Omtvistade ledare som Winston Churchill eller på närmare håll Carl Gustaf Mannerheim har trots kontroverser fått en brett accepterad hjältestatus. Men det får knappast Margaret Thatcher, för det sörjer den stora skara som fick lida av hennes politik. Å andra sidan ska Järnladyns person inte heller överskattas: världen var i förändring med eller utan henne.
– Efter Margaret Thatchers död har jag sett flera rubriker om att hon var älskad och hatad. Sist och slutligen var det ändå få som älskade henne, men många kände beundran.
Gunnela Björk, docent i historia vid universitetet i Örebro, har skrivit den färska och hittills enda svenskspråkiga biografin om Margaret Thatcher. Björk säger att Järnladyn inte väckte några riktigt starka känslor i Sverige, varken under sin tid vid makten eller där efter. Därför har många svenskar, inklusive Björk själv då hon började skriva, en ganska vag uppfattning om Storbritanniens första kvinnliga premiärminister.
– Jag överraskades av hur speciell hennes personlighet verkligen var och att stödet bland väljarna var relativt litet, mellan 30 och 35 procent. Det brittiska valsystemet gynnar det största partiet så kraftigt att det kan få en rejäl majoritet i underhuset med dryga 30 procent av rösterna.
Hårt imagearbete
Margaret Thatcher var inte naturligt folkkär och hon fick arbeta hårt för att framstå som en politiker medborgarna kunde relatera till. Redan innan hon blev Toryledare insåg hon betydelsen av en noga planerad och skickligt iscensatt mediebild.
– Hon skaffade sig utmärkta medierådgivare och deras roll var väldigt viktig. De ändrade hennes framtoning från miljonärsfrun Margaret till folkets kvinna Maggie. De lärde henne förstå vilken tillgång hennes anspråkslösa bakgrund var och att hon tack vare den kunde slå mot etablissemanget och vända sig till den breda medelklassen.
Till imageplaneringen hörde även avlägsnandet av klassmarkörer som vissa frisyrer och stora hattar. Thatcher fick lära sig att sänka rösten för att få större auktoritet. Och då hon talade till allmänheten anlitade hon för det mesta den skicklige talskrivaren Ronald Millar.
– Det var han som låg bakom de allra flesta av Thatchers bevingade ord och uttryck.
Man kan säga att Thatcher behövde hjälp för att gå hem hos medborgarna men i det politiska arbetet stod hon stadigt på egna ben. Med sin oresonlighet och beslutsamhet kunde hon sätta skräck i sina ministrar och driva igenom det hon ville.
– Thatcher sade själv att det var hennes pappa som hade uppmuntrat henne att inte bry sig om vad andra tyckte och det gjorde hon inte heller. Hon var ingen samförståndspolitiker utan en som inleder varje sammanträde med att tala om vad som bör beslutas. Thatcher var ingen lyssnande människa och kände inget behov av diskussionspartners eller slavar på triumfvagnen.
Gjorde egoismen rumsren
Med sitt moraliska projekt fick Thatcher till stånd stora förändringar i det brittiska samhället. Kritikerna hävdar att girighet och själviskhet under Thatcher-eran förvandlades från något negativt till något eftersträvansvärt. Själv verkade hon inte heller känna något medlidande med dem som drabbades av hennes politik.
– Thatcher sade att ekonomin var medlet medan målet var människans själ. Hon ville göra en kontrarevolution mot det hon kallade socialism och flytta tillbaka ansvaret på den enskilda människan, individen och familjen.
Thatcher talade om arbetsamhet, sparsamhet, plikt och moral. Men Björk säger att politiken med att sälja ut lägenheter, privatisera statliga verksamheter och släppa marknadskrafterna fria verkade i motsatt riktning. Varför skulle man spara då det var enklare att låna? Varför skulle man arbeta då man kunde tjäna pengar genom att spekulera på börsen?
– Det blir alltså väldigt motsägelsefullt och man kan säga att det moraliska projektet delvis misslyckades. Till exempel blev skilsmässorna fler, gaykulturen blomstrade och folk lånade pengar som aldrig förr. Men projektet lyckades så till vida att hennes politik ledde till ett samhälle som lade större ansvar på individen och inte längre uppmuntrade till solidaritet och jämlikhet.
Ett land i kris
En av de politiska handlingar Margaret Thatcher är känd för är då hon som utbildningsminister i Edward Heaths regering tog bort den avgiftsfria mjölken från skolbarnen, en annan är då hon som premiärminister tvingade facket på knä. Det första fallet, som gav henne öknamnet ”Mrs. Thatcher, Milk Snatcher” ska enligt Björk ändå inte studeras som ett uttryck för thatcherismen utan som ett uttryck för mediernas logik om hur man skapar skandaler.
