Nina Vuolajärvis forskningsrapport om det svenska förbudet mot sexköp betonar att prostitution är ett mångdimensionellt problem och att de prostituerade är en heterogen skara, skriver Bert Bjarland i sin recension.
Sverige kriminaliserade som första land sexköp 1999. Avsikten var dels att minska på prostitutionen, dels att ge en signal om att prostitution inte är önskvärt i ett samhället som respekterar kvinnor och jämställdhet. Norge och Island följde efter och kriminaliserade sexköp 2009. Danmark gjorde det inte. Finland hukade naturligtvis och kom med en fullständigt tandlös lag där sexköp är kriminellt endast om köparen vet om att säljaren är offer för människohandel.
Men hur fungerar den svenska modellen? I Sverige har det argumenterats för och emot, och fakta har tolkats på olika sätt. De feministiska argumenten går mycket förenklat ut på att prostitution är ett patriarkalt och strukturellt förtryck och våld, en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter, slaveri och diskriminering. De sexradikala menar att prostitution är sexarbete, det vill säga ett jobb som vilket som helst och kriminalisering en begränsning av detta arbete. Det enda båda sidor är överens om är att det är ekonomisk ojämställdhet som ligger bakom prostitution.
En statlig utredning av lagens verkningar som gjordes 2010 på uppdrag av Sveriges justitiekansler Anna Skarhed påstod, inte oväntat, att efterfrågan hade minskat och attityderna till prostitution blivit negativare. Bland annat socialstyrelsen har ändå ifrågasatt utredningens neutralitet och opartiskhet, och menar att den är okritisk och att dess påståenden inte entydigt stöds av fakta. De prostituerade hade inte heller hörts tillräckligt. Andra aktörer, som RFSU, har också kommit ut med sammanställningar och rapporter. Hyllmetervis. Utan att man blivit klokare på vad kriminaliseringen resulterat i.
Så när forskaren Nina Vuolajärvi nu i september utkom med den kompakta (39 sidor) forskningsrapporten Seksin oston kriminalisoiva laki tutkimuksen valossa, som handlar om den svenska modellen och som beställts och publicerats av Suomen Naistutkimuksen Seura, hoppas man äntligen få reda på vad den svenska lagstiftningen egentligen resulterade i.
Men tji får man. Vuolajärvi kommer inte med några enkla svar. Rapporten betonar att prostitution är ett mångdimensionellt problem och att de prostituerade är en heterogen skara med olika erfarenheter och olika ställning där levnadskostnader, uppehållstillstånd, nationalitet, etnicitet, självständighet, drogmissbruk, sexualitet, arbetstakt och utbildningsmöjligheter har betydelse, samt hur och var de saluför sina tjänster: på internet, i lägenhet, på bordell, på gatan, på massageinstitut eller på bar.
Mindre gatuprostitution
Enligt Skarhedrapporten har svenskarnas stöd för kriminaliseringen ökat från 67 procent år 1996 till 71 procent år 2008 – stödet uppges vara 79 procent bland kvinnor och 60 bland män. Men enligt en annan gallup skulle siffrorna vara 66 procent för kvinnor och 49 procent för män. Ju högre utbildning en kvinna har desto starkare är stödet, för män finns ingen korrelation med utbildningsnivå. Att lagen haft nån inverkan, det vill säga att sexhandeln skulle ha minskat tror endast 20 procent medan 37 procent tror att den ökat och 43 procent att lagen inte haft nån inverkan.
Svenska forskare är eniga om att gatuprostitutionen minskat med ungefär hälften. Att uppskatta i vilken mån prostitutionen blivit underjordisk eller internetbaserad är svårt. Enligt en gallup skulle andelen svenska män som köpt sex ha sjunkit från 13,6 procent 1996 (då det bara var omoraliskt) till 8 procent 2008 (då det också var straffbart). Många prostituerade upplever att de efter kriminaliseringen har stigmatiserats, viktimiserats, marginaliserats och inte betraktas som fullvärdiga medborgare.
Sammanfattningsvis är det enligt rapporten svårt att se entydiga resultat av kriminaliseringen. Forskningen har tills vidare gett mångtydiga och på grund av informanternas olika perspektiv också motstridiga resultat. Rapportens slutkläm är alltså, föga överraskande, att mera forskning behövs.
Bert Bjarland
Nina Vuolajärvi: Seksin oston kriminalisoiva laki tutkimuksen valossa. Suomen naistutkimuksen seura, 2013.
