Man ska tillåta sig själv att vara spontan och kreativ i stället för att försöka rationalisera allt, menar Linda Sundberg. Hon har tillsammans med sambon Ossi Raippalinna och vännen Miika Hjorth skapat den nya finlandssvenska skivan Raka Bananer.
Skivans främsta målgrupp är barnen, men den är inte i definitiva termer en barnskiva. Gruppen – som också heter Raka Bananer – har arbetat för att också föräldrarna ska ha utbyte av skivan.
– Vår musik har olika nivåer, det är en familjeskiva. Beroende på om lyssnaren är barn eller vuxen kan han eller hon uppleva att sångerna betyder olika saker, säger Linda Sundberg.
Spännande rytmer och ljud, skapade av en mängd olika, annorlunda instrument, och tokroliga texter kännetecknar Raka Bananers pigga musik.
– Det bärande elementet i våra sånger är dansens, sångens och musikens glädje. Vi berättar rytmiska berättelser och vill att barnets fantasi ska få vandra fri, säger Raippalinna.
Redan då Sundberg var liten märkte hennes föräldrar att hon lugnade ner sig när musiken började spela. Föräldrarna förstod att Sundberg var musikalisk och förde henne till musikskolan. Hon behövde utlopp för sin kreativitet och snart började hon också dansa och spela teater, som blev hennes största fritidsintresse.
Efter att ha tagit studenten tillbringade Sundberg flera månader i Senegal och säger att hennes liv förändrades mycket efter vistelsen.
– När jag kom dit fick jag se att det är vi [i väst] som har något att lära oss av deras kultur, om glädje och om att leva i stunden, säger Sundberg.
Raippalinnas karriär som musiker började hemma på köksgolvet när han som liten pojke plockade fram kastruller och började trumma. Kastrullerna byttes ut mot riktiga trummor då Raippalinna började på musikskolan. Musikintresset fördjupades och han komponerade snart egna musikstycken. När Raippalinna var i tonåren besökte en afrikansk musiker skolan.
– Men det är ungefär tio år sedan mitt verkliga intresse för afrikansk musik vaknade, säger Raippalinna, som på egen hand började studera afrikanska trummor i Finland samt i Senegal och Mali.
Musik och ord berättar
I dag arbetar Raippalinna som djembelärare och trumbyggare. Sundberg är sedan tidigare bekant bland finlandssvenska barn eftersom hon jobbar som programledare i barnprogrammet Buu-klubben. Sundbergs kärlek till dansen och musiken och kallet att jobba med barn fick henne att skriva barnmusik.
– I alla mina jobb har jag haft att göra med barn och jag har märkt att dans, musik och rytmer är det naturligaste sättet att skapa kontakt med barnen. Musik och rytmer förenar barn, säger hon.
Också parets ettåriga dotter Ronja har varit viktig i skapandet av Raka Bananer.
– Ronja har varit en stor inspirationskälla. Skivan föddes medan Ronja var i magen och under hennes första levnadsår. Skivan är tillägnad henne, säger Raippalinna.
Raka Bananer har till avgörande delar blivit till ute i skärgården, när trion Sundberg, Raippalinna, Hjorth var ute på seglats. Hjorth och Raippalinna komponerade musiken till Sundbergs texter.
– Alla våra sånger är i något avseende en berättelse. Vi komponerade spontant och strävade efter att hitta samma stämning som finns i historierna så att musiken berättar samma historia som texten, säger Raippalinna.
Rakt från hjärtat
Bärande tankar i gruppens arbete är ärlighet och spontanitet. Det är raka rör som gäller. Uttrycket raka rör inspirerade också till namnet Raka Bananer som medlemmarna valde för att det lät roligt.
– Raka bananer betyder ärlighet. Vi strävar efter att göra musik på ett så ärligt sätt som möjligt. Barnen är värda att vuxna är ärliga, och märker nog om en vuxen gör sig till och försöker spela barn, säger Sundberg.
Raippalinna instämmer.
– Det betyder att vi gör det rakt från hjärtat.
Både Sundberg och Raippalinna fick under sin uppväxt tas med att de var annorlunda och blev ibland retade. Raka bananer innebär att det är okej att inte vara som alla andra. En rak banan är en annorlunda banan, men delikat trots det.
– Man kan tänka att kanske alla andra är böjda förutom jag, men det gör ingenting. Det är en stor styrka att vara annorlunda, säger Sundberg.
– Ja, det är kanske det allra viktigaste, säger Raippalinna, alla är olika, men alla är lika mycket värda.
Gruppen vill med sin musik uppmuntra barn och vuxna till kreativitet och önskar att musiken ska förena barn och föräldrar. De vill se att också vuxna vågar dansa och vara spontana tillsammans med barnen.
Otvunget över generationsgränserna
Sundberg har några tips för den som ska skriva låtar som går hem hos flera generationer.
– Lek med ord, våga vara knasig, säg det där underliga rimmet som kommer spontant, rationalisera det inte, utan låt det ta den plats det behöver. Ibland finns det en underliggande moral, men alla sånger behöver inte ha ett djupare budskap, utan kanske det blir en rolig historia.
– Försök bara väcka tankar, alla lyssnar på sitt eget sätt, tillägger Raippalinna.
I Senegal finns inte specifik barnmusik, utan olika nivåer återfinns i de traditionella sångerna. Musiken sammanför på så sätt generationerna. Det faller sig naturligt att gruppen inspirerats av sina vistelser i Afrika, den senaste då Sundberg väntade dottern Ronja. Trots att Raka Bananer till en del är inspirerat av västafrikanska rytmer, är gruppen noggrann med att föra fram att de inte gör afrikansk musik.
– Alla låtar har inte afrikanska rytmer, utan olika berättelser har krävt olika instrument. Alla låtar har en egen stil eftersom de är olika berättelser, säger Raippalinna.
Ett mål med musiken är ändå att vidga barnens syn på musik och Sundberg vill indirekt genom sitt arbete bland annat med Buu-klubben, där Afrika ibland lyfts fram, förebygga rasism.
– En gång sa en liten tjej som jag träffade när vi var ute och seglade ”jag har nog sett att du har varit där i Afrika, hihi” som om det nog var tufft, men kanske lite förbjudet.
text & foto Emma Nippala
