Liksom den tyska bokmarknaden för tillfället översvämmas av uppväxtskildringar som utspelas under DDR-tidens slut har Kapka Kassabova tagit tag i sin egen östblocksuppväxt i den bulgariska huvudstaden Sofia. Samtidigt passar hon på att reda ut sitt förhållande till hemlandet, skriver Anna von Bonsdorff.

Kapka Kassabova är journalist, född 1973, med stor internationell erfarenhet i bagaget. Efter järnridåns fall flyttade Kassabovas familj först till England, därefter till Nya Zeeland och idag är hon bosatt i Skottland. Gata utan namn är hennes sjunde bok och utkom ursprungligen 2008 på engelska. Den svenska översättningen ges ut av förlaget 2244 som specialiserat sig på litteratur från Svartahavsländerna.

Gata utan namn är uppdelad i två delar. Den första delen som är kronologiskt uppbyggd och tätare sammanhållen behandlar Kassabovas barndom och tonår fram till 90-talet. I Sofia bor hennes familj i ett jättelikt betongkomplex bland flera andra likadana. Här får man stifta bekantskap med excentriska grannar, obegripliga statliga påfund, regimkritiska skämt och alldeles vanlig tonårsleda. Till bokens intressantaste passager hör definitivt Berlinmurens fall och dess konsekvenser, som också inbegriper stora förändringar i Bulgarien.

Kassabova skriver i en lätt raljerande ton, det är underhållande läsning och Ylva Mörks arbete med översättningen förtjänar beröm. Trots en uppväxt som kunde göras hur tragisk som helst, med brist på allt från skor till studieval, upprätthåller Kassabova ett småironiskt berättande och driver med allt och alla, inte minst med sig själv. Kanske blir det ett sätt för Kassabova att upprätthålla distans. Kanske är humorn en medveten strategi för att nå en större publik. Hur som helst, det tragikomiska greppet fungerar, just för att det är konsekvent.

I bokens andra del befinner sig Kassabova på återresor i Bulgarien långt senare, i vuxen ålder. Här blir det kronologiska berättargreppet lösare. Samtidigt får berättandet en mer reflekterande nyans då Kassabova försöker komma underfund både med vad som förändrats i landet och hur hon själv förändrats under sina år utomlands. Universella teman som identitet och tillhörighet smyger sig in och ger resonemangen ett extra stråk av allvar. I de blandande känslorna kan säkert mången återvändande immigrant känna igen sig, oberoende av ort.

Särskilt bokens andra del är berikad med lokalhistoria och fakta om Bulgarien och Kassabova rör sig bort från Sofia och längre ut i periferin. Här gör hon också längre utvikningar där hon behandlar sin egen familjs rötter och hur det gått för de släktingar som fortfarande bor kvar i landet. Man får en inblick i hur framför allt Bulgariens sydöstra gräns varit allt annat än statisk under 1900-talet och konfronteras med både nationalismens och historieskrivningens absurditeter.

Gata utan namn är mångsidig i sitt sätt att fylla på kunskapsluckor, återge livet i den före detta Folkrepubliken och fungerar samtidigt som en inspirerande introduktion till Bulgarien. Kan du räkna upp fem fakta om landet? Om inte, så finns all orsak i världen att plocka fram Kassabovas bok.

 

Anna von Bonsdorff

 

Kapka Kassabova: Gata utan namn. Förlaget 2244, 2013.

Lämna en kommentar