot Ny Tid klockan 8 på en fredagsmorgon.

– Om jag säger att vi har tiotusen vinylskivor och tjugotusen cd:n här i butiken så ligger det mycket nära sanningen. En tredjedel vinyler är ju inte så tokigt, om du hade frågat för 10–15 år sedan så hade det varit endast kring en femtedel. Om ett år kanske vi ligger kring 50/50, vad tycks om den spådomen?

Han säger att lp-skivorna aldrig försvann från butiken, men att det då cd:n tog över marknaden fanns en reell oro för att vinylskivan skulle gå i graven. Och om cd-mediets förespråkare hade fått sin vilja igenom hade det säkert gått just så. För då man lanserar ett helt nytt format ligger det i ens intresse att slå ut de gamla.

– Men vissa vinylentusiaster gick inte med på tanken om att deras samlingar plötsligt skulle ha blivit omoderna och värdelösa, så de fortsatte att lyssna på lp-skivor. Det rådet brukar jag ge människorna: sätt era vinylspelare i skick, lyssna på era gamla skivor och njut av musiken. Vinylen har trots allt en del starka fördelar jämfört med andra format. Slutligen kan det gå så som min kollega Pekka Eronen sade, att vinylen lever kvar då cd:n försvunnit.

Emu påminner om att en tolvtummare, med sitt stora konvolut, är vacker som föremål och att vissa föredrar det analoga vinylljudet framom det digitala.

– Man kan diskutera i oändlighet vad som är bättre. Själv anser jag att en vinyl av bra kvalitet som är i bra skick låter minst lika bra som en cd. Lite vinylknaster stör mig mindre än den totala tystnaden under cd-inspelningarnas tysta partier.

Den största stötestenen för cd-mediet är att det blivit överflödigt: konsumenterna kan via streaming- och nedladdningstjänster lyssna på digital musik utan cd-skivan.

– Det går inte att ersätta vinylskivan på samma sätt. Många vinylutgåvor innehåller i dag antingen en cd eller en kupong med vilken man kan ladda ner musiken digitalt. Jag tror att sådana här kombinationer blir allt vanligare. Jag brukar skämta att cd-skivan som kommer med är för dem som inte har en vinylspelare i bilen.

Då man läser organisationen Musikproducenternas (Musiikkituottajat) statistik över försäljningen av musik i Finland får man ändå en mindre rosig bild av vinylskivans situation. Trots att försäljningen av vinylskivor mer än femdubblats sedan 2006, bleknar ändå fjolårets närmare 48 000 lp-skivor i jämförelse med 4,6 miljoner sålda cd:n. Dessutom uppgår värdet på musiknedladdningar och streaming till 11,5 miljoner euro.

Emu Lehtinen hävdar ändå att situationen för vinylskivan är bättre än vad Musikproducenternas statistik låter påskina.

– Statistiken innehåller endast uppgifter från organisationens medlemsföretag, alltså de stora skivbolagen. Men kring femtio finländska skivbutiker importerar själva vinyler direkt från utlandet och de syns inte i statistiken. Dessutom är handeln med begagnade vinylskivor betydande och även den faller utanför. Så jag tror man måste mångdubbla de officiella siffrorna innan man närmar sig den verkliga försäljningen.

 

1 procent räcker

Sami och Jukka på Timmion håller med om att volymerna för vinyler trots allt fortfarande är små. I Finland beställs i almännhet upplagor på mellan 300 och 1 000 skivor. Men en marknadsandel på ungefär en procent, vilket vinylskivan har i många länder, är i sig inget att skämmas över.

– För små specialiserade skivbolag kan försäljningssiffror i den här klassen vara en bra affär. Då de fungerar på en global marknad kan de nå sin målgrupp i flera länder. Jag tror att det är den mest kommersialiserade populärmusiken som lider av den minskande försäljningen av fysiska skivor, säger Sami. Jukka håller med.

– Vinyl är musikentusiasternas medium. Det är något helt annat att ta fram en tolvtumsskiva ur konvolutet och placera den på skivtallriken, än att trycka fram en låt på sin mp3-spelare. Vinyl är ett intimare sätt att lyssna på musik. Och lite tillspetsat kan man säga att en artist förtjänar mer på att sälja tio sjutumssinglar än på tusentals Spotify-nedladdningar.

Den brittiska dj:ns skivor är klara och det är dags att granska resultatet. Musiken från sjutummaren spelas upp med en SME 3012-r tonarm. Från en nygraverad acetatskiva, liksom från en bra omskött vinyl, hörs i praktiken inget knaster. Jukka verkar nöjd.

– Trots att källan i det här fallet är digital så låter acetatskivan ändå behagligare. Världen är analog och den digitala musiken kan inte bli mer än en imitation.

 

Oskar Skogberg


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.