En surrealistisk litterär tradition samsas med mer avspänd samtidssatir i antologin Skräpliv, en vacker pocketbok som samlar de främsta rumänska författarna inom samma pärmar.
Då jag på bokmässan i Göteborg i höstas lyssnade på en diskussion med de rumänska författarna Mircea Cartarescu och Norman Manea var det en anekdot som särskilt fastnade i minnet. Den lågmält välartikulerade, nästan försynte Cartarescu berättade om hur han på ett varuhus i Bukarest blivit igenkänd av en annan shoppare då han spanade efter en ny skjorta. ”Är ni författaren Mircea Cartarescu” frågade den anonyme, och fortsatte efter Cartarescus jakande svar: ”Ni smutsiga intellektuella! Rumänien skulle vara en bättre plats om man utvisade er alla!”
Anekdoten är svart humoristisk, en illustration i miniatyr över hur kvarblivna konflikter från en gången epok dröjer sig kvar och återuppstår i nya miljöer. Man kan se den som en iskall påminnelse om vad hjärntvätt i generationer kan göra med ett samhälle, eller bara som ett lätt tragikomiskt bevis på att vare sig man lever under stalinistiskt åsiktsförtryck eller korrupt rövarkapitalism är den mesiga författaren, den intellektuella ”hörhön”, ett tacksamt offer för ”vanliga hederliga medborgares” förakt.
Historien är så vitt jag vet sann, men skulle lika gärna ha kunnat förekomma i en av berättelserna ur antologin Skräpliv, med rumänsk kortprosa, som också gavs ut i samband med Göteborgsmässan. Vardagsrealismen med en mörkt ironisk, ofta av historien präglad twist förekommer i flera av novellerna i samlingen, utgiven av förlaget 2244.
Gräddan stiligt inpaketerad
2244 är en del av Bonnierförlagen och startade hösten 2010 för att synliggöra litteratur från länderna kring Svarta havet. Tidigare har man översatt bland annat den turkiska författarinnan Elif Shafak. Förlagets introduktion till Rumäniens författarvärld kommer i form av en verkligt vacker liten pocketbok, vars design- och materialval i en så pass utseendefixerad värld som vår är lyckade nog att förtjäna att nämnas också i en bokrecension. Det här är en bok man definitivt grips av lusten att lämna framme på bordet, låna ut till sina vänner eller varför inte, som en ultimat narcissistisk hyllning, fota och ladda upp på sitt Instagramkonto.
Och för den som inte låter sig distraheras för mycket av imagekonstruktionsprojekt på smarttelefonen väntar en rik läsupplevelse. En snabb blick på författarpresentationerna visar att det rör sig om den flerfaldigt publicerade och belönade litterära gräddan av ett i litterära sammanhang allt för ofta förbisett land. Översättarna Jeana Jarlsbo och Anna Hedman har gjort ett digert arbete för att översätta Östeuropas enda romanska språk till kvalitativ svensk prosa.
Den store ledaren spökar
Flera av novellerna knyter an till en surrealistisk litterär tradition och behandlar teman bekanta från annan öst- och centraleuropeisk litteratur; i noveller som ”Det stora priset” av Daniela Crasnaru eller Gabriela Adamesteanus ”Östra Station” skildras den totalitära statens intrång i det intellektuella, professionella och privata livet på ett sätt som för tankarna till andra författare med bakgrund i diktatursamhällen, som Milan Kundera eller Josef Skvorecky. Adamesteanu, känd som ”en av Rumäniens första feministiska röster” skildrar i vad som kanske är samlingens bästa novell Ceaucescuregimens bisarra byråkratiska petande i sina medborgares kärleksliv i en berättelse som sträcker sig över årtiondena kring nittiotalets kaotiska befrielse. Men i antologin ryms också mer avspänd samtidssatir som Augustin Cupsas ”Neonbergen” där en excentrisk uppfinnare sätter käppar i hjulen för en korrumperad före detta militär i det ”nya”, kapitalistiska Rumänien. Öppningsnovellen, den nostalgiska ”Farbror Mihai och Kamrat Gud”, är en ömsint beskrivning av en gammal fiskdamm och dess ägare, farbror Mihai som ännu minns då han själv fick skaka hand med den store ledaren.
Fördomar bryts ner
Historien och omvälvningarna i samhället tränger sig dock inte på hela tiden. Bogdan Popescus novell som också lånat boken sin titel är en skruvad och absurd berättelse om ett förhållande som kraschar. Som berättare fungerar en butter invand ungkarl som beskriver hur hans kärestas diverse pinaler, kläder, skor och makeupartiklar, breder ut sig som ett ogräs och tar över hela hans lägenhet för att illustrera hur förhållandets påträngande ömsesidiga behov lägger sig som en kvävande matta över singelexistensens frihet.
Som ett av EU:s fattigaste länder, präglat av förtryck, korruption och gruvliga historier om människohandel, minoritetsförtryck och Ceaucescuerans helvetiska barnhem och illegala abortindustri, för att inte tala om den ännu äldre kopplingen till Transylvaniens mörker och greve Dracula, är Rumänien ett land omsvept av fördomar. Titeln Skräpliv väcker, som Henrik Nilsson konstaterar i förordet, associationer till socialrealistiska misärskildringar. Men en av den här bokens intressantaste egenskaper är att den också bryter ner fördomarna och ersätter dem med en mer nyanserad bild av ett land som är mer än summan av sin plågade historia.
Flera författare. Skräpliv–Rumänska berättelser. Förlaget 2244, 2013
