”De goda besluten måste väga tyngre än de sämre”

av Oskar Skogberg

Paavo Arhinmäki har några intensiva veckor i strålkastarljuset bakom sig: nyligen presenterade han sitt förslag till kulturbudget och före det slog han larm om förnyelsen av vinstutdelningsbeskattningen. Men hur smakar regeringssamarbetet i halvtid?

Då Vänsterförbundet gick med i Jyrki Katainens regering 2011 fanns det kritiska röster inom partiet som motsatte sig beslutet. Halvvägs in i perioden motsätter de sig fortfarande. Men ordförande Paavo Arhinmäki säger, med hänvisning till både förestående och redan fattade beslut, att han som helhet är nöjd med deltagandet i regeringen.

– Vi utvärderar så klart situationen hela tiden. Men frågan handlar förstås om hur man ser på politiken. Är förutsättningen för deltagande att vi ska kunna driva igenom alla våra målsättningar just så som vi vill? Eller kan vi samarbeta vilket innebär att vi måste ge efter i vissa frågor för att sedan kunna förverkliga sådana som är viktiga för oss?

Att idrotts- och kulturministern är en anhängare av den sistnämnda strategin står klart. Det viktiga är enligt honom att de ”goda” besluten överväger de ”sämre”. Och han pekar gärna på de ”goda” beslut som regeringen Katainen tagit inom Vänsterförbundets intressesfär.

– Till exempel steg grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet för arbetslösa med 120 euro i månaden i början av 2012. Det är ett steg mot en grundinkomst vilket är vår målsättning. Ett annat exempel är att beskattningen nu blivit mer progressiv efter en motsatt utveckling under femton år. Den utjämnar inkomstskillnader istället för att öka dem. Så klart inte tillräckligt men det är i alla fall ett trendskifte.

Andra för Vänsterförbundet viktiga beslut är att studiestödet som sista socialförmån kommer att indexbindas i augusti. Arhinmäki säger också att han själv under budgetmanglingen lyckades avvärja hotet om att tyngdpunkten för finansieringen av studierna skulle flyttas från studiestöd till studielån. Även förändringen sedan årsskiftet  att partnerns inkomster inte längre påverkar den arbetslösas arbetsmarknadsstöd ser har som mycket positiv.

 

Stöd till kulturen

I sin kulturbudget skär Arhinmäki inte i anslagen för de fria grupperna och konstnärerna. Just nu sitter två arbetsgrupper, en vid social- och hälsovårdsministeriet och en vid arbets- och näringsministeriet, och förverkligar skrivelsen i regeringsprogrammet om att konstnärernas socialskydd och pensionsskydd bör utredas. Den förstnämnda ska presentera sitt betänkande kring Valborg medan den sistnämnda väntas ge en mellanrapport inom det här året.

– Problemet är att finländska konstnärer som arbetar utanför institutionerna till 50 procent lever på sitt konstnärskap medan siffran i de övriga nordiska länderna är 70 procent. De måste alltså i större grad arbeta med andra uppgifter, till exempel som konstlärare. Situationen blir mer komplicerad av att de här konstnärerna och många andra inom de kreativa branscherna varken är löntagare eller företagare utan någonting där emellan.

Arhinmäki hoppas att arbetsgrupperna kan generera lösningar för att förbättra de fria konstnärernas situation men befarar att det kommer att ta lång tid.

– Förslagen måste godkännas i trepartsförhandlingar och det verkar vara svårt att få med de andra arbetsmarknadsorganisationerna. Så det kan bli långsamma och frustrerande förhandlingar. Men det finns andra saker som kan göras för konstnärerna.

Den så kallade procentprincipen, vars främjande är inskrivet i regeringsprogrammet, kan enligt Arhinmäki ge fler arbetstillfällen för fria konstnärer och göra konsten mer tillgänglig för medborgarna.

– Det handlar inte om att exakt en procent av till exempel budgeten för ett nybygge skulle gå till konst utan att man i statsbudgeten reserverar ett anslag tillägnat procentprincipen. Det kunde användas för att medvetet gynna de fria konstnärerna eftersom deras situation är mest utsatt. Och om vi får högklassig konst i offentliga byggnader blir konsten mer demokratisk då allt fler får ta del av den. Vi hoppas så klart att även kommuner och den privata sektorn kan gå in för procentprincipen.

Är det rättvist?

Då stormen kring förnyelsen av vinstutdelningsbeskattningen har lagt sig verkar omsorgen över regeringssämjan igen göra sig gällande. Arhinmäki vill ta åt sig väldigt lite av äran för att regeringen ändrade sitt ursprungliga beslut, trots att det var han som först steg ut i offentligheten och ställde sökarljuset på missförhållandena. Han säger att det handlade om en samvetsfråga och kommer med ett uttalande som kan tolkas som en gliring mot Sfp-ordföranden Carl Haglund. Efter att Arhinmäki gått ut med att alla följder av regeringens ursprunliga förslag inte var klara då det godkändes av partiordförandena steg Haglund fram och sade att han minnsann insett vad regeringen fattat beslut om och vad konsekvenserna skulle bli.

– Om någon påstår sig känna till de exakta verkningarna så måste man fråga dem om de anser att det är rättvist. Är det rättvist att man kan ta ut miljoner i vinstutdelning med en skatt på 7,5 till 8 procent? Vi tycker inte att det skulle vara rättvist och det tycker knappast majoriteten av Finlands folk heller.

Kändes det tungt att som enda minister offentligt erkänna att du inte helt insett vad du godkänt?

– Om motiveringarna och uppskattningarna som ledde till ett beslut förändras så måste man kunna ändra beslutet. Jag tycker inte om en politisk kultur där man sopar problemen under mattan. Till en början gick diskussionen främst mellan mig och Samlingspartiets ministrar och riksdagsledamöter, men senare var det även många andra som ansåg att det första förslaget inte var rättvist. Men det behövdes någon som vågade säga det högt.

Oskar Skogberg
Foto: Anders G. Warne


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.