– Labour hade ju några år tidigare tagit bort mjölken från en annan elevgrupp utan att det väckte någon kalabalik. Men Thatcher var som gjord för medielogiken: hon kunde presenteras som en arrogant och lite naiv miljonärsfru som blivit minister och som tog skolmjölken från en massa fattiga barn. Fallet blev en väckarklocka för henne. Dittills hade hon varit ganska välbehandlad av medierna men nu insåg hon betydelsen av att ha medierådgivare.
Björk tillägger att det allmänna omdömet är att Thatcher var en ganska duktig utbildningsminister. Hon slogs hårt för sitt område och såg till att hon behövde spara mindre än vad som var tänkt.
Gällande konflikten med fackorganisationerna påminner Björk om att då Thatcher tillträdde posten som premiärminister efter ”missnöjesvintern” 1978–79 övertog hon ett land med mycket stora problem. I till exempel Sverige hade man påbörjat en strukturomvandling redan på 1950-talet men i Storbritannien hade den fortfarande inte kommit igång. Industrin var föråldrad, fackföreningsrörelsen var militant och tog inte sitt ”samhällsansvar” utan ställde höga lönekrav och gick i strejk för att stoppa förändringar.
– I England, liksom i alla andra länder med keynesiansk politik var målet att hålla arbetslösheten nere. Därför vek regering efter regering då facket tog strid. Men under missnöjesvintern då facket bröt sina överenskommelser med Labour förbrukade det en stor del av den sympati allmänheten kände: Då de offentligt anställda gick i strejk kunde barnen inte gå i skola och de döda kunde inte begravas. Det drabbade de vanliga människorna hårt.
Med andra ord menar Björk att fackrörelsen på inga sätt ska förhärligas. Men å andra sidan får problemen inom facket inte överskugga det faktum att Thatcher tog till oerhört hårda metoder till exempel under gruvarbetarstrejken 1984–85. Hon hade byggt upp bränslereserver, infört anti-fackliga lagar och utbildat polis och militär för att kunna slåss med gruvarbetarnas så kallade flygande strejkvakter.
– Thatcher var väldigt konsekvent, väldigt oförsonlig och väldigt kompromisslös. Det här förfärade många människor eftersom de ju förstod gruvarbetarnas desperata kamp. Om de förlorade skulle gruvorna stängas, massor av människor skulle bli arbetslösa och hela samhällen skulle gå i graven. Det var en kamp på liv och död som gruvarbetarna slutligen förlorade.
Inre och yttre fiender
I samband med gruvstrejken sade Thatcher att Storbritannien under Falklandskriget 1982 hade bekämpat en yttre fiende men att man alltid även bör vara medveten om den inre fienden: Den är mycket svårare att bekämpa och farligare att släppa fri. Att se på sina egna medborgare som fiender var inget sällsynt i Thatchers resonemang.
– Hon hade sina yttre och inre fiender. De yttre var Argentina under Falklandskriget, kommunismen förstås och även delvis EU-förespråkare i till exempel Tyskland. Så hade hon sina inre fiender och de var helt enkelt alla som inte tyckte som hon. Och det var ganska stora grupper. Akademiker som var lite allmänt vänster, journalister som ställde fel frågor. Då ärkebiskopen och andra biskopar ifrågasatte hennes gärningar blev även kyrkan en inre fiende. Thatcher ansåg att kyrkan svek sin viktigaste uppgift, vilket var att hålla moralen hög.
Minnet efter Thatcher
Utanför Storbritannien kan många av de inte så historieintresserade människornas kunskaper om Margaret Thatcher sammanfattas i satsen ”en stark kvinnlig ledare åt höger”. Björk säger att folk därför slentrianmässigt kan ta det för givet att hon även var feminist.
– Men så är det naturligtvis inte. Thatcher tog mycket starkt avstånd både från feminismens teori och praktik. Hon tog avstånd från alla former av kvotering av kvinnor och hennes politik missgynnade kvinnor på många sätt. De sociala nedskärningarna förde över ännu större ansvar på kvinnorna att ta hand om familjen. Hon var inte heller alls positivt inställd till offentligt anordnad barnomsorg.
Däremot var Thatcher enligt Björk vad man kan kalla könsmedveten. Hon insåg att hon diskriminerats som kvinna, att hon utsatts för manliga härskartekniker och att män ser med största motvilja på en kvinna som gör anspråk på makt.
– Så trots att hon inte var feminist så måste man fundera på om hon ändå hade en emancipatorisk effekt. Att hon med sitt exempel vidgade uppfattningen om vad en kvinna anses kunna göra.
Men hur viktig var sist och slutligen Margaret Thatcher för högervridningen i Storbritannien? Och hur kommer hon att bli ihågkommen? Kanske något överraskande säger Björk att Järnladyns person inte bör överbetonas. Efter vänstervågen gick tidsandan åt höger efter halva 1970-talet och om inte Margaret Thatcher hade kommit till makten hade utvecklingen trots det varit ungefär densamma.
– Därmed inte sagt att hon inte hade betydelse men förutsättningarna måste finnas för att en stor ledare ska bli stor. Hade hon försökt ta makten tio år tidigare hade hon uppfattats som en absurditet.
Hur Thatcher blir ihågkommen beror helt på vilken politisk åskådning bedömaren har. Man kan säga att hon räddade landet från socialismen och återupprättade Storbritanniens heder. Å andra sidan kan man säga att hon gjorde landet till en enda stor marknadsplats och att hon förstörde idén om ett solidariskt samhälle. Av detta kan man ändå dra en klar slutsats: Thatcher kommer knappast att få någon hjältestatus som föregångaren Winston Churchill.
– Hon kommer säkert att bedömas olika i olika tider. Så måste det vara: Vi skriver hela tiden om historien utifrån vår egen tid. Men det skulle vara ganska förfärligt om vi hamnade i en tid där Margaret Thatcher allmänt hyllas som en hjälte. Då är tiden ur led.
Vägen till rikspolitiken
• Margaret Hilda Roberts, föddes i den lilla staden Grantham i Lincolnshire den 13 oktober 1925.
• Familjen var stockkonservativ och i brist på en son fick den yngsta dottern Margaret mycket av fadern, specerihandlaren Alfred Roberts uppmärksamhet.
• Fadern var politiskt intresserad och intellektuell. Han diskuterade politik med Margaret och gav henne lämpliga böcker.
• Margaret läste sig till kemist vid universitetet i Oxford, ett yrkesval som tyder på att hon ville kunna försörja sig själv. Redan då höll hon envist fast vid sina uppfattningar. Då vänstervindarna blåste över Storbritannien och Europa under andra världskriget gick Margaret med i den konservativa föreningen.
• I december 1951 gifte sig Margaret med affärsmannen och miljonären Denis Thatcher. Han finansierade hennes juridikstudier. Med Denis stöd och pengar kunde Margaret satsa fullt ut på sina politiska ambitioner.
Thatcher i Ny Tid
”När det internationella samarbetet inte fungerar, så uppstår det spänningar och då kan en sådan politik som Reagan och Thatcher står för uppmuntra alla de reaktionära diktatorer de frikostigt levererar vapen till att ta för sej öar och andra områden som syns dem begärliga av en eller annan orsak.”
Ny Tid 15.4.1982. Johan von Bonsdorff intervjuar Dr Tapio Varis, chef för freds- och konfliktforskningsinstitutet i Tammerfors. Temat är bland annat Argentinas anfall mot Falklandsöarna.
”Mera uppmärksamhet har i alla fall premiärminister Thatchers sammankoppling av kungadömets och den egna familjens affärer väckt den senaste tiden. Det avslöjades nyligen att premiärministern under sitt besök i Oman lyckades få myndigheterna där att ingå ett byggnadsavtal för 2,5 miljarder mk åt en firma där sonen Mark fungerar som konsult. Inte nog med det. Ett helt annat bolag där maken Denys är inkopplad var intresserad av en annan del av det stora projektet att bygga ett universitet i Oman. Därav blev dock intet. Det var kanske synd – annars skulle familjen Thatcher ha kunnat skryta med att vara sultanatet Omans hovleverantör.”
Ny Tid 12.4.1984.
”Under de senaste fyra åren har arbetsstyrkan inom den brittiska stålindustrin mer än halverats. 105 000 arbetsplatser har försvunnit och mindre än 100 000 återstår. Nu ska det samma genomföras inom den brittiska gruvindustrin /…/ Också därför är kampen mellan gruvarbetarna och Thatchers regering en kamp mellan de svaga i samhället och de starka, en kamp mellan arbete och kapital. Därför är den bitter och seg, därför blir den långvarig.”
Ny Tid 26.7.1984. Ledare av PL, Peter Lodenius.
”Innan Belgrano sänktes gav det brittiska krigskabinettet order om att sänka hangarfartyget Veinticinco de Mayo med 1.500 man ombord, men de brittiska u-båtarna lyckades aldrig spåra det, så de sänkte Belgrano, och med den 368 man, istället. Detta med enda syfte att stoppa fredsplanen i Peru. Vilket också lyckades. Och i samma veva, eller snarare just därför, lyckades Thatcher bli omvald.”
Ny Tid 13.9.1984. Artikel om den engelske forskaren och journalisten Duncan Campbells material gällande Falklandskriget. Av SvM, Staffan von Martens.
Oskar Skogberg
