Från sin utkikspost som verksamhetsledare för galleri Hippolyte gläds Mitro Kaurinkoski åt att få samarbeta med konstnärer från hela världen, men är bekymrad över den stress som hotar att kväsa många konstnärers kreativitet.
Ända sedan studietiden har Mitro Kaurinkoski arbetat inom konst och kulturbranschen. Sedan drygt 6 år tillbaka är han verksamhetsledare för Nordens nästäldsta fotogalleri – Hippolyte på Georgsgatan i Helsingfors.
Vi har stämt träff på Hippolyte. Och jag är inte den enda som är där för att träffa Mitro Kaurinkoski. En grupp människor strömmar ut från mötesrummet, skakar hand med Kaurinkoski och beger sig i väg. Samtidigt ringer hans telefon.
– Det är mycket nu, skrattar han.
För Mitro Kaurinkoski har det mångkulturella intresset alltid varit en naturlig del av livet.
– Jag är född i Helsingfors men växte upp utomlands: Peking, Stockholm och Washington D.C. När jag skulle börja gymnasiet skickades jag tillbaka hit. Jag har vuxit upp mellan olika språk och kulturer såväl hemma som i samhället omkring mig, därav följer den världssynen med mig genom livet.
Konstutställningar och kultur i olika former var välkomnande ingredienser under uppväxten. Redan under studietiden fick han in foten i konstbranschen, och praktiserade bland annat på Ateneum och Finlandsinstitutet i S:t Petersburg. Direkt efter studierna fick han en praktikantplats på NIFCA (Nordiskt institut för samtidskonst) som sedan blev hans arbetsplats i fem år.
– Under tiden på NIFCA fick jag en viktig inblick i det socio-politiska- och processtänkandet inom samtidskonsten.
Då NIFCA år 2006 upphörde blev han en kort tid arbetslös innan han fick jobb på sin nuvarande arbetsplats, det konstnärsstyrda Förbundet för Fotografiska Konstnärer r.f. som bland annat driver Hippolyte.
Vad är det mest intressanta med konst?
– Då samtidskonst är som mest fascinerande reflekterar den över den aktuella omgivningen. Det mest intressanta med konst för mig är när den blir engagerande och när sociala frågeställningar, psykologiska synvinklar eller genus tas upp.
Diana blev Hippolyte
Hippolyte flyttade i juli 2012 från de gamla lokalerna på Kalevagatan till nya utrymmen på Georgsgatan. Något som blev ett stort lyft för galleriet och gav mycket bra respons.
– Lokalen har tidigare fungerat som biograf – bland annat Diana verkade här.
Det är såklart synd att biografverksamheten inte kunde fortsätta men jag är ändå glad över att det fortfarande är kultur i samma lokal, säger Kaurinkoski.
Trots att Fotogalleri Hippolyte är mest känt som centrum för fotokonst visas där även rörlig bild.
– Både fotografi och rörlig bild är en självklar del av fotokonsten idag. Speciellt efter flytten har vi öppnat upp för andra former av samtidskonst – även tredimensionella uttryck och installationer förekommer och ofta har dessa utställningar hos oss faktiskt haft en rätt så tydlig koppling till fotokonst.
På galleriet jobbar förutom verksamhetsledaren en heltidsanställd utställningskoordinator och en deltidsanställd producent.
– Förutom ansvar över galleriet jobbar jag med konstnärsstyrelsen, de olika arbetsgrupperna samt olika projekt med våra samarbetspartners.
Uppskruvat tempo kan utarma konsten
Mycket har hänt sedan Kaurinkoski började arbeta i branschen. Trots det stora intresset för konst i samhället idag, oroar han sig över framtiden. Han syftar då på människans brist på tid att stanna upp och reflektera.
– Det finns en viss press på att allting skall utvecklas i rasande takt; att allting hela tiden ska vara nytt och slå ut det som varit. Ibland sporrar det konstnärerna till att bli mera engagerade, men det kan även leda till ett onödigt uppskruvat tempo. Avigsidan med det hela är då allting skall vara så förfärligt häpnadsveckande och spännande för att alls räknas. Då finns det en risk att mycket tänkvärd konst blir onoterad.
Mitro berättar att en fråga som ofta kommer upp inom konstbranschen är ”Har någon gjort det här tidigare?” Men ett upprepande av ett koncept är inte automatiskt av ondo.
– Det är omöjligt att alltid lyckas göra någonting som ingen gjort tidigare. Poängen ligger väl ändå i ifall man lyckas tillföra en tänkvärd synvinkel.
På frågan om han skapar egna verk får jag ett spontant skratt till svar.
– Jag har förvisso en kreativ ådra men ingen större begåvning för bildkonst. Klart att jag både fotograferat och vågat mig på akvarellmålning en gång i tiden men idag ägnar jag min tid åt att reflektera över andras konstverk.
Han ägnar någon sekund åt att fundera och tillägger sedan:
– På ett personligt plan har jag till och med slutat att fotografera snapshots. Kanske är det en motreaktion till dagens besatthet av att dokumentera livets varje ögonblick.
Avigsidan i det finländska konstfältet är att resurserna är små. Konst och kultur i Finland bygger på statliga, kommunala och privata understöd. Kulturministerets understöd till konstnärsföreningar och andra kulturaktörer skärs ner aningen år 2014 på grund av att Statens konstmuseum ombildas till en stiftelse och ska dela på samma penningpott.
– Det finns såklart en press att hitta annan finansiering, men vi har varit väldigt tacksamma till kulturministeriet och andra aktörer för allt understöd som gavs för den stora ombyggnaden av Hippolyte i fjol, berättar Mitro Kaurinkoski.
– Konstbranschen är en tuff bransch. Mycket görs på egen bekostnad men samtidigt finns det engagerade människor som vill ge tid för konsten – det skapar en talkoanda som är ganska ovanlig i dagens samhälle. Sedan kan man fråga hur hållbart det är i längden.
Till Madrid i februari
Samarbete är någonting som Kaurinkoski återkommer till flera gånger under intervjun.
– Samarbete med olika aktörer berikar – man lär sig mycket och vidgar samtidigt vyerna.
Och samarbete och projekt finns det gott om. I februari åker Hippolyte till den stora konstmässan ARCOmadrid tillsammans med elva finländska gallerier – Finland är temaland på den spanska mässan. I mars-april ordnas återigen Helsinki Photography Biennial i Helsingfors. I år organiseras biennalen i samarbete med Finlands fotografiska museum och föreningen Mustarinda-seura. Ett projekt som innebär samarbete med ett stort antal konstnärer från olika länder och något som många kan ta del av.
– Det ordnas seminarier och utställningar runt omkring i staden. Årets tema är orsakssambanden relaterade till ekologiska frågeställningar.
Biennalen kureras av Basak Senova, formgivare och kurator från Istanbul.
Framöver hoppas Mitro Kaurinkoski att Hippolyte kommer ha möjlighet att bjuda in konstnärer oftare.
– Även konstnärer som är verksamma i andra länder än Finland är välkomna!
