Foto: Thure Lindeberg

Barnboken Allan och Udo från 2011 blev till efter att författaren Minna Lindeberg hört Päivi Räsänen uttala sig homofobiskt i bilradion. Boken har nu nominerats till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur.

Minna Lindeberg säger att hon vill försvara dem som ibland betraktas som udda och att hon genom det skrivna ordet vill granska livet och allt vad människor kan vara, istället för vad normer tillåter dem att vara.

– Under de tider jag inte skriver blir jag riktigt tom. Då jag inte skriver vet jag inget om något, allra minst om mig själv. Det fantastiska med skrivandet är det rum man skapar. Här kan jag göra det jag vill och här kan jag ställa vilka frågor jag vill. Skrivandet är en sorts fristad.

Lindeberg började göra upptäcktsresor genom det skrivna ordet redan som barn. I skolan hade hon lärt sig Sylvias visa och en dag då hon rörde sig ute i skogen hittade hon en speciell tall. Hon klättrade upp i tallen, som hade utomordentliga klättergrenar, tog fram en skrivbok hon hade fått i gåva, och började sjunga Sylvias visa om och om igen för sig själv medan hon skrev verser och dikter.

För vuxna i Lindebergs omgivning passerade det inte obemärkt att hon älskade att skriva. Lindeberg säger att det var oerhört viktigt med uppmuntran från vuxna, att någon såg att passionen fanns.

– Det kan vara småsaker som är jätteviktiga. Som när jag fick anteckningsboken.

Men alla vuxna som hon var i kontakt med ansåg inte att det var gynnsamt att låta hennes skaparförmåga spira fritt. När Lindeberg hade skrivit och lämnat in sin första skoluppsats fick hon texten tillbaka med modersmålslärarens anmärkning med stora röda bokstäver: ”Tygla din fantasi.” Lindeberg lät sig inte nedslås, utan säger att erfarenheten gav henne blodad tand.

 

Inget mer att säga

Uppmuntran, kritik och ideligt skrivande genom ungdomsåren ledde till att Lindeberg vann första pris i Arvid Mörne-tävlingen i början av nittiotalet. Mycket snart efteråt debuterade Lindeberg som författare med novellsamlingen Panterns språng.

– Jag skrev novellsamlingen väldigt snabbt och när jag var klar med den tänkte jag ”jaha, det var det”. Jag tänkte att jag skrivit klart, för jag kände att jag inte hade något mer att säga.

Tiden kom att utvisa att Lindeberg trots allt hade mer att säga. År 2006 publicerades hennes första barnbok Pappa född lejon. Under de femton åren som förlöpte mellan författardebuten och den första barnboken hade Lindeberg hunnit bli mamma till fem av sina numera sex barn och fått vara med om ett och annat. Känslan av att hon hade något att säga återvände och det blev dags att börja undersöka livet och världen igen, nu ur ett lite annat perspektiv.

– Barnböcker skrev jag i och med att jag började uppleva saker genom barnen, eller ur deras synvinkel. Sökandet går hand i hand med det som händer.

 

Bredare perspektiv på människan

I dag finns ett stort utbud av tv-program, musik, filmer och böcker riktade till barn och det finns många åsikter om vilket utbud som är bra för barn. Lindeberg tycker att en bra barnbok inte är färdigtuggad.

– En bra barnbok bekräftar det unika i barnet och uppmuntrar en att söka i det man är. Bra barnböcker väjer inte för det svåra, eller för vissa ämnen.

Lindeberg anser att det är av yttersta vikt att barnet får bekräftelse för den unika människa han eller hon är och att barnet berörs vid sin ”kärna”.

– Det behövs lite helvetes mycket kraft för att ett barn som inte berörts vid sin kärna, ska hållas vid sin kärna, eller fortsätta vara den han eller hon föddes till.

Något som inspirerar Lindeberg i hennes eget författarskap är undersökandet av hela det mänskliga spektret och hon finner glädje i att vidga begreppet av vad allt en människa kan vara istället för vad han eller hon enligt samhällets normer får vara.

Attityden reflekteras i Lindebergs produktion, som efter Pappa född lejon vuxit med tre böcker, senast för två år sedan då Allan och Udo gavs ut. Allan och Udo är en barnbok som handlar om ett par som redan sett sina bästa år. Paret genomlever framgångar, bakslag och ett svartsjukedrama då den förföriske bagaren Sirap al Saffran försöker locka ex-militären Udo Bismarck att överge sin Allan Lindström, som är lampförsäljare. Udo låter sig inte förföras av Sirap al Saffran utan stannar vid Allans sida och farbrödernas kärlek till varandra bekräftas.

I sitt författarskap har Lindeberg sällan tänkt att hon ska gå inför att skriva genusmedvetet eller normbrytande, utan det är något som kommit till naturligt, även om just Allan och Udo var ett medvetet val att bryta normer. Och trots att det ibland kan bli fel då man har ett mål med en bok har Allan och Udo har fått beröm för att herrarna i boken inte är uttalat homosexuella och för att homosexualiteten inte är ett tema eller en definierande egenskap hos Allan och Udo. Boken behandlar allmän relationsproblematik och Allan och Udo bara råkar vara homosexuella.

 

Räsänen fick försändelse

Gnistan till att skriva Allan och Udo föddes en dag då Lindeberg åkte på landsvägen och hörde Päivi Räsänen uttala sig homofobiskt i bilradion. Lindeberg blev flyförbannad och höll enligt egen utsago på att köra av vägen. Efter att Allan och Udo, som illustrerats av Linda Bondestam, kom från tryckeriet torde ett exempel av boken ha dumpit ner i Räsänens brevlåda. Lindeberg såg nämligen till att personligen skicka boken åt kristdemokraten och bifogade ett kort meddelande – ”Rakas, älä tuomitse”, alltså ”Kära du, döm inte”. Räsänen har inte hört av sig med en kommentar.

Från andra håll har Lindeberg däremot fått feedback. Av en äldre dam fick Lindeberg höra att boken innehöll en riktig homosexuell orgie och i ett kommentarfält under en tidningsartikel på internet skrev en anonym individ kort och gott ”sjukt”. Åt den korta och koncisa kommentaren skrattade Lindeberg gott en halv dag och tyckte att det var mycket tacksamt.

– Man kan inte försvara sig mot dem som kommer med vansinniga argument eller gömmer sig bakom Bibeln, men när någon bara kan säga ”sjukt” är fallet ett helt annat.

Positiv respons har Lindeberg fått från olika medier, men också från enskilda personer.

– En ung kille som jobbade på dagis ville tacka mig för att Allan och Udo var ett viktigt inslag i vardagen på dagiset.

Minna Lindebergs och Linda Bondestams Allan och Udo nominerades i maj tillsammans med tretton andra verk till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur. Priset delas ut för första gången i år och vinnaren utses i oktober.

 

Emma Nippala


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.