Slavarnas dans blev globalt mode

av Ylva Larsdotter

Danser som Charleston, lindy hop och swing härstammar alla från plantagerna i slaveriets USA. Malin Grahn och Clyde Wilder sprider den afrikansk-amerikanska dansens budskap om ömsesidig och jämlik kommunikation.

– Att dansa tillsammans handlar om ömsesidig kommunikation. Du och din partner talar kanske inte samma språk men under ett par minuter delar ni en plats, en historia, rytmer och känslor, säger den amerikanske koreografen och dansaren Clyde Wilder.

På inbjudan av Helsinki Traditional Jazz Dance Company är han just nu i Helsingfors för att hålla kurser och workshops i afrikansk-amerikanska danser men också för att under april månad uppträda med showen ”Jazz history through times”. I den visar Wilder och hans dansare den afrikansk-amerikanska dansens historia och utveckling under 1900-talet men också hur den hjälpt till att övervinna fördomar och rasism.

– De afrikansk-amerikanska danserna inkluderar Charleston, blues, the Big Apple, lindy hop och swing, men också ringdanser som dansades på plantagerna i den amerikanska södern under slaveriet. Det går inte att bortse ifrån att den afrikansk-amerikanska dansens historia börjar med slavhandeln, berättar dansläraren och filosofen Malin Grahn.

Hon var med om att grunda Helsinki Traditional Jazz Dance Society och är den konstnärliga ledaren för föreningens performancegrupp Helsinki Traditional Jazz Dance Company. Hon håller danskurser i bl.a. Charleston, traditionell jazz från olika tidsåldrar, soft shoe tap dance och lindy hop på Kääntöpaikka i Majstad, kulturcentret Caisa och Arbis i Helsingfors. En gång i månaden ordnar föreningen ”Tea Dance” och under de senaste Restaurangdagarna har föreningen arrangerat swingdansfester. Förra året ordnade de en House Rent Party i Harlem-stil och donerade vinsten till Vailla Vakinaista Asuntoa ry.

Musikal gjorde Charleston pop

En av danserna är Charleston, som var 1920-talets verkligt stora modedans. Den har sitt ursprung i den traditionella väst-afrikanska dansen wolosodong, vilket var en slavdans. Charleston-dansens rörelser och rytmer har likheter med denna dans. Att Charleston blev så oerhört populär är tack vare pianisten James P. Johnsons sång ”Charleston” som ingick i succémusikalen Running wild som hade premiär 1923 på Lafayette teatern i Harlem med koreografi av Ida Webb.

– Jazz har alltid byggt broar mellan människor. Genom den afrikansk-amerikanska dansen kunde människor från olika sociala bakgrunder och olika etniciteter möta varandra på ett respektfullt sätt. Fortfarande har jazzen en viktig uppgift i att motverka främlingsfientlighet och fördomar, påpekar Grahn.

På 1920-talet var New York, liksom hela USA, ett mycket segregerat samhälle. Särskilt tabubelagt var fysisk kontakt mellan svarta och vita. Dansen var en förenande kraft.

– Till exempel på populära danssalongen Savoy Ballroom i Harlem (1926–1958) möttes svarta och vita för att dansa. Fokus låg i första hand på högklassig musik och dansglädje, säger Wilder.

– I den europeiska partnerdansen bestämmer mannen kvinnans steg. Charleston däremot kan dansas både med partner, men också solo, säger Grahn.

Olämpligt eller vanligt?

Malin Grahn och Clyde Wilder foto Ylva Larsdotter

Malin Grahn och Clyde Wilder foto Ylva Larsdotter

Rörelserna som den afrikansk-amerikanska dansen bygger på, som att sparka högt med benen, imitera djur och svänga runt, ansågs högst olämpliga för kvinnor. Dansforskaren Mura Dehn påpekar att unga kvinnor inte längre accepterade att vara passiva snälla flickor utan deras dans blev vild och kreativ. Det var den vita befolkningen som tyckte Charleston var chockerande. För den afrikansk-amerikanska befolkningen var detta den vanliga dansen.

På senare år har Malin Grahn märkt ett ökat intresse för dans, också bland män.

– I början av mina kurser brukar jag be deltagarna berätta om varför de kommer till min kurs. Många bär på helt unika historier som att att de dansat lindy hop tillsammans med sina far- och morföräldrar eller uppskattar den tidens musik, mode och film. För mig och många andra är dansen fysiskt och andligt helande och ger kraft, säger Grahn.

Hon menar att det inte finns något som två vänstra fötter. Alla kan dansa, exempelvis Crip Heard förlorade ett ben och en arm i en tågolycka 1941, men fortsatte med sin danskarriär.

– Jazzdans möjliggör ömsesidig och jämlik kommunikation och improvisation till musiken, där båda kan uttrycka sina personligheter och känslor, men också hitta harmoni inuti sig själva, med sin partner och hela världen omkring dem, påpekar Malin Grahn.

– Så var det ju också under slaveriet. Genom dansen och musiken behöll du din mänsklighet, värdighet, andlighet och hälsa samt kontinuiteten i ditt språk och kultur inom rytmerna, trots att omständigheterna var horribla och allt annat tagits ifrån dig, påminner Clyde Wilder.

Ylva Larsdotter

Under april kommer ”Jazz history through times” att visas följande gånger i Helsingfors:
På kulturcentret Caisa, Mikaelsgatan 17 C: torsdag 25.4 kl. 19.00 och på Kääntöpaikka, Indiagatan 1: söndag 28.4. kl. 17.00  och
1 maj ordnar  Helsinki Traditional Jazz Dance Company tillsammans med Kallioliike en öppen danstillställning med levande musik på Kalliola Settlement, Sturegatan 11, kl. 14.30–16.30.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.