Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt skriver Lev Tolstoj i de berömda inledningsorden till romanen Anna Karenina. I Tomas Janssons debutroman Batman bor inte här längre sitter Robin, en medelålders man, på en obekväm stol i en steril sjukhuskorridor, oroligt fingrande på en inplastad smörgås och ett cigarrettpaket. I rummet bredvid ligger hans döde far, och även om Robin vet att han borde gå in och ta avsked kan han inte förmå sig att stiga upp och ta de behövliga stegen. Minnen från barndomen och uppväxten fyller Robins sinne, och långsamt börjar en historia om en familj som sakta föll sönder träda fram. En berättelse om tysta middagar, ilskna samtal bakom stängda dörrar, avbrutna telefonsamtal och en frånvarande far som allt mer sällan har tid att leka Batman och Robin ute på gårdsplanen.

På ett sätt som för tankarna till uppväxtskildrare som Torbjörn Flygt och Jonas Gardell skildrar Tomas Jansson stämningsfullt sjuttiotalets framskridande mot åttiotal, där speciellt musikaliska referenser spelar en stor roll. Tillsammans med storebrodern Johan rockar den tonårige Robin igenom skivor av Bruce Springsteen, Jethro Tull och Led Zeppelin, men mest betydelsefull blir ändå kassetten med Ebba Gröns punkiga We’re only in it for the drugs som Robin får i present av Johanna, en svartklädd och märklig flicka som han träffar under ett sommarlov i skärgården. Under de kommande åren då föräldrarnas äktenskap knakar i fogarna för att till slut braka ihop och storebrodern flyttat hemifrån, blir somrarna med Johanna ett andningshål för den ganska ensamme och med tidens lopp allt mer frustrerade Robin. Tillsammans går de genom allt från känslor av utanförskap och indignation till den första trevande förälskelsen, ibland beskrivet med en sådan intensitet och fart att det stundvis kan vara en aning svårt för läsaren att hänga med. Då Johanna plötsligt en sommardag tvingas åka hem till staden för att aldrig återkomma glider de två syskonsjälarna ofrånkomligt ifrån varandra, och då de nästa gång möts flera år senare är inget som förut. Fylld av tankar om uppror och frihet lämnar Robin sitt gamla liv bakom sig för att flytta till Västberlin.

Även om Tomas Janssons roman på basis av det ovan beskrivna händelseförloppet kan framstå som en tidvis dyster och utmanande historia är Batman bor inte här längre ändå främst en roman om kärlek, och betydelsen av att kunna förlåta och gå vidare även i sådana situationer där det kan vara svårt. På ett fint och berörande vis redogör Jansson för relationen mellan Robin och hans far, ”Batman och Robin”, där han med lågmält språk tecknar ett trovärdigt, kärleksfullt och närvarande porträtt av en man som dras mellan viljan att vara delaktig i sina söners liv och behovet av att komma ur ett destruktivt äktenskap. Då förhållandet mellan far och son rinner ut i sanden efter att föräldrarnas skilsmässa genomförts och gamla hemligheter stigit upp i ljuset, visar författaren genom den intensitet med vilken Robin vänder sig mot sina familjemedlemmar precis hur förödande en bestående bitterhet egentligen kan vara. Då Jansson i den andra halvan av romanen återvänder till den vuxne Robin i sjukhuskorridoren som förtvivlat grubblar över alla ord som blivit osagda och de frågor som det nu är för sent att ställa, blir det inte på något vis oklart för läsaren att allt mycket väl kunnat se annorlunda ut.

Batman bor inte här längre är en stundtals ganska krävande berättelse om besvikelse, ånger och skuldkänslor, och inte minst om hur enkelt kärlek kan vändas i en förbittring som det kan vara svårt att släppa taget om. Romanens starka budskap om förlåtelse och försoning som speciellt i slutet av boken hindrar berättelsen från att övergå i pessimism gör ändå att läsupplevelsen inte på något vis blir deprimerande, utan snarare framstår som en trovärdig skildring av hur svårt livet ibland kan vara då det är fullt möjligt att älska och hata på samma gång. Även om det finns sådant som ytterligare kunnat utvidgas i romanen, exempelvis den nu kanske något ensidiga bilden av Robins och Johans egoistiska mor, är Batman bor inte här längre en läsvärd djupdykning i en familjedramatik som knappast lämnar någon läsare oberörd.

 

Matilda Hakala

 

Tomas Jansson:
Batman bor inte här längre.
Schildts & Söderströms, 2013.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.