Allt jag inte vet om djur är en bok om (den obarmhärtiga) relationen mellan människor och djur. Mest handlar den om människan och hennes förhållande till djur, eftersom, liksom titeln antyder, det sist och slutligen inte finns mycket vi vet om djur annat än att de saknar mänskligt språk och tankeförmåga och därmed inte kan förmedla till oss vad de tänker och känner. Även om djur uttrycker sig på sitt eget sätt, så kommer människan alltid att tolka meddelandena genom sin egen referensram, ur sin uppenbara maktposition i förhållande till dem.
Jenny Diski har skrivit en tankeväckande bok om djuren omkring oss – animerade djur, uppstoppade djur, domesticerade djur, vilda djur. Ämnet kan te sig brett, men Diski dyker in i det med nyfiken självsäkerhet. Det ironiska tonfallet och den personliga prägeln är bekanta från hennes fascinerande reseberättelser På tunn is och Främling på tåg. Vad jag inte vet om djur är inte en reseskildring, men resandet är ändå ständigt närvarande i texten.
Diski har satt sig in i ämnet både i teorin och praktiken: hon är beläst och refererar till den ena undersökningen efter den andra, hon åker bland annat på elefantsafari till Afrika, till en fårfarm uppe i bergen för att följa med lamningen och till en forskarvän i ett laboratorium där nykläckta kycklingar blir halshuggna och deras hjärnor dissekerade i alzheimerforskningens namn. Diski beskriver sig själv som så nära en humanist som man kan komma. Samtidigt ifrågasätter hon människans daltande med djur och förhåller sig tvivlande till djuraktivister som vädjar till djurens rättigheter. För vad vet vi om djur i sista hand? Vi är inte djur och kan därför inte tillämpa våra egna upplevelser då det kommer till djurens lidande:
”Jag har alltid varit kluven till antropomorfism. Till att vi omskapar den Andre till en kopia av oss själva – visuellt, moraliskt och allegoriskt. Jag känner mig kluven iför den ’gullighet’ vi känner inför djur; den har ingenting med dem att göra, bara med betraktaren.”
Diskis prosa är flytande och ganska kylig, vilket onekligen bidrar till högt underhållningsvärde. Jag får fast mig själv med att skratta högt mer än en gång då författaren berättar anekdoter ur sitt eget liv, speciellt om sitt förhållande (eller snarare icke-förhållande) till sina katter. På sina ställen är texten smärtsam att ta till sig på grund av de detaljerade beskrivningarna. Läsaren ställs inför sin egen relation till djur. Vilka val har jag tagit i mitt liv och hur ser jag på djuren omkring mig: mina husdjur, den persiljeprydda köttklumpen som ligger på tallriken framför mig och laboratoriedjuren som bor i trånga burar och utsätts för el-chocker? Väljer jag att blunda inför grymheterna som pågår i min omgivning? Bidrar min veganism verkligen till att djur behandlas humanare? För vad skulle hända med alla uppfödda domesticerade djur och arbetarna inom djurindustrin om hela världens befolkning plötsligt bestämde sig för att bli veganer?
Kira Nalin
Jenny Diski: Allt jag inte vet om djur. Alfabeta Pocket, 2012.
