I dagens globala värld är starka och sunda politiska alternativ sällsynta, skriver Kai Lindros som ser ett demokratiskt frö i medborgarorganisationen Avaaz.

Demokratin fungerar allt sämre både i Finland och i Europa. Finland är ett exempel på hur politiska alternativ försvinner när alla större partier söker sig mot mitten i krampaktiga försök att attrahera osäkra väljare. Den världsomspännande fria konkurrensen i produktion och marknadsföring har ökat arbetslösheten. Ur led är världen då hälften av de unga går arbetslösa i flera sydeuropiska länder. Berlusconis Italien var ett avskräckande exempel på hur kapitalet kan köpa medierna och styra folket, inte bara politiskt utan också genom att via tv skapa fiktiva behov att köpa prylar som inte höjer livskvaliteten. Sådana behov är speciellt lätta att skapa i länder med växande ekonomi och jungfruliga konsumentmarknader. Hundratals miljoner nya köpare bidrar (omedvetet?) till ökade miljöproblem och exploatering av naturresurser.

Endast en klok världsregering med stora maktbefogenheter kunde stoppa den nuvarande utvecklingen. Men en sådan kan vi bara drömma om. Många globala konferenser, inklusive Köpenhamn och Warszawa, har diskuterat hur den antropogena klimatuppvärmningen skall tacklas, men utan större framgång. Majoriteten av de deltagande länderna motsätter sig åtgärder som upplevdes som ofördelaktiga för dem själva. Inställningen är beklämmande kortsynt. Dagens globala värld saknar dessvärre sunt tänkande demokratiska krafter med politiskt mandat att införa globala regler som skulle kunna trygga goda livsbetingelser, både för mänskligheten och naturen. Nya infallsvinklar behövs.

Upprop

Vad är då Avaaz? Överraskande få är bekanta med nätrörelsen Avaaz. Man måste få ett tips för att upptäcka den. Avaaz är inte en akronym, utan betyder ”rop” eller ”skrik” på flera närbesläktade språk kring norra Iran.

Avaaz grundades 2006 av kanadensaren Ricken Patel och några amerikaner. Tanken med organisationen är att rikta strålkastarna på ett socialt, ekonomiskt, miljömässigt, mänskorättsligt eller politiskt problem, ibland lokalt men oftast landsomfattande eller globalt. Ett identifierat missförhållande definieras och preciseras. Sedan sänds informationen i form av ett upprop (jfr. Avaaz-rop!) till supportrar med önskan om deras stöd. Petitionen med alla underskrifter skickas till den ansvariga regeringen/institutionen/företaget/individen. Ett energiskt och hängivet ungt team på Avaaz har på detta sätt entusiasmerat allt fler människor världen över. Jag har ingen uppgift om hur många upprop som sänts ut, men vid det här laget rör det sig om många hundra. I början av 2012 hade Avaaz 10 miljoner supportrar. 20 miljoner passerades i februari 2013 och 9 månader senare var antalet 31 miljoner, med understödsmedlemmar från alla kontinenter. Snöbollseffekten verkar fortsätta. Enbart Brasilien har nu 5 miljoner avaazare!

”Medlem” blir man helt enkelt genom att underteckna en petition. Din e-postadress registreras automatiskt och du kommer att få nya petitionsförslag från Avaaz. Själv har jag under de senaste 6 åren, pensionerad efter mitt forskarvärv, haft mera tid för mitt intresse och min omsorg för vår planet och dess befolkning. Det stora flertalet av uppropen har jag funnit välmotiverade och värda att underteckna.

En blinkfyr

Avaaz understöds ekonomiskt enbart av sina supporters och är i likhet med till exempel Amnesty en obunden rörelse. Avaaz ber om bidrag då och då vid speciellt angelägna fall. Några gånger har jag understött deras verksamhet.

Utbudet på nätet är ju obegränsat, så man får vara selektiv. Theresa Norrmén hade 13. 11. 2013 en bra kolumn i Hbl om ”klicktivism”, ett nytt ord skapat från engelskans click + activism. Norrmén tycks vara en baddare på klicktivism med tre klick per dag för behjärtansvärda ändamål. Hon har rätt i att det är viktigt att vara kritisk och inte klicka på allt som blinkar. Min främsta blinkfyr har blivit Avaaz, vars texter utandas uppriktig hängivenhet, demokrati, solidaritet och stolthet.

Men vad händer med min underskrift och med min eventuella donation? Ett par exempel: 2013 samlade 40 000 Avaaz-anhängare in 1 miljon dollar för att bidra till en fond för skolor för syriska flyktingbarn. Samma år skrev närmare 2 miljoner under ett upprop, som stoppade planerna i Tanzania att tvinga Massaj-folket att lämna sitt hemland för att ge plats åt ett kommersiellt jaktreservat. På Avaaz hemsidor får man en bra överblick av deras olika kampanjmål.

För några år sedan uppmanades supportrarna att skicka in förslag till upprop. Jag skickade in ett förslag om protest mot skatteflykt och skatteparadis, men mitt förslag strandade på att det först skulle testas på en mindre lokal grupp av Avaaz-anhängare. Nu har processen förenklats: Ett förslag för en kampanj testas först av 10 000 medlemmar. Om minst 80 procent röstar ja får kampanjen grönt ljus. Sedan planeras kampanjen noga i samråd med de lokala aktörerna och kopplas till strategiskt kloka politiska aktioner, där donationsmedlen är essentiella.

Försiktig optimism

Den som vill veta mer om Avaaz handlingsmetoder och ekonomi hittar mer information på deras webbsidor. Grundaren Ricken Patel är mån om att bevara organisationens oberoende och skrev i oktober 2013 (fritt översatt): ”Vi tar inte emot understöd från samfund, företag, regeringar, stiftelser och inte heller individuella donationer överstigande 5 000 €. Min uppfattning är att Avaaz är en av de mest renodlade, organiserade uttrycken av medborgarvilja i dagens värld. Jag är stolt över alla hängivna och begåvade individer, som utgör vårt team”.

Vad jag finner fascinerande och ser på med försiktig optimism är frågan om Avaaz kan vara ett frö till ett helt nytt globalt demokratiskt nätforum med politisk tyngd? Våra motståndare, finansvärldens odemokratiska girigbukar, har roffat åt sig rikedomar och med pengar kunnat köpa reklamvärlden för sina syften. Vad vi, vanliga medborgare med små resurser, borde satsa på är den unga generationen, nyfikna och vetgiriga och färdiga att agera mot orättvisor. Säkert kommer Avaaz initiativ att apellera till dem. Jag får väl vänta på att mina två äldre barnbarn får några år till på nacken!

Mera solidaritet och demokrati, för en bättre värld!

 


Lämna en kommentar