Under jul och nyår tömde jag den lägenhet där jag bott i 22 år. Själva tömmandet var inte så svårt. Återvinningscentralen är en verklig pärla, som dök upp på utsatt tid och gratis bar ner det största lasset. Det besvärliga var att sortera vad som skulle slängas, återvinnas eller tas med till nya hemmet.

Sorterandet drog ut på tiden också därför att man hela tiden gjorde fynd. Jag hade till exempel helt och hållet glömt bort att jag sparat protokollen från polisförhör med anledning av 1980-talets aktioner i Alta, Koijärvi och Olkiluoto. Dem slängde jag inte heller nu. Gamla tidningar och tidskrifter hörde till det mest svårsorterade. Nänns man slänga Ny Tid från mitten av nittitalet? Kanske man nu skulle hinna läsa det man inte hann med då? Det var också svårt att besluta vilka papper relaterade till olika politiska förtroendeuppdrag jag kan tänkas vilja ha till hands senare. Institutet för hälsa och välfärds färska rapport Hälsa i skolan hörde till de dokument jag beslöt att spara. Den utgör ett intressant exempel på en annan typ av sorterande.

Den nationella enkäten, gjord våren 2013, har med hjälp av 40 indikatorer kartlagt hur eleverna i grundskolans åttonde och nionde samt gymnasiets första och andra årskurs upplever sin hälsa och sina hem- och skolförhållanden. Den grundliga kartläggningen har vaskat fram viktigt data. Till exempel har 26 procent av åttonde- och niondeklassisterna i Helsingfors meddelat att minst den ena av deras föräldrar har varit arbetslös under det senaste året. Siffran är hög, om än lite lägre än siffran för hela landet, 29 procent. Man kan eventuellt vara glad över att siffran inte är markant lägre när det gäller gymnasieeleverna: 23 procent i Helsingfors och 24 procent i hela landet. Föräldrarnas arbetslöshet verkar med andra ord inte i sig nämnvärt påverka gymnasiebenägenheten.

Det framgår också att 45 procent av högstadieeleverna och 43 procent av gymnasieeleverna upplever att skolans arbetsbörda är för stor, medan 35 respektive 39 procent upplever svårigheter i sina studier. När det gäller upplevd arbetsbörda ligger högstadierna i Helsingfors sex procent över det nationella medeltalet – intressant nog finns motsvarande skillnad inte på gymnasienivån – och flickorna ligger rejält över pojkarna med 49 procent i både grundskolan och gymnasiet mot pojkarnas 40 procent i grundskolan och bara 36 procent i gymnasiet.

Enkätens resultat redogörs i många olika rapporter varav åtminstone den som fokuserar på Helsingforsskolorna floppar radikalt när det gäller slutsatserna. Dessa har dragits enbart på basis av en jämförelse med tidigare motsvarande undersökningar och eftersom många resultat förbättras lite så presenterar man långa listor med glädjeämnen och några få bekymmer. Det faktum att hälften av flickorna – och dessutom 13 procent fler än av pojkarna – upplever att gymnasiets arbetsbörda är för stor orsakar härmed inga bekymmer, utan tvärtom konstaterar man under rubriken ”glädjeämnen” att skolans arbetsbörda nu upplevts vara rimligare. Den könsneutrala siffran hade nämligen förbättrats lite sedan senaste enkät.

Den långa listan över glädjeämnen gör också att det genuint glädjande resultatet att elevvårdens tillgänglighet upplevs vara bättre drunknar i mängden.

Bekymren kröner absurditeten. För gymnasieelevernas del har man två bekymmer: allt färre äter skollunch – 37 procent har meddelat att de inte äter den alla dagar, mot 35 procent 2010 – och tiden framför datorn har ökat. Det är tråkigt med lunchen, men det är ganska svårt att vara allvarligt bekymrad över datoranvändningen när man beaktar att den de facto i allt högre utsträckning förutsätts som en del av skolarbetet. Något vett måste man ha när man sorterar, även sina resultat.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.