I Teater Taimines pjäs Emilia Ö:s märkliga måndag behandlas problem som dyker upp i skolvardagen på ett kreativt och pedagogiskt sätt, skriver Anna von Bonsdorff.
Pjäsen börjar med en bekant situation, lätt att känna igen sig i. Efter sommarlovet börjar den tioåriga Emilia Ö fjärde klass i Lyckeberga lågstadium. På klassen finns en mängd pojkar men bara tre andra flickor som alla heter Emilia; A, B och C. Emilia Ö har alltid varit lite annorlunda, lite utanför, men skolårets nystart får henne att vilja ta till förändringsmetoder för att lättare smälta in bland de andra.
Strömberg gör en helt underbar Emilia Ö som det är lätt att ta till sig, i gul klänning, med fjärilshårspänne och ett intresse för Bollywoodfilm. Silén behärskar å sin sida rollbyten på löpande band, från Emilias Ö:s egensinniga hund som tycks vara en klar publikfavorit, till de tre andra, ytterst karikerade Emiliorna. Emilia Ö utgör ett färgsprakande inslag och är helt klart den intressantaste figuren på scenen just på grund av sin personlighet, medan de andra Emiliorna främst verkar vara alldeles likadana. De andra Emiliorna visar att alltför lika barn inte alltid leker bäst, och inte särskilt renhårigt heller. Att gestaltningen av dem karikerats kraftigt fungerar bra då deras elaka beteende både understryks och samtidigt framstår som riktigt absurt.
Rent stämningsmässigt ligger det något sagoaktigt över pjäsen och Lyckeberga skulle med fördel kunna passa in i en bilderboksvärld. Det betyder ändå inte att det sagoaktiga skulle frånta pjäsen dess seriösa budskap. Tvärtom. Emilia Ö:s märkliga måndag behandlar ett allvarligt och mycket viktigt tema på ett konstruktivt sätt. Det handlar om att vara annorlunda och utanför men samtidigt understryks hela tiden vikten av att både få och våga vara sig själv. Det är inte den som är annorlunda som ska behöva ändra på sig, vilket framkommer flera gånger.
Enligt Teater Taimine kan pjäsen ses som en slags inbjudan till konfliktlösning, då man på scenen provar på olika strategier i olika situationer och visar hur besvärliga situationer faktiskt kan förändras. Och det lyckas. Det är en i grunden optimistisk infallsvinkel som tillämpas, en som inger hopp för alla underbara Emilia Ö:n som finns. Dessutom demonstrerar Teater Taimine hur humor ofta är ett långt effektivare redskap än torra moralpredikningar när det handlar om att sjunga personlighetens lovsång.
Anna von Bonsdorff
Emilia Ö:s märkliga måndag. Text: Malin Kivelä. Regi: CG Wentzel. Koreografi: Riina Huhtanen. Kostym: Sanna Pietilä. Musik, ljud och ljus: Oskar Silén. På scenen: Mikael Strömberg och Oskar Silén.
