I skrivande stund, 1.1.2014, är det många liv som revideras. Det gångna året sätts under lupp. Man reflekterar, drömmer, ställer upp mål för det kommande. Funderar på hur man kunde förbättra sitt liv, hur det nya året kunde bli mer meningsfyllt än det som gick. Framförallt är det säkert många som frågar sig vad det goda livet egentligen är?
Ett uttryck som spelar en viktig roll i de andinska urfolkens världssyn, som under de senaste åren aktivt lyfts upp på den politiska agendan och skrivits in i både Bolivias och Ecuadors konstitution, är ”vivir bien” – på quechua ”sumah kawsay”, på aymara ”suma qamaña” – att leva väl.
När man idag lyfter upp vivir bien är det inte minst för att utmana den västerländska utvecklingstanken. Den där man på förhand slagit fast vad utveckling är, och där man mer eller mindre ser till att man själv är den enda som uppfyller kraven. Med vivir bien omdefinierar man frågeställningen och får tolkningsföreträde – man kan själv bestämma på vilka premisser man definierar sina egna framtidsvisioner och – förhoppningar.
Det unika med vivir bien är att man också tar naturen i beaktande och anser att naturen i sig har rättigheter, precis som människor. Man upplever att den västerländska utvecklingstanken har misslyckats i och med att naturen tagit skada. Fokus ligger heller inte på individen, utan grundtanken handlar om balans och harmoni mellan en större social kon tänker text och dess omgivning. Bolivias utrikesminister David Choquehuanca Céspedes tänker sig att Vivir bien kan förmå folk att återkoppla till tankar som dominerade före kolonisationen.
Han menar att kolonialismen fick bolivianerna att nöja sig med att på sikt ”vilja bli” något – nu måste fokus ligga på att vara. Utvecklingstanken när känslan att det hela tiden är något som fattas innan man kan leva väl. Man kunde i korthet säga att vivir bien vill erbjuda ett alternativ till såväl kapitalismen, till utvecklingstanken, som till själva moderniteten.
Men allt är självfallet inte kristallklart vad vivir bien beträffar. Ur forskarsynvinkel har det diskuterats hur mycket man ska dra in mänskliga rättigheter i konceptet. Är mänskliga rättigheter också ett västerländskt påfund? Bolivia är dessutom ett mycket heterogent land, och ”att leva väl” betyder rimligtvis lite olika för olika människor. Många upplever att de inte är helt på det klara med vad vivir bien betyder i en konstitutionell, politisk kontext. Alla bolivianer identifierar sig inte som urfolk, och följaktligen inte heller med urfolkens världssyn. En del upplever tankegången avlägsen deras verklighet, och många är rädda för att dess tillämpning kommer att innebära stagnation och bakåtsträvande. Man kan också lätt se att det ligger ett riskabelt romantiserande skimmer över termen.
Politiker, såväl som urfolkens organisationer framhåller ändå att vivir bien är ett koncept som man jobbar vidare på för att det ska bli klarare och mer konkret i dagens kontext – huvudsaken är att man nu kommit in på en egen väg och inte längre behöver analyseras utifrån. Utifrån idel brister.
Kanske kan vivir-bien-tanken också inspirera oss som just nu reviderar vår egen tillvaro att ta i beaktande större sociala helheter av medmänniskor och natur när vi drömmer om 2014. Att inte låta lycka eller välbefinnande definieras av till exempel marknadskrafter. Intressant, kanske tragiskt, var hur svårt forskare hade att hitta gångbara termer för vivir bien på en del språk. Alla termer som föreslogs upplevdes redan fyllda, redan alltför kapade av konsumtionsinriktat innehåll. Det låter dessvärre rimligt. Vad ser ni framför er när ni hör ordet wellbeing? Jag ser en reklamskylt för ett spa.
