Tyska Judith Schalansky föddes 1980 och var således bara nio när Berlinmuren föll. Men under dessa nio år bodde hon i DDR. I inledningen till sin fantasifulla och omsorgsfullt utformade atlas Atlas över avlägsna öar – Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka, berättar hon om hur otroligt exotisk en kartbok tedde sig för ett barn som aldrig varit utomlands. Att studera kartor blev för den östtyska flickan ett substitut för de resor till andra länder som inte tilläts av DDR.

Efter några års fascination för kartor i allmänhet och öar i synnerhet, insåg Judith att ”öar inte är någonting annat än små kontinenter och kontinenterna i sin tur är inte någonting annat än mycket, mycket stora öar”. Dessa små kontinenter, till synes oansenliga och i flera fall helt obeboeliga, har många gånger lyckas få en förvånansvärt framträdande roll i världspolitiken. Som exempel kan nämnas att Napoleon spenderade sina sista år på isolerade lilla ön Sankta Helena och att det var på den fem kvadratkilometer stora lagunön Fangataufa som Frankrike för första gången provsprängde en vätebomb 1968. Anspråken från kolonial- och sjöfartsnationer på till synes helt obetydliga kobbar och skär har i fem århundraden duggat tätt och ibland till och med utmynnat i väpnade konflikter.

Boken är indelad i de olika geografiska sektionerna Arktiska oceanen, Atlanten, Indiska oceanen, Stilla havet och slutligen Antarktiska oceanen. De femtio öarnas invånarantal varierar från noll till 7 000. Dessa avlägsna platser får naturligtvis fantasin att gå i spinn, och det är just fantasin Judith Schalansky leker med när hon presenterar sina öar. Som poet vill man knappast göra en atlas utan text, och de korta berättelserna intill varje vackert tecknad kartbild är precis så fantastiska som bara spetsade halvsanningar kan vara. Schalansky är själv öppen med att gränsen mellan dikt och verklighet blir aningen suddig. Hon skapar hela tiden spänningshöjande dikotomier och arbetar med den svindlande tanken om att den lilla, begränsade värld som ön utgör alltid är omgiven av det eviga, oändliga och otäckt hemlighetsfulla havet.

Vissa av de öar Schalansky presenterar här är vida kända. Förutom redan nämnda Sankta Helena, blev den lilla söderhavsögruppen Pitcairnöarna omtalad över hela världen 2004. Majoriteten av huvudöns manliga befolkning ställdes då inför rätta, åtalade för sexuella övergrepp på öns kvinnor och barn. Rättsprocessen anges på den tidsaxel samtliga femtio öar i boken tillägnas, men den poetiska text som beskriver Pitcairn handlar om något helt annat. Hela tiden låter Schalansky läsaren fundera över vad som är verkligt och vad som inte är det. Verkets titel slår ju klart fast att upphovskvinnan inte varit på de platser hon skildrar, men de ögonblicksbilder som presenteras är så detaljerade, realistiska, klarsynta och rentav kärleksfulla att läsupplevelsen säger något helt annat. Av mycket få kvadratkilometer, och av nästan lika få rader text, väver Schalansky stora berättelser om livet och om mänsklighetens behov av att tukta det okända.

 

Johanna Karlsson

 

Judith Schalansky: Atlas över avlägsna öar – Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Pequod Press, 2012.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.