Maria Antas En stor bok om städning förhåller sig till sitt ämne med både jordnära humor och bestämd samhällskritik, skriver Matilda Hakala.
Det är sällan man stöter på böcker som behandlar städning, allmänt uppfattad som en av de tråkigaste och mest monotona verksamheter som kan fylla en människas vardag. Då den föredetta Astra-redaktören och litteraturexperten Maria Antas i sin första egna bok En stor bok om städning gör en djupdykning i detta nödvändiga men ofta enformiga tidsfördriv, kan man kanske först ställa sig en aning frågande till huruvida bokens innehåll också kommer att karaktäriseras av en viss långtråkighet. Till läsarens glädje visar sig dessa farhågor snabbt vara ogrundade, då Maria Antas förhåller sig till sitt ämne med både jordnära humor och bestämd samhällskritik. En stor bok om städning visar sig snabbt vara något helt annat än bara en studie i disktrasor och manglingsteknik.
Till sin struktur är En stor bok om städning utformad som en dagbok bestående av ”vardagsessäer”, som Antas själv kallar dem, korta fundersamma anteckningar där allt från städvetenskap, inredningstidningar, bakteriefobi och Birkaknep diskuteras. Städtematiken har på ett roligt sätt inlemmats i romanens utseende, som kryddats med en dammig pärm, bilder av tillplattade insekter och ställvis medvetet hoppande text, som onekligen väcker en viss städiver hos läsaren. Fokus i själva texterna flyter mellan det rent kulturhistoriska och det mer personliga, och Antas lyfter ofta in sig själv, sina tankar och sin bakgrund för att exemplifiera eller illustrera ett visst fenomen. Medan detta grepp visserligen förbinder de ämnen som behandlas med en modern verklighet, framstår en del av de små begrundande insticken som lite förvirrande eller spretigt överflödiga. Antas kallar visserligen sitt verk för en ”tankelek” vilket tillåter en friare språklig utformning, men personligen anser jag att hennes resonemang fungerar fint utan speciella förtydliganden. För övrigt löper texterna för det mesta smidigt och Antas lyfter fram många intressanta poänger, bland annat då hon går i polemik med inredningsmagasinens och modeindustrins stresskapande estetisering av hemmet och funderar på städarens roll i samhället, vem det är som städar och varför.
Ett av bokens senare avsnitt bjuder också på ett oförglömligt porträtt av en närmast manisk städpedant, en bild som fungerar både skräck- och skrattframkallande och sätter perspektiv på vad som kan anses vara normalt inom städning och stökighet, speciellt då det kopplas ihop med följande kapitels totala motpol, hamstrandet. Avsnitten är korta och analyserande och lämnar mycket plats åt läsarens egna tankar, vilket är ett genomgående drag i boken.
Maria Antas En stor bok om städning innehåller en mängd funderingar kring ett ämne som traditionellt sett ansetts vara både alldagligt och trivialt. Faktum är ändå att städning, precis som Antas lyfter fram, innefattar mycket mer än bara golvtvätt och dammråttor, det handlar också om politik, könsroller och värderingar. Städning är ett ämne som förtjänar att undersökas, diskuteras och debatteras, och En stor bok om städning kan ses som ett inlägg i detta meningsutbyte.
Matilda Hakala
Maria Antas: En stor bok om städning. Vardagsessäer och tankeflykt. Schildts & Söderströms, 2013.
