Västsaharas röst i Finland

av Oskar Skogberg

Förra december utsågs Menna Lehbib Saleh till representant för Västsaharas befrielserörelse Polisario i Finland och Baltikum. Hennes uppgift är att informera om människorätts-brotten och exploateringen som sker i hennes hemland, som varit ockuperat av Marocko sedan 1975.

Till skillnad från Ny Tids reporter talar Menna Lehbib Saleh spanska. Därför får ordföranden för föreningen Länsi-Saharan ystävät Suomessa (Västsaharas vänner i Finland), som i artikeln vill bli omnämnd under signaturen Toti, fungera som tolk.

Lehbib Saleh har bott knappa två månader i Finland. Ändå har hon redan hunnit vara med om ett statsbesök då Sahariska arabiska demokratiska republikens kulturminister besökte Finland. Under den sista veckan i januari träffade minister Khadija Hamdi bland annat Paavo Arhinmäki och Erkki Tuomioja. Till programmet hörde också evenemang i Åbo, Jyväskylä och Tammerfors.

Besöket var det första som kulturministern gjort till ett europeiskt land. Enligt Lehbib Saleh är det ett tecken på att Finland har en positiv grundinställning till Polisario. Hon berättar att ministern med Arhinmäki diskuterade om hur man kunde främja den sahariska kulturen, medan samtalet med Tuomioja kretsade kring den västsahariska konfliktens ursprung och utveckling. Livet i flyktinglägren på den algeriska sidan – där kulturministern bor och Lehbib Saleh är född – diskuterades också.

 

Ockuperat av Marocko

Konflikten i Västsahara fick sin början då Spanien genom Madridkontraktet 1975 överlät sin tidigare koloni Spanska Sahara till Marocko och Mauretanien. Detta trots att domstolen i Haag fastställt att länderna inte har suveränitet över området. Många civila flydde undan den påföljande ockupationen ut i öknen, där de bombades med vit fosfor och napalm. De överlevande samlades i läger i närheten av staden Tindouf i grannlandet Algeriet. Just nu växer en tredje generation västsaharier upp där.

Då Mauretanien 1979 till följd av inre stridigheter avstod från sina anspråk på Västsahara intog Marocko området. Befrielserörelsen Polisario, som grundades 1973, hade redan den 27 februari 1976 utropat den Sahariska arabiska demokratiska republiken. Polisario styr över ett smalt landbälte i öknen, dryga 20 procent av det område man gör anspråk på. Inget land har erkänt Marockos rätt till Västsahara medan sammanlagt över 80 länder – främst i Afrika och inget i Europa – i något skede har erkänt den Sahariska arabiska demokratiska republiken.

Allt sedan 1974, då Spanien efter påtryckningar från FN och Polisario godkände planerna att ordna en folkomröstning i Västsahara, har invånarna väntat på att själva få välja sin framtid. Ingen folkomröstning har ändå blivit av. 1991 såg situationen en stund mer hoppfull ut, då FN:s säkerhetsråd efter eldupphör mellan Marocko och Polisario startade insatsen MINURSO med uppdrag att ordna en folkomröstning i landet. Planerna föll på att Marocko ville ge sina soldater i Västsahara rösträtt. Även senare har Marocko uppmuntrat sina invånare att flytta till Västsahara för att förändra demografin i en för Marocko positiv riktning.

 

Information och naturtillgångar

Lehbib Saleh berättar om de svåra förhållandena i flyktinglägren där invånarna är beroende av hjälp utifrån. Den gamla kolonialherren Spanien har varit en betydande biståndsgivare, men den ekonomiska krisen har resulterat i att många projekt inom hälsovård, utbildning och kultur har lagts ner.

Ännu värre är det ändå för dem som stannat kvar i de ockuperade områdena, där Marocko gör sig skyldigt till människorättsbrott och strukturell diskriminering.

Polisario strävar efter att sprida information om vad som sker i Västsahara. Omvärldens uppmärksamhet krävs för att sätta press på Marocko. Polisarios första representant i de nordiska länderna, Brahim Mojtar, började arbeta i Sverige redan 1977. Lamin Yahyawi, som tillträdde sin tjänst 2002, var den första som i samarbete med Rauhanpuolustajat hade betydande kontakt med Finland. Sedan 2009 har Polisario haft specifik verksamhet även hos oss.

Lehbib Salehs arbete som Polisarios representant handlar i praktiken om att hålla tal och delta i konferenser och festivaler, för att öka allmänhetens kunskap om missförhållanden i Västsahara. Organisationen betonar starkt vikten av att en folkomröstning blir av.

De rikliga fosfatfyndigheterna samt den 1 120 kilometer långa havskusten, med goda fiskevatten, förklarar Marockos intresse för Västsahara. För tillfället försöker även EU förhandla fram ett nytt fiskekontrakt för Västsahara med ockupationsmakten Marocko. I slutet av 2011 godkände EU inte en förlängning av det dåvarande kontraktet. Lehbib Saleh säger att det berodde på Marockos bristfälliga rapporter om vart pengarna från fiskeverksamheten gick och hur mycket fisk det handlade om. Saharierna kan inte godkänna kontrakten då många upplever att landet blir plundrat på sina naturtillgångar.

 

FN måste lyckas

I början av 2009 tog Christopher Ross över tjänsten som FN:s sändebud i Västsahara. Lehbib Saleh menar att hans arbete är viktigt och säger att Västsahara och Marocko inte förmår lösa situationen på egen hand.

FN-uppdraget MINURSO:s verksamhet har hämmats av att inte ha befogenheter att följa med människorättssituationen i Västsahara, bland annat på grund av motstånd från Frankrike. Lehbib Saleh är indignerad över situationen. Enligt henne är MINURSO den enda FN-operationen som inte har den här uppgiften. Trots att Marocko försöker förhindra människorättsorganisationer från att verka i Västsahara, har bland annat Amnesty och Human Rights Watch lyckats sammanställa rapporter om oegentligheterna. Enligt Lehbib Saleh skulle det ändå ha en mycket större genomslagskraft om FN kunde dokumentera människorättsbrotten.

Bland de europeiska länderna är det Frankrike som Lehbib Saleh är mest kritisk till. Hon säger att landets förbehållslösa stöd till Marocko inte varit skadligt endast för Västsahara utan även lett till ökad instabilitet i Nordafrika och bidragit till konflikten i Mali.

– Frankrike måste ändra sin politik gällande Marocko, landet kan inte bara ge utan måste även sätta gränser. EU och Frankrike skulle ha mycket att vinna på om situationen i Västsahara löstes, tolkar Toti.

 

Oskar Skogberg


1 kommentar

Elisabeth Nauclér 27 maj, 2013 - 13:37

[…] som fick höra det genom den nye representanten för Polisario i Finland och Baltikum Menna Lehbib Saleh. För att också delta i det i Helsingfors årligen återkommande arrangemanget Världen i byn […]

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.