Nätportalen kolmasulottuvuus.fi innehåller dokumentärer från länder utanför Europa och Nordamerika. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att de är bra.
Får det lov att vara en dokumentärfilm från Kenya? Så där ja. Genast dyker det upp en massa förhandsförväntningar om vad filmen kan tänkas handla om. Iikka Vehkalahti, producent för den nya nätportalen för dokumentärer, kolmasulottuvuus.fi, säger att sidans målgrupp visserligen är människor med ett intresse för globala frågor. Men syftet är inte att ”uppfostra” tittarna utan helt enkelt att bjuda på intressanta och överraskande dokumentärer.
– Om det finns något jag hatar så är det förutsägbarhet och boring bullshit. Jag vill inte att folk väljer en dokumentär enbart för att den är från Kenya och inte heller att de väljer bort den av samma orsak, säger Vehkalahti då han tar emot Ny Tid i Yles Stora Smedja.
Ökad fördomsfrihet är enligt honom ett mycket viktigt mål att sträva mot och han hoppas den ska sprida sig längre än till valet av dokumentärer.
– En del människor blir hatade enbart för att de är utlänningar, andra blir omtyckta enbart för att de är utlänningar. Det är en spegelbild av samma sak. Vi borde lära oss att möta människor som människor. Men det här motarbetas bland annat av att medierna, som hjälper oss att forma våra uppfattningar, ofta framställer den ”stora världen” som en främmande och skrämmande plats.
Filmer från den andra världen
Enligt Vehkalahti kan största delen av de relativt få dokumentärerna som visas på tv om till exempel Afrika indelas i två huvudgrupper.
– De handlar antingen om problem; krig, exploatering, våld och fattigdom eller så handlar de om att människorna ”där” är likadana som ”vi” trots krig, exploatering, våld och fattigdom. Med Kolmas ulottuvuus vill vi vara mångsidigare.
Kolmas ulottuvuus – på svenska ungefär ”den tredje dimensionen” – upprätthålls genom stöd av utrikesministeriet och ett samarbete mellan Yle och nyhetssajten Maailma.net. En betaversion av kolmasulottuvuus.fi lanserades våren 2011 och sedan förra hösten har den haft sin nuvarande form. Portalen ska inte bli statisk utan innehållet utvecklas kontinuerligt.
Vehkalahti säger att ett av de viktiga incitamenten för att starta projektet var en rapport från 2010 om utbudet på de stora tv-kanalerna i Finland. Enligt den härstammade endast fyra procent av programmen från länder utanför Europa eller Nordamerika, alltså från de områden där 88 procent av jordens invånare bor.
– I den här andra världen,undviker medvetet att tala om ”tredje världen”, produceras många fina, annorlunda, spännande, sinnesöppnande och ofta väldigt mänskliga dokumentärer. Men dokumentärmakarna från till exempel Indien, Kina, Moçambique, Kenya eller något latinamerikanskt land är okända för oss och vi kan inte ta del av deras arbete eftersom de inte visas någonstans. Här kommer Kolmas ulottuvuus in.
Det är viktigt att hitta dokumentärer vars upphovsmän är från det land som filmen handlar om. Vehkalahti nämner som exempel att en nepalesisk dokumentärfilmare högst sannolikt producerar en annorlunda dokumentär om gurkha-kulturen än en brittisk eller finländsk dokumentarist.
– Den nepalesiska filmskaparen har en annan bildestetik, berättarteknik och är antagligen inte lika probleminriktad gällande Nepal i allmänhet. Om man ser på amerikanska dokumentärer så har de ett distinkt ”hollywoodnarrativ” men dagens tittare klarar av mer komplexa dokumentärer än så. På Kolmas ulottuvuus har till exempel dokumentären Bishar Blues inget egentligt narrativ och Love in India har en ”jag söker svar”-berättarstil. Den kan vara lite svår att förstå om man inte känner till Krishnarörelsen, men so what!
För en bred och en smal publik
Största delen av de kring 150 dokumentärerna på kolmasulottuvuus.fi visas via Yle Arenan, men en del visas via andra portaler som till exempel Youtube.
– Då man går in på kolmasulottuvuus.fi finns där en huvudmeny i mitten. Filmerna i den visas via Arenan och de är förhoppningsvis sådana som största delen av besökarna gillar. Men man kan också ordna innehållet enligt land eller tema. Då visas även mindre kvalitativa filmer som ändå kan vara väldigt intressanta för någon som vill lära sig mera om något särskilt land.
Att leta reda på, välja ut och sedan dela upp dokumentärfilmer i sådana som har ett brett allmänt intresse och sådana som attraherar en mer begränsad grupp är ingen entydig uppgift. Vehkalahti är väl medveten om det här men hoppas att hans femtonåriga erfarenhet som producent för Yles Dokumentärprojekt ska hjälpa honom att göra bra val. Ett av hans rättesnören är att erbjuda dokumentärer med ett aktuellt tema.
– Medan vi sitter här är Kinas kommunistparti samlat till sin kongress. På det temat erbjuder vi dokumentären Äänestä minua! (Rösta på mig!) som handlar om hur man i en kinesisk skola väljer representanter bland eleverna. Dokumentären berör enbarnspolitiken, demokratins väsen samt hur demokrati kan införas där det inte tidigare funnits.
Dokumentärerna kommer att finnas tillgängliga på kolmasulottuvuus.fi i mellan tre till fem år, vilket ger skolor möjlighet att integrera filmerna i undervisningen i till exempel historia och geografi. Till Vehkalahtis planer hör även att göra dokumentärerna tillgängliga i de länder de beskriver. Om allt går väl kan det förverkligas inom ett par år.
– Av de tusentals filmer som gjorts om till exempel Afrika har afrikanerna fått se väldigt få. Det blir en slags dokumentärmasturbation. Men då tillgången till snabba internetförbindelser blir bättre kan filmerna visas åtminstone i universitet och på filmfestivaler.
Motverka klichéer
I vår allt mer globaliserade värld med dess allt snabbare informationsflöde kunde man tänka sig att de stora kommersiella mediebolagen skulle öka mängden internationellt innehåll på sina kanaler. Men enligt Vehkalahti verkar det snarare vara tvärtom. Det behövs ett public service-bolag och offentlig finansiering för att projekt som kolmasulottuvuus.fi ska bli av. Vehkalahti funderar en stund på varför det är så. Viktiga orsaker är de stora mediebolagens distributions- och marknadsföringsmaskinerier som format våra medie- och kulturvanor.
– Om jag säger att ”i hörnet mellan 22nd Avenue och 23rd Street” så vet alla att det handlar om New York och USA. Men om jag säger ”Bandra” är det få som vet att det är ett bostadsområde för stora Bollywoodstjärnor i Mumbai. Men jag tror även att det stora informationsflödet får människor att känna sig utmattade. Då är det enklare att ersätta hårda fakta med emotionella sinnesbilder som vi skapar utgående från populärkulturen.
Många bildar omedvetet sina uppfattningar om andra människor, länder och kulturer med hjälp av filmer, skönlitteratur och musik.
– Vi tror oss veta att ryssar beter sig på ett visst sätt och att israeler tycker si och så. Det här är klichébilder som det är svårt att ändra på.
Men kanske kan kolmasulottuvuus.fi hjälpa tittarna att granska sina egna uppfattningar. Utan att uppfostra, givetvis.
Oskar Skogberg
