I en ständigt föränderlig värld är fortbildning nyttig för de flesta lärare. En del skolor satsar på kontinuerlig fortbildning – medan man i andra, ekonomiskt trängda, kommuner inte har råd att skicka sina lärare på fortbildning.
Alla grundskolor och gymnasier i Finland utgår från samma läroplan, men beroende på kommunens ekonomi och skolans inriktning (särskilt i fråga om gymnasierna) blir den undervisning eleverna får ta del av ändå väldigt olika. En del gymnasier har redan i sin specialiseringsinriktning bättre förutsättningar att ge den värdefostran som läroplanen utlovar. På finlandssvenskt håll har exempelvis Ekenäs gymnasium valt att rikta in sig på interkulturell kommunikation, Gymnasiet Lärkan har satsat på ett globalt program och Tölö specialiseringsgymnasium erbjuder humanekologi som en inriktning. Tölö gymnasium har av undervisningsministeriet tilldelats extra öronmärkta pengar för att förverkliga specialkurserna i humanekologi, musik och bildkonst.
För att finansiera delar av kursprogrammen måste skolorna ofta ansöka om medel från privata stiftelser och företag. Särskilt studieresorna i de globalt inriktade kurserna finansieras ofta via fonder och för elevernas del delvis med egna pengar. De specialiserade kurserna och studieresorna är med andra ord inte tillgängliga för alla.
Ett gymnasium som i flera år satsat på en global inriktning är gymnasiet Lärkan i Helsingfors. En grupp lärare, som hör till lärarkårens globala kommitté var i november i Stockholm på Mänskliga rättigheter-dagarna (MR-dagarna) i fortbildningssyfte. Ordfront står som arrangör för detta Nordens största seminarium kring mänskliga rättigheter. På menyn finns seminarier, föreläsningar och workshops med allt från författaren Jonas Gardell till experten på befolkningsfrågor Hans Rosling, känd för sin lättgreppbara statistiksajt gapminder.org.
– För mig spelar MR-dagarna en stor roll. Under seminarierna får jag information om aktuella frågor och nyskrivna böcker. Och så kan jag lyssna på diskussioner som jag direkt kan föra in i undervisningen. Jag kan söka material på nätet och visa videoklipp i klassen om de här personerna som jag hört under MR-dagarna, berättar Anna-Stina Lindholm, lärare i modersmål, livsåskådning och filosofi.
Tiina Vuorinen, som är lärare i biologi och geografi, inflikar att det att man själv fått höra en intressant föreläsning gör att man på ett mer personligt sätt kan berätta om ett i annat fall svårgreppbart tema, som mödradödlighet i fattiga länder.
– Om man ska berätta om hur rådgivning och förlossningar sköts i Tanzania nuförtiden kan jag berätta om de människor som varit med om att utveckla systemet och hur det funkar, säger Vuorinen.
Problem på det nationella planet
Betydelsen av fortbildning kan inte underskattas – men för många skolor sätter ekonomin gränserna för vad som är möjligt. Dan Johansson, ordförande för Finlands svenska lärarförbund säger att de fått signaler från fältet att lärarna har begränsade möjligheter att fortbilda sig.
– Många lärare får just ingen fortbildning alls. En del kommuner och skolor har så små resurser att de inte alls kan gå på fortbildning, på vissa ställen förutsätts att man betalar själv, berättar Johansson.
Enligt kollektivavtalet har lärarna rätt att fortbilda sig under tre dagar per år. En del kommuner sköter den biten själv i skolans utrymmen – andra har råd att skicka lärarna på seminarier.
– Det finns kommuner som sköter den här biten sämre och det försämrar lärarnas möjligheter att förkovra sig och det syns sedan i undervisningen. Det besvärliga är att de kommuner som permitterar använder sig av att permittera lärarna just för de dagar då lärarna skulle ha rätt att fortbilda sig – på det viset kommer kommunerna lättare undan, säger Dan Johansson.
Kommunarbetsgivarna uppskattar att det under år 2014 kommer att permitteras upp till 31 000 kommunalt anställda under i medeltal 11 dagar.